”Stödet för Putin inte varaktigt”


Av: Johan Engvall

2015-01-28 |

Kriget i Ukraina kan urholka stödet för Putin på sikt och hans försök till imperiebygge är ett dödfött företag. Den bedömningen gjorde den välkända Rysslandsexperten Lilija Sjevtsova inför en fullsatt Sverigesal på UI den 22 januari. Sjevtsova förklarade hur Rysslands alltmer aggressiva utrikespolitiska beteende är nära kopplat till inhemska realititeter och Rysslands syn på sig och omvärlden.

Sjevtsova spårar dagens kris mellan Ryssland och Väst till Vladimir Putins återinträde på presidentposten 2012. Därpå följde en tydlig omorganisering av den ryska inrikes- och utrikespolitiken. Istället för att vända sig västerut och söka dialog och partnerskap med EU syftar politiken idag till att accentuera Rysslands roll som ledare för en distinkt euroasiatisk civilisationssfär. Unika ryska normer och principer har därmed kommit att ställas i kontrast mot ett Väst statt i stadig moralisk nedgång.

Nationell identitet
Den ryska maktprojektionen utåt är i hög grad driven av inrikespolitiska överväganden. Den handlar dels om att kompensera för och avleda uppmärksamhet från en allt mer bräcklig inhemsk resursbas, framkallad av ett förlegat styrelseskick, grasserande korruption och avsaknaden av ekonomisk modernisering. Samtidigt är den nya politiken ett svar på ett allt desperatare sökande efter en nationell identitet som kan förena eliten och befolkningen. Essensen i den nya idén är en militärpatriotisk samling av det ryska samhället. Parollen ”Krim är vårt” kom att symbolisera mobiliseringen och ledde till skyhöga popularitetssiffror för Putin.

Men samtidigt varnar Sjevtsova för att denna militaristiska metod för att säkra befolkningens stöd inte är varaktig på längre sikt. Paralleller kan dras till de tidigare militära mobiliseringarna 1999 (Tjetjenien) och 2008 (Georgien), vilka också åtföljdes av ett liknande unisont bifall från befolkningen. Euforin varade emellertid inte längre än ett halvår. Samma tendens skönjer Sjevtsova i dagsläget och hänvisade till de senaste opinionssiffrorna där 60 procent av ryssarna säger sig vara ovilliga att betala för Putins krig genom sänkt levnadsstandard.

Ukraina som testområde
Vad gäller den tragedi som det senaste året utspelat sig i Ukraina konstaterade Sjevtsova att inget annat land tilldragit sig så mycket uppmärksamhet från president Putin som Ukraina. Landet är den verkligt centrala pusselbiten i Rysslands imperieambitioner. Under året som föregick Majdanrevolutionen spenderade Putin åtskilliga resurser för att knyta Ukraina till sig enbart med resultatet att Janukovitj regim kollapsade inför omvärldens beskådande. Som svar på denna förödmjukelse genomfördes en ur ryskt perspektiv smärtfri annektering av Krim, men den därpå följande militära aggressionen i östra och södra Ukraina har inte gått som man tänkt sig. Snarare har det ryska agerandet haft motsatt effekt genom att skjuta Ukraina allt närmare EU. Enligt Sjevtsova överraskades Ryssland även av att EU faktiskt lyckades enas om att införa sanktioner mot den ryska ekonomin.

Är förändring möjlig?
Sedan Sovjetunionens kollaps har Ryssland karakteriserats av ett traditionellt personbaserat styre där befolkningen fortsatt ses som undersåtar snarare än medborgare. Även om detta system visat sig vara seglivat eftersom det tjänar eliten väl betraktar Sjevtsova försöket att återuppstå som imperium på 2000-talet med styrelsetekniker hämtade från medeltiden som ett dödfött företag.

Så kan Ryssland förändras? Sjevtsovas prognos är dyster: i nuläget finns inga tecken på att eliten är redo att avvisa det traditionella maktsystem till förmån för ett Ryssland som slår in på en liberal demokratisk bana. Angående västvärldens möjligheter att påverka händelseutvecklingen i Ryssland påpekade hon vikten av att vara konsekvent i såväl retorik som handling.

Text: Johan Engvall, forskare vid Utrikespolitiska institutet, UI.

 

Tips: Titta gärna på hela seminariet med titeln "Russia 2015: Key Domestic and Foreign Policy Challenges" i UI Play:



Om UI-bloggen

Arkiv