Storstäderna visar vägen i klimatfrågan


Av: Gunilla Reischl

2015-11-10 |

Stor uppmärksamhet riktas nu mot klimatmötet i Paris. Men samtidigt pågår en rad viktiga arbeten för att hindra fortsatta klimatförändringar även på andra håll, bland annat har en rad storstäder slutit sig samman för att på frivillig väg minska sina utsläpp av växthusgaser.


I juni 2015 gjorde G7 (världens sju rikaste industriländer) ett historiskt uttalande där de dels ställde sig bakom tvågradersmålet dels lovade att ersätta fossila bränslen med förnybar energi. Det innebär att de största utsläppsländerna nu stödjer en förändring. Inför G20-länderna möte i turkiska Antalya den 15–16 november har Turkiet, som innehar ordförandeskapet i år, lyft fram finansieringen av klimatåtgärder som en viktig prioritering för G20. 


Klimataktivism

Frustrationen över att den officiella politiken på internationell nivå inte har givit tillräckligt resultat har gett upphov till klimataktivism. Genom klimatpolitikens historia har frivilligorganisationer försökt få både makthavare och allmänheten att inse situationens allvar. Hösten 2014 hölls en demonstration för klimatet i New York i samband med FN:s klimatmöte där. Det var den största manifestationen hittills, med runt 400 000 deltagare.

Ett annat exempel på nya vägar att påverka är så kallad divestering, det vill säga att företag, stiftelser, privatpersoner och andra säljer sina tillgångar i olje- och gasindustrin. Flera olika grupper är engagerade i initiativet som har fått ett stort genomslag. Även om inte alla är överens om att det är rätt väg att gå växer rörelsen, vars huvudargument är att det inte är moraliskt försvarsbart att investera i en industri som förstör vår framtid.

Till dess förgrundsgestalter hör författaren och aktivisten Naomi Klein medan den brittiska dagstidningen The Guardian bedriver en aktiv kampanj för divestering.

Familjen Rockefeller, som äger ett av USA:s mäktigaste företagsimperier, som byggts upp med hjälp av oljepengar, har sagt att de ska sluta investera i fossila bränslen för att istället satsa sina pengar i förnybar energi.

Världens storstäder bidrar i stor utsträckning till klimatförändringar. Där förbrukas, enligt FN:s kontor för boende och bebyggelse, UN-Habitat, cirka 78 procent av all energi som används i världen under ett år och där produceras mer än 60 procent av all koldioxid. Hundratals miljoner människor bor i stadsområden som kommer att påverkas av stigande havsnivåer, ökad nederbörd, stormar och översvämningar.

Samtidigt visar beslutsfattarna i städerna en påtaglig handlingskraft i klimatfrågan till exempel genom olika program för att bygga om äldre hus så att de blir mer energisnåla, klimatvänliga transportmedel och satsningar på alternativa bränslen. Storstäderna samarbetar också sinsemellan och har åtagit sig frivilliga utsläppsminskningar. C40 är ett exempel på ett sådant nätverk, där ingår bland annat São Paulo, Dar es Salaam, Jakarta, New York, Sydney och Stockholm.


Vem ska betala?

En annan viktig fråga är vem som ska betala för vad i klimat¬arbetet. Inte minst gäller det den kostsamma omställningen från fossila bränslen till förnybara energikällor (och investeringar i åtgärder för att anpassa samhället till ett förändrat klimat). Samtidigt väntas utvecklingsländernas andel av utsläppen av växthusgaser öka allt mer. Det globala ekonomiska systemet har varit och fortsätter att vara snedvridet till förmån för de industrialiserade länderna.

Många av de globala miljöavtalen, inklusive dem om klimatet, innehåller löften om stöd till utvecklingsländerna för att ska kunna uppfylla sina åtaganden. I de fattigare länderna finns det samtidigt en stark oro för att pengarna till det kommer att tas från det traditionella biståndet, och att klimatarbetet kommer att stjäla uppmärksamhet från mer traditionella utvecklingsfrågor.

Diskussionerna om detta har lett till att en ny organisation har skapats: Gröna klimatfonden (GCF). Fonden ska stödja utvecklingsländer genom insatser för klimatanpassning och minskade utsläpp av växthusgaser. Fonden, som är under uppbyggnad, väntas få en stor betydelse i den framtida finansieringen av klimatarbetet. Dess styrelse består av 24 medlemmar, varav hälften kommer utvecklingsländer och hälften från utvecklade länder. Sekretariat är placerat i Songdo i Sydkorea.


Klimatet och hållbar utveckling

Klimatfrågan är en ofrånkomlig del av hållbar utveckling, det vill säga ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Tidigare brukade utvecklingsfrågor och klimatförändringar ofta ses som två separata områden. Idag finns en större insikt om hur de hänger samman, till exempel att klimatförändringarna kan komma att omintetgöra viktiga (och kostsamma) utvecklingssatsningar. Det kan handla om att biståndgivare satsar pengar på ett bekämpa malaria i fattiga länder, samtidigt som det varmare vädret gör att myggorna som sprider sjukdomen frodas.

År 2000 kom världens länder överens om åtta millenniemål, för att förbättra förhållandena för människor i utvecklingsländerna. Det handlade bland annat om att halvera fattigdomen, ge fler människor tillgång till utbildning och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Eftersom målsättningen var att målen skulle ha uppfyllts nu i år har nya så kallade hållbarhetsmål (Sustainable Development Goals, SDG) antagits av FN:s generalförsamling. Det hela visar på ett försök att föra samman utvecklings- och hållbarhetsagendorna. I SDG ingår ett specifikt mål om att motverka klimatförändringar, men det var länge ovisst om det skulle finnas med i slutdokumentet. Anledningen var att vissa stater tyckte att det finns en överlappning med FN-förhandlingarna kring klimatkonventionen (UNFCCC) och fruktade att konflikterna därifrån skulle spridas till Post-2015-processen. Dessutom fanns en önskan om att antalet mål ska minskas. Förespråkarna för att det skulle finnas ett särskilt klimatmål menade att Post-2015 inte skulle ersätta UNFCCC och att de slutsatser som drogs under processen skulle kunna bidra till diskussionerna i Paris genom att tydligt visa på sambanden mellan klimat och utveckling.

Text: Gunilla Reischl, forskare vid Utrikespolitiska institutet, UI.


Tips: Läs också Gunilla Reischls inlägg Positiva signaler inför klimatmötet i Paris. Mer i ämnet hittar du också på temasidan om klimat på ui.se. Beställ gärna Världspolitikens Dagsfrågor med titeln Maktskifte i klimatpolitiken? Nya roller för länderna i syd i butiken på ui.se. 


Det här materialet har finansierats med stöd från Sida. Sida har ej deltagit i produktionen. Ansvaret för innehållet är UI:s.


Om UI-bloggen

Arkiv