Svensk rymdstrategi – siktar den mot stjärnorna?


Av: Johan Eriksson

2015-10-30 |

Just nu är rymden hetare än på länge, också i rymdlandet Sverige: för några veckor sedan besökte en stor delegation astronauter från hela världen Sverige för att diskutera aktuella utmaningar och möjligheter för fortsatta bemannade rymdfärder, bland annat planerna på att skicka människor till Mars.

Besöket ägde rum ungefär samtidigt som Nasa upptäckte att det finns flytande vatten på den röda planeten – en grundläggande förutsättning för liv. Inte nog med detta: i juni kom fantastiska högupplösta bilder på dvärgplaneten Pluto, som Nasas rymdsond New Horizons lyckades ta efter nio års färd mot yttre rymden. Och den 6 augusti i fjol kom ett stort genombrott för europeisk rymdverksamhet då European Space Agency (som stöds av bland annat Sverige) tio år efter uppskjutningen lyckades landa en rymdsond på en komet – en himlakropp på bara några tusen meters omkrets och som färdas i en hastighet av cirka 135 000 kilometer i timmen.

Rymdtemat är också ständigt återkommande i filmbranschen, där en trend tycks vara satsningen på mer realistiska skildringar av rymden (åtminstone i jämförelse med de rena fantasiskildringarna i Star Wars och Star Trek), som filmerna Gravity och Interstellar. Det senaste bidraget, som kommer med sällsynt god tajmning med tanke på Nasas vattenfynd på Mars, är filmen The Martian, som med Matt Damon i huvudrollen skildrar hur en astronaut ensam blir kvar på den ogästvänliga planeten och gör vad han kan för att överleva. Noteras bör att Nasa sedan länge samarbetat med nöjesindustrin, bland annat med filmen The Martian – ett samarbete som gått så långt att The Washington Post talar om ”the rise of a science-entertainment complex”. Den postmoderna tiden tycks alltså redan vara här, där gränsen mellan fantasi och verklighet medvetet blir otydligare.

Den svenska rymdutredningen
Något i skymundan av all denna fascinerande rymdaktivitet i filmstudior och i den verkliga rymden, har den svenska rymdutredningen lagt fram sitt betänkande - En rymdstrategi för nytta och tillväxt (SOU 2015:75). Svensk rymdverksamhet – mest känd för rymdbasen Esrange i Kiruna (etablerad redan 1966) och astronauten Christer Fuglesangs färder upp till internationella rymdstationen ISS (2006 och 2009) – har pågått sedan rymdålderns början på 1950-talet. Svenska staten satsar årligen omkring 1,7 miljarder kronor på forskning, utveckling och industriell rymdverksamhet. Men samordning och överblick – ett samlat strategiskt agerande – råder det brist på. Detta är vad rymdutredningen, som leddes av förre landshövdingen Ingemar Skogö, skulle råda bot på.

Vad kom då utredningen fram till? Det allra tydligaste förslaget är att Rymdstyrelsen inte bara ska ges en samordnade roll för all svensk rymdverksamhet inklusive rymdforskningen – utan också att myndigheten ska växa till ungefär dubbel storlek. Det kan tyckas radikalt i en tid av allmän åtstramning och ett krav på offentliga utredningar som inte innebär ökade utgifter.

Men faktum är att Rymdstyrelsen är en tämligen liten myndighet, med färre än 20 anställda. Utredningens förslag bygger på en omfördelning snarare än nysatsning av medel, och det är här problem kan uppstå, för det är inte helt klart vilka verksamheter eller myndigheter som i så fall får minskade resurser och befogenheter. Det går exempelvis inte att utesluta en byråkratisk kamp om vilken myndighet som ska ha ansvar för Sveriges deltagande i dels den europeiska satsningen på rymdvarningssystem för bland annat rymdskrot och solstormar (Space Situational Awareness), dels i europeiska satellitprogrammen Copernicus (jordobservation) och Galileo (satellitkommunikation). Ska MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), som nu har ansvaret, släppa detta till Rymdstyrelsen? Om inte, vad betyder då ”samordningsansvar” i praktiken? Frågan väntar på svar.

Civil-militär rymdverksamhet – inte utan problem
Förutom förslaget att samordna all rymdverksamhet till Rymdstyrelsen trycker utredningen hårt på att försvars- och säkerhetspolitiken måste få betydligt större utrymme i svensk rymdverksamhet. Detta var också temat för ett seminarium som Folk och Försvar nyligen höll, där bland annat utredaren Ingemar Skogö, chefen för Försvarsstabens ledningsstab Dennis Gyllensporre samt generaldirektören för MSB Helena Lindberg deltog. Alla var överens om att rymden har allt större betydelse för i stort sett alla samhällsfunktioner – alltifrån övervakning av havsnivåer och satellitnavigering till kommunikation, finanssystem och elnätets funktion. De var också överens om att försvars- och säkerhetspolitiska aspekter i vid mening måste beaktas betydligt mer än tidigare. Till skillnad från många andra länder har svensk rymdverksamhet i mycket stor utsträckning varit civilt inriktad, och den militära rymdverksamheten (framförallt kommunikation och underrättelseinhämtning) har varit både begränsad och åtskild från den civila rymdverksamheten.

Men att överbrygga gränsen mellan civil och militär rymdverksamhet, till exempel genom att satelliter får så kallad dual use-funktion, är inte oproblematiskt. Utredningen säger i stort sett bara att mer civil-militär samverkan behövs, men diskuterar inte på något djupare sätt hur, eller med vilka konsekvenser. Finns det en risk att satelliter, som tidigare uppfattades som okontroversiella då de enbart användes för civila ändamål, kan uppfattas som fientliga spaningssystem eftersom de numera också används för militära syften, och därför bli utsatta för störning eller till och med nedskjutning? Är inte risken stor att sekretesskraven ökar och den offentliga insynen minskar, då ett och samma satellitsystem ska tjäna såväl civila som militära syften? Dessa frågor går tyvärr utredningen förbi, och här krävs fortsatt diskussion och utredning.

Rymdgovernance – vad kan Sverige bidra med?

Utredningen pekar, i likhet med vad många andra expertorgan redan gjort, på att hotmiljön i rymden blivit att tuffare. Det gäller inte minst rymdskrot, som bland annat består av ett par tusen uttjänta satelliter som fortfarande ligger i omloppsbana kring jorden, men också annat skrot såsom tappade verktyg, splitter från kollisioner med mera. Vidare är baksidan med den allt billigare satellittekniken att allt fler och inte alltid så nogräknade aktörer – både offentliga och privata – skaffar sig möjlighet att skicka upp sonder och satelliter i rymden. Faktum är att i allt fler av de största rymdprojekten har privata aktörer en viktig roll – inte bara som underleverantörer, utan också som ägare och operatörer. Samtidigt har både individer och samhällssystem blivit allt mer beroende av fungerande rymdsystem.

Den ökade sårbarheten på jorden för vad som händer i rymden, konkurrensen och även risken för fientliga aktioner i rymden, samt tillväxten av rymdstater och rymdföretag (till och med rymd-NGOs, som holländska Mars One), innebär ett starkt behov att se över de regler, lagar och överenskommelser som gäller för rymdverksamhet – av vilka de flesta har passerat bäst-före-datum. Behovet av översyn betonas i rymdutredningen, men några mer konkreta förslag lämnas inte. Sverige borde kunna ta ett tydligt initiativ till att inte bara se över regelverken, utan aktivt verka för modern och sammanhållen global rymdgovernance. Här behövs inte bara kunskap om den senaste rymdutvecklingen utan också erfarenhet av hur politik och styrning fungerar i en globaliserad värld, där lärdomar kan dras från andra områden, såsom klimat-, havs- och miljöområdet. Här behövs inte bara rymdjuridisk kompetens, utan också forskning om global rymdpolitik och maktutövning.

Till sist, Sverige borde kunna visa framfötterna i projekt som inte enbart handlar om satelliter och specifika tekniska landvinningar – utan också betydligt djärvare projekt om de stora frågorna – om solsystemets uppkomst, förutsättningar för liv på andra planeter, samt – inte minst – mänskligt upptäcktsresande i rymden.

Text: Johan Eriksson, forskningschef vid Utrikespolitiska institutet och professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

Tips: Rymdutredningen finns att läsa och gratis ladda ner här

Se även tidigare rymddebatter och analyser från UI:
L. Newlove-Eriksson & J. Eriksson "Governance beyond the global: Who controls the extraterrestrial" Globalization, Volume 10, Issue 2, 2013

Mars är målet,
av Christer Fuglesang

Vem tar makten i rymden, Internationella Studier, nr 3, 2014


Om UI-bloggen

Arkiv