Skotska valet – förlorarna tar initiativet


Av: Lena Karlsson

2014-09-30 |

”Folkomröstningen är över. Glöm inte vem det var som vann”. Under den rubriken försökte Alan Cochraine, Skottlandsredaktör för brittiska The Telegraph nagla fast sitt budskap: att en majoritet av skottarna röstade för att bli kvar i Storbritannien. För ja-sidan som förlorade folkomröstningen beter sig inte som förlorare.

 

För den som följer den skotska politiken via sociala medier är det tydligt att det fortfarande sjuder av aktivitet bland ja-aktivisterna, även om många också skriver om sorg över valnederlaget. Det är betydligt tystare från nej-kampanjen.

I lördags samlades tusentals ja-aktivister i en manifestation i Edinburgh för att visa att de fortfarande är en kraft att räkna med. Den arrangerades av Voice of the People, en av de många gräsrotsorganisationer som sägs ligga bakom ja-sidans starka spurt inför folkomröstningen den 18 september.

Under nästan hela kampanjen låg ja-sidan efter i opinionsundersökningar, ibland mer, ibland mindre, medan nej-kampanjen låg stadigt på 35–40 procent. Det var först de allra sista veckorna före valdagen som det blev tydligt hur mycket ja-sidan växt. I början av september såg det till och med ut som om den skulle vinna. Det var en ledning som man tappade ganska snabbt, men som fick de ledande politikerna i London att göra en blixtuttryckning och utlova mer makt till det skotska parlamentet.

Det var inte alla gräsrotsorganisationer som deltog i den stora kampanjen Yes Scotland, som dominerades av Skotska nationalistpartiet (SNP). Det bidrog till att många av dem kunde föra en livligare och mer öppen debatt om politiska frågor och där drömmen om social rättvisa var ett viktigt inslag. Där har man diskuterat de problem som Skottland måste hantera oavsett resultatet. Det har varit en kampanj som riktat sig mot det politiska etablissemanget i London – men också det i Skottland.

Dessa grupper lyckades aktivera väljare som den större kampanjen inte nådde och som inte brukar rösta alls.

Gräsrotsrörelserna har i hög grad en klar vänsterprägel, men det är samtidigt en brokig samling: Women for Independence, Radical Independence, National Collective, Common Weal, Business for Scotland, Scots Asians for Yes med flera.

Dessutom har rörelserna varit duktiga att använda sociala medier, där ja-sidan har haft ett stort övertag. Yes Scotland har fått över 360 000 ”gilla”-markeringar, medan nej-kampanjen Better Together har fått 226 000. Ja-sidan har också nått ut via flera andra kanaler som Bella Caledonia och Wings over Scotland som både förmedlat texter från andra källor och producerat eget material.

I dessa forum har de traditionella mediernas bevakning av folkomröstningen fått skarp kritik, det gäller inte minst BBC. Kritiken mot BBC har bland annat handlat om att TV-nyheterna helgen före valet bevakade ett nej-möte i Edinburgh utan att säga att det dominerades av medlemmar av den starkt konservativa Oranienorden, medan det var helt tyst om en stor ja-manifestation i Glasgow.

Nu överväger gräsrotsgrupperna både att starta en köpbojkott (buycott) av tidningar som man tycker har misskött sig och bygga upp egna medier.

Det är en sak som återkommer i många av inläggen i sociala medier: Tänk på vad vi har åstadkommit. Man påminner också om den entusiasm och framtidstro som följt i ja-kampanjens spår, samt att nästan 85 procent av väljarna röstade (i det senaste skotska valet 2011 var det bara drygt 50 procent).

På sociala medier är det många som märker sina profilbilder med 45 procent, den andel röster som ja-sidan fick i folkomröstningen. Det har dock fått mycket kritik, även inom ja-lägret, av dem som tycker att det stänger vägen för en dialog med de andra 55 procenten av väljarna. För det har varit en valdebatt som också haft många hätska inslag.

Samtidigt har de två ja-partierna, SNP och Skottlands miljöparti, Scottish Green Party, fått se sina medlemssiffror skjuta i höjden. Sedan den 19 september har de gröna ökat från 2000 medlemmar till 6000, medan SNP mer än fördubblat sitt medlemsantal till nästan 66 000. SNP-ledaren Alex Salmond har meddelat att han ska avgå. Nicola Sturgeon som väntas ta över efter honom, tros ta partiet ett steg till vänster.

Nu återstår det att se hur det blir med de nya befogenheter som premiärminister David Cameron, oppositionsledaren Ed Miliband och Liberaldemokraten Nick Clegg lovade att ge till parlamentet i Edinburgh. Enigheten mellan de tre varade inte särskilt länge. Cameron, som mött hård kritik från sina egna, har knutit sitt löfte till Skottland till att bara engelska ledamöter ska få rösta om engelska lagar. Hur han har tänkt sig att det ska lösas är inte klart. Om det ska ske genom ett nytt engelskt parlament eller om bara engelska parlamentsledamöter ska få rösta om frågor som rör England i det brittiska parlamentet är oklart. Det är en fråga som diskuterats i många år (och kallas the West Lothian question). Miliband å sin sida motsätter sig allt tal om att den ska knytas till frågan om ökad makt till Skottland, sannolikt för att det skulle missgynna hans eget parti.

Text: Lena Karlsson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 


Om UI-bloggen

Arkiv