Högt spel av Putin i Syrien


Av: Lena Höglund

2015-10-15 |

Att Putin valde att ingripa militärt i Syrien var ett resultat av den ryska inre dynamiken, samtidigt som väst och arabländerna berett marken för det ryska initiativet. Så beskrevs bakgrunden när Rysslandsforskaren Gudrun Persson och Mellanösternanalytikern Per Jönsson vid ett UI-seminarium analyserade Rysslands inträde i kriget.

Det ryska stödet till regimen i Damaskus är av gammalt datum, och under inbördeskriget har Ryssland levererat vapen och militär expertis till president Bashar Assad. Men inte förrän nu i höst har Ryssland en mer aktiv del i kriget. Efter att ha stärkt sin militära närvaro i Syrien manade president Putin till en bred internationell allians mot den extremistiska rörelsen Islamiska staten (IS) som lagt under sig stora delar av Syrien och Irak. Den 30 september inledde ryska stridplan attacker mot mål på marken.

– Det omedelbara motivet för den ryska aktionen var att Assad inte får förlora, sade Gudrun Persson, docent och forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Man överger inte en allierad. Men det handlar också om Rysslands internationella anseende. På ett par veckor gick Ryssland från ett totalt dödläge i internationella relationer till en situation där Putin har ett nittio minuter långt möte med Obama under FN:s generalförsamling i september. Detta beskrivs i Ryssland som en stor framgång. Ryssarna har visat att de är en part i Mellanöstern och att det inte finns någon lösning utan Ryssland.

– Ett annat skäl är rekryteringen av ryska medborgare till IS och i förlängningen finns det förstås en förhoppning om att omvärlden ska glömma annekteringen av Krim och avskaffa sanktionerna mot Ryssland.

Inre dynamik driver på

På ett djupare plan grundas Rysslands beslut enligt Gudrun Persson på den inre dynamik som säger att landets auktoritära system med en stark ledare måste leverera tre saker – ekonomisk tillväxt, stabilitet och högt anseende på den internationella arenan.

– När ekonomisk tillväxt nu har fallit bort på grund av omvärldens sanktioner och oljeprisets fall återstår stabilitet och medlemskap i stormaktsklubben. Putin har fortfarande höga popularitetssiffror men de har gått ned lite – insatsen i Ukraina är inte längre lika populär. Då kräver dynamiken en utrikespolitisk framgång, menade Gudrun Persson.

– Samtidigt tar Putin stora risker. När det gäller den här insatsen har inte Putin fått några restriktioner, och det finns alltid risk för en eskalering. Än så länge är den ryska insatsen populär bland ryssarna men marktrupper på syrisk mark skulle inte tas väl emot av den ryska opinionen. Och det kan vara svårt att avsluta en operation av det här slaget.

Genom sitt stöd till Assad hamnar Ryssland i en shiamuslimsk allians. Assad tillhör själv en shiamuslimsk minoritet i Syrien och regimens främsta uppbackare är det shiamuslimska Iran. På Assadregimens sida strider även den shiamuslimska Hizbollahrörelsen med bas i Libanon.

På frågan om det för rysk del innebär en fara på lång sikt att liera sig med shiamuslimska krafter svarar Gudrun Persson jakande.

– Det finns 15 miljoner muslimer i Ryssland – de flesta är sunnimuslimer – så det kan bli väldiga slitningar. Man kan också notera att en representant för den ortodoxa kyrkan har sagt att detta är ett heligt krig för oss, och det är ju väldigt farliga krafter man där kan sätta i rörelse.

Vakuum bäddade för Putin

Per Jönsson, Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet, menade att orsaken till att det ryska ingripandet sker just nu är att det uppstått ett stormaktspolitiskt vakuum i Syrien.

– Putin är närvarande i Syrien för att Obama är frånvarande. Under hela kriget har USA varit passivt förutom nålsticksbombningarna av IS. Det har bildats ett vakuum för en stormakt att ingripa. Samtidigt har Saudiarabien som kunde ha spelat den rollen blivit fullt upptaget av det nya kriget i Jemen. Och Turkiet har händerna fulla med sitt krig mot PKK, förklarade Per Jönsson.

– Arabiska våren har gett Ryssland förbluffande stora möjligheter att göra en comeback i Mellanöstern och till och med få en större roll än man hade under 1970-talet som var höjdpunkten för Sovjetunionens inflytande i regionen. Ryssland har visserligen inte råd att bygga och upprätthålla ett imperium men en del av de här staterna kan ju betala för sig själva.


Assad sitter säkrare
Enligt Per Jönsson har det ryska inträdet i kriget fått två omedelbara konskevenser, dels att Turkiets önskan om att skapa en flygförbudszon över norra Syrien har skjutits i sank, dels att Assadregimens livslängd har förlängts väsentligt.


I slutet av augusti var läget bekymmersamt för den syriska armén. Soldaterna mötte starkt motstånd från en rebellallians i norr, Erövrarfronten,* som hade fått stora förstärkningar i form av pansarbrytande vapen från Saudiarabien.

– Detta håller ryska attackplan på att sätta stopp för nu genom att inte bara angripa IS utan även andra grupper som hotar Assadregimen. I ett medellångt perspektiv är det inte IS som är farligast för Assad utan Erövrarfronten eftersom väst och arabvärlden är beredda att stödja delar av alliansen som efterträdare till Assad, förklarade Per Jönsson.

– Det viktigaste för Assad är att kämpa ned Erövrarfronten. Därefter kommer slutstriden att stå mellan Assad och IS, vilket i omvärldens ögon är detsamma som det onda mot något ännu ondare. Det blir som i valet mellan Hitler och Stalin och då väljer man Stalin.

Per Jönsson sade sig ha noterat flera tecken på att den ryska isoleringen i förhållande till väst håller på att brytas när det gäller Syrien.

– Angela Merkel, David Cameron och François Hollande har alla väldigt tydligt sagt att ”vi måste jobba med Moskva” samtidigt som både Obama och hans utrikesminister Kerry tonat ned sitt språkbruk betydligt de senaste månaderna.

– Intressant är också att Putin i sitt tal i FN nämnde Kina som ett land som skulle kunna ingå i en kontaktgrupp i Syrienfrågan. Sedan dess har Kina också ankrat sitt enda hangarfartyg i Medelhavet och transporterat stridsflygplan som placerats på det fartyget. Någonting är på gång där, avrundade Per Jönsson.

Text: Lena Höglund, redaktör vid Utrikespolitiska institutet, UI.

* alliansen omfattar al-Qaidaanknutna Nusrafronten, Ahrar al-sham (syriens fria män) och ett dussin mindre sekulära eller ”mjukislamistiska” grupperingar. Väst stöder inte Nusrafronten men en del av de andra grupperna.


Tips: Titta på hela seminariet i UI Play: Rysslands insteg i Syrien: orsaker och konsekvenser


 



Om UI-bloggen

Arkiv