Taiwans val i skuggan av Kina


Av: Martina Johannesson

2015-12-22 |

Mycket pekar mot en seger för oppositionspartiet DPP och dess ledare Tsai Ing-wen när Taiwan går till val i januari. Missnöjet har ökat bland många taiwaneser med regeringspartiet Kuomintangs styre och president Ma Ying-jeou anklagas för att ha sålt ut Taiwan till Kina. Men ett maktskifte kan innebära att relationerna mellan Taipei och Peking åter kyls ned, vilket kan spä på spänningarna i regionen.


Under den avgående president Ma Ying-jeous snart åtta år vid makten har ett närmande inletts mellan Kina och Taiwan. Kina är idag Taiwans viktigaste handelspartner, taiwanesiska företag har etablerat sig på fastlandet och direktflyg har lett till en strid ström av turister från fastlandet till Taiwan.

Men den positiva inställningen till samarbetet bland många taiwaneser har idag förbytts i fruktan för att den jättelika grannen ska sluka Taiwan, inte bara i ekonomisk bemärkelse - t ex genom att kinesiska företagsjättar köper upp och konkurrerar ut taiwanesiska småföretag och högutbildade akademiker skaffar välavlönade jobb på fastlandet - utan även för att det ekonomiska beroendet ska utmynna i ett politiskt. Oron har förstärkts i takt med att det börjat gå sämre för den exportberoende taiwanesiska ekonomin.

 

Solrosrörelsen

Reaktionerna inför närmandet till Kina handlar också om taiwanesernas syn på sin identitet. Den generation som flydde med Kuomintang till Taiwan 1949 efter att ha jagats bort från Kinas fastland av Maos kommunister såg sig själva som kineser. För dem var det en självklarhet att det bara fanns ett Kina, där Taiwan ingick. Men detta Kinas legitima ledare var Kuomintang och inte kommunistpartiet.

Idag ger opinionsundersökningar en helt annan bild. De flesta taiwaneser ser Taiwan som ett eget land oberoende från Kina, även om självständighet inte utropats, medan särskilt de som är yngre än 40 år definierar sig som enbart taiwaneser. En återförening med fastlandet är uteslutet för de flesta taiwaneser.

Anti-Pekingstämningarna kulminerade våren 2014 då hundratals studentaktivister i den så kallade Solrosrörelsen (döpt efter de solrosor som delades ut bland studenterna av en blomsterhandlare i Taipei) under nästan en månad ockuperade Taiwans lagstiftande yuan (parlament). Syftet var att sätta stopp för ett avtal om tjänstehandel med Kina som regeringen anklagades för att försöka undanhålla en öppen demokratisk granskning i parlamentet. Avtalet har ännu idag inte klubbats.

 

Kinarelationerna viktig valfråga

Föga förvånande är relationerna till Peking inför det kommande presidentvalet och parlamentsvalet den 16 januari, liksom i tidigare val, en huvudfråga.

Demokratiska partiets (DPP) partiledare Tsai Ing-wen leder opinionsmätningarna med ett stort försprång. Ett försprång som i oktober gjorde att Kuomintang spolade sin kandidat, som många bedömare upplevde som alltför Pekingvänlig, i ett desperat försök att locka tillbaka väljare. Ny presidentkandidat för partiet blev den mer pragmatiskt inriktade partiledaren Eric Chu, borgmästare i New Taipei (de nybyggda förorterna kring huvudstaden).

Tsai var minister under DPP-presidenten Chen Shui-bians tid vid makten (2000-2008), då relationerna med fastlandet var bottenfrusna på grund av DPP-regeringens försök att hävda Taiwans oberoende. DPP står för en mer taiwanesisk-orienterad och Kinaskeptisk linje och det finns falanger i partiet som vill att Taiwan ska utropa sig självständigt.

 

Historiskt presidentmöte

Att kommunistregimen oroas av DPP:s och Tsais övertag inför valen blev tydligt när president Xi Jinping överraskande beslöt att träffa president Ma i Singapore i november. Det var ett historiskt möte, det första mellan de högsta ledarna för Kina och Taiwan på nästan 70 år. Men för att det inte skulle upplevas som att Xi och Ma var jämbördiga, och därmed legitimera synen på Taiwan som en egen stat, kallade de bägge ledarna sig för herr Xi respektive herr Ma, och de var också noga med att stå för var sin del av notan.

Olika bedömare i medier och i forskarvärlden har spekulerat i vad som var Xis syfte med mötet. Var det ett sätt för Kina att försöka vända opinionen till Kuomintangs favör? Ett budskap till taiwaneserna om att endast Kuomintang kan garantera goda kontakter och därmed handel, turism och annat livsviktigt utbyte med Peking. President Xi utspel under mötet om att Taiwan var välkommet som medlem i den Kinaledda Asian Investment Bank, kunde ses om ett bevis för detta.

Samtidigt borde Peking vara medvetet om risken för att mötet slår tillbaka mot Kuomintang, genom att väljarna kunde uppleva det som en påtryckning och ännu ett bevis på Kinas försök att dominera.

 

Varning till Tsai

Men mötet med Ma kan också ha fyllt ett annat syfte för kommunistregimen genom att ge en indirekt signal till Tsai om vad som är att vänta om hon tar över presidentposten. Ett tydligt budskap från mötet, som inte var tänkt att resultera i några stora beslut, var att allt samarbete framöver måste baseras på ”1992 konsensus”, en överenskommelse mellan dåvarande Kuomintangledningen och Peking som går ut på att det bara finns ett Kina (som innefattar både fastlandet och Taiwan), även om parterna har olika tolkningar av vad det innebär, vilket de valt att blunda för. Denna enighet på ytan har legat till grund för Pekings och Taipeis ökande utbyte under de senaste åren.

Men DPP är kritiskt till ett Kina-principen och partiledaren Tsai har inte heller velat specificera sin inställning, trots påtryckningar från såväl Peking som Kuomintang. Hon har hållit sig till utfästelsen om att sträva efter att behålla det rådande läget, dvs varken självständighet eller återförening för Taiwan, vilket även majoriteten av taiwaneserna önskar.

Framtida samarbete

Med tanke på att den kinesiske presidenten tydligt markerat att Kina bara vill samarbeta med dem som erkänner 1992-överenskommelsen är det högst ovisst vad som kommer att hända med relationerna och samarbetet med Peking. Det finns risk för att fiendskapen åter blossar upp, men samtidigt inser Tsai såväl som många andra taiwaneser betydelsen av Kinarelationerna. Taiwan är inte bara beroende av det omfattande ekonomiska utbytet med fastlandet, som ekonomisk supermakt sätter Kina även ramarna för Taiwans möjligheter att delta i regionala frihandelssamarbeten och i internationella organisationer.

Att balansera mellan Peking och anti-Kinastämningarna bland folket blir en svår uppgift för en ny taiwanesisk president. Därtill finns ett underliggande militärt hot ständigt närvarande, då Kina sagt sig berett att tillgripa våld om Taiwan skulle utropa självständighet. Även USA berörs av Taiwanfrågan, eftersom landet förbundit sig att bistå med vapen och garantera Taiwans säkerhet. Men inte heller USA är berett att äventyra sina relationer med Kina, och därför följer också Washington spänt utvecklingen inför valen i Taiwan.


Text: Martina Johannesson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet, UI. Texten är ursprungligen publicerad i Internationella Studier nr 4 2015.

Fakta om Taiwan:

Taiwan består av en stor och några mindre öar och skiljs från Folkrepubliken Kina av Taiwansundet som på det smalaste stället är 13 mil brett. Peking ser Taiwan som Kinas 23:e provins. Taiwan med dess 23 miljoner invånare fungerar i praktiken som en egen stat och dess officiella namn är Republiken Kina (ROC).Bara ett tjugotal stater erkänner Taiwan, däribland Vatikanen och några småländer i Stilla havet, Latinamerika och Afrika. Kina har vägrat att låta något land samtidigt erkänna och upprätthålla officiella förbindelser med både Peking och Taipei. Sedan Kina 1971 tog över platsen i FN har Taiwan ingen representation där.
  •  

 


Om UI-bloggen

Arkiv