Sverige i exklusiv krets på Natos toppmöte


Av: Anna Wieslander

2014-09-01 |

När försvarsalliansen Nato samlas för toppmöte i Wales 4–5 september finns även Sverige på plats. Dagordningen har anpassats till den nya verklighet som råder i Europa. Frågan om beredskap står överst på agendan.

Sedan i våras pågår ett nytt krig i Europa, ett krig som hittills skördat över 2000 offer och tvingat över 800 000 människor på flykt. Spänningarna och osäkerheten i det transatlantiska området har ökat.  Vad betyder det för Nato, och för Sveriges relation till Nato, som ett av alliansens partnerländer?

Nato återvänder till kollektivt försvar
För Natos del innebär det att tyngdpunkten skiftar från internationella insatser till kollektivt försvar. Sedan det kalla krigets slut har den delen av alliansen fört en tynande tillvaro. Men med Rysslands aggressioner gentemot Ukraina har Natofördragets artikel 5, som säger att en väpnad attack mot en medlem i alliansen ska ses som en väpnad attack mot alla, trätt fram som den kärna den faktiskt är för organisationen.

President Obamas stopp i Estland på väg till toppmötet i Wales ska sända just den signalen: Nato står enat bakom sina allierade. Det har varit generalsekreterare Anders Fogh Rasmussens huvudbudskap sedan i våras.

Avskräckning och stärkt beredskap
Natos fokus i Ukrainakrisen har legat på avskräckning. Det ska vara tydligt för Ryssland att en spridning av aggressionerna till något Natoland kommer att generera en kraftfull militär respons från organsationen, till skillnad från när Ukraina attackerades. Skillnaden ligger i att Ukraina inte är medlem utan ett partnerland som står utanför garantierna om kollektivt försvar.

Samtidigt har krisen tydligt visat att Nato måste stärka sin beredskap vad gäller territoriellt försvar både på kort och längre sikt. En särskild plan för detta ska antas på toppmötet med särskilt fokus på den östra gränsen. Visst går det att dra paralleller till det kalla krigets dagar, men det mesta har ändå förändrats sedan dess. Förutsättningarna är annorlunda för i princip hela den kedja som nu uppgraderas vad gäller beredskap: olika former av försvarsplanering, materiel, stridskrafternas utformning och placering, samt hur och var man samverkar och opererar.

Partnerländer fortsatt viktiga
Därtill är Nato idag, 25 år efter Berlinmurens fall, en organisation som har öppnat sig mot omvärlden, inte minst genom att leda en rad så kallade ”out of area”-operationer, det vill säga utanför medlemmarnas territorier. Ansatsen har resulterat i en bred samarbetskrets av länder över hela världen, vilket har stärkt alliansens politiska trovärdighet.
Vikten av partnerskap för alliansen illustreras av att 33 partnerländer har inbjudits till Wales och att hela den andra dagen förväntas ägnas åt att utveckla samarbetet.

Stängd dörr under Ukrainakrisen
För svensk del blev Ukrainakrisens påverkan på Nato ett abrupt uppvaknande i en dittills behaglig tillvaro. Före krisen befann sig Sverige, efter många år av samarbete kring krishantering, nära alliansen, utan att frågan om medlemskap egentligen behövde aktualiseras. År 1994 inleddes samarbetet med Nato inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Som aktiv partner i insatser från Bosnien till Afghanistan möttes Sverige av öppna dörrar och möjligheten till insyn och inflytande uppfattades generellt som tillfredsställande.

Men när det i närområdet uppstod ett krisläge som hotade alliansens medlemmar, blev situationen annorlunda. En medlem kan vid territoriellt hot aktivera artikel 4 om rätten till politiska konsultationer. Vid sådana konsultationer finns ingen plats för partners. Detta skedde i början av mars, då Polen begärde konsultation med anledning av Rysslands agerande mot Ukraina. Sveriges ambassadör vid Nato vittnade om hur Sverige utestängdes från möten och fick mindre information än tidigare.

 

Det blev uppenbart att en icke-medlem inte har möjlighet att delta vare sig i planeringen eller i besluten kopplade till försvar av det egna territoriet.

Sverige tillhör exklusiv krets
Ett intensivt svenskt fotarbete i Natokorridorerna startade, vilket också gav resultat. I vågskålen har legat att Sverige på Natoslang ses som en ”guldpartner/elitpartner”, som kan samverka, är demokratisk och har bevisat att man ställer upp i allt från övningar till insatser.

På det stundande toppmötet kommer Sverige därför att tillhöra en liten exklusiv krets, tillsammans med Finland, Georgien, Jordanien och Australien, som får diskutera ”stärkta möjligheter” med alliansen. I en större skara av 24 länder får Sverige också ta del av ett utvecklat samverkansprogram där fler tekniska standarder görs tillgängliga för icke-medlemmar.

För Sverige, som ska kunna ge och ta emot militärt stöd i händelse av kris eller krig, är det vitalt att samarbetet med Nato fortsätter att fungera och utvecklas. Avtalet om värdlandsstöd (Host Nation Support) som den svenska regeringen nu beslutat att underteckna är ett steg i den riktningen.

Mer övningar och stärkt dialog
Framöver är några frågor särskilt viktiga för Sverige att driva i Natorelationen utifrån inriktningen ”plug in, but no guarantees”:
- att säkerställa möjligheten att delta i Natos övningar med inriktning mot territoriellt försvar och där snabbinsatsstyrkan NRF ingår. Natos övningsverksamhet i Östersjöområdet förväntas fortsätta öka.
- att så tidigt som möjligt komma in i planeringen av den typen av övningar.
- att få in fler svenska officerare i Natostrukturen.
- att få till stånd en mer strukturerad och regelbunden dialog med Nato. Den politiska dialogen har här en särskild betydelse. Då samtal pågår om hur man ska möta närliggande hot gemensamt kan det vara centralt för svensk beredskap att ha möjlighet att delta i diskussionerna.

Text: Anna Wieslander är tf direktör och informationschef på Utrikespolitiska institutet.

 


Om UI-bloggen

Arkiv