Indonesiens näste president – en jordnära företagare från småstaden


Av: Pia Daleke

2014-08-05 |

Sydöstasiens största ekonomi och militärmakt står inför ett skifte på den viktigaste politiska posten, presidentämbetet. Landet får i oktober 2014 en ledare med en annan historia och personlighet än de tidigare presidenterna, som oftast har kommit från en politisk elit med militär bakgrund. Segraren i sommarens presidentval, Joko Widodo, beskrivs som en enkel man med folklig utstrålning men med rykte om sig att få saker gjorda.

Efter ett årtionde med den före detta generalen Susilo Bambang Yudhoyono vid regeringsmakten hölls presidentval i Indonesien den 9 juli. I opinionsmätningarna en tid före valkampanjen låg Widodo, eller Jokowi som indoneserna kallar honom, långt före sina konkurrenter. Hans stora popularitet som framgångsrik guvernör i huvudstaden Jakarta hade gett honom ett försprång gentemot de andra kandidaterna. Men marginalen krympte snabbt under valrörelsen då ex-generalen Prabowo Subianto betonade Widodos politiska oerfarenhet på det nationella planet och hans brist på kontakter inom den traditionella elit av militärer och näringslivsledare som Subianto tillhör. När valresultatet offentliggjordes hade Widodo vunnit med 53 procent av rösterna mot 47 procent för Subianto. Det blev en mindre segermarginal än väntat. Subianto hävdade att valfusk förekommit och inledde ett överklagande av valresultatet – en rättsprocess som ännu inte är klar.

Fabrikör och borgmästare
Kanske är det just Widodos politiska "utanförskap" som gör honom så omtyckt bland indoneserna, såväl fattiga på landsbygden som Jakartabor. Han har samma bakgrund som en stor del av befolkningen själva har. Widodo föddes 1961 i ett samhälle på den javanska landsbygden strax utanför småstaden Solo. Efter universitetsstudier tog han över sin fars möbelfabrik och blev framgångsrik exportör. Widodo sägs vara präglad av entreprenörsanda men även av de ideal som dominerar på Javas landsbygd: enkelhet, folklighet, lågmäldhet. Sedan Widodo 2005 valts till borgmästare i Solo blev han snabbt känd som omutbar och handlingskraftig. Prioriterade områden var att förbättra stadens infrastruktur men också att ge stöd att de fattigaste hushållen. Krafttag mot den svåra korruptionen har också varit en hjärtefråga, vilket i och för sig är fallet med flertalet indonesiska politiker eftersom korruption är landets kanske största samhällsproblem.


Guvernörsposten i Jakarta blev Widodos nästa steg på vägen mot presidentskapet. Han kunde vinna lokalvalet i huvudstaden 2012 sedan han nominerats till kandidat för ett av de största partierna, det sekulära PDI-P (Indonesiens demokratiska parti-kamp), lett av landsfadern Sukarnos dotter Megawati Sukarnoputri (som för övrigt var Indonesiens första kvinnliga president 2001-2004). Även i Jakarta tog sig Widodo an den usla infrastrukturen samt fattigdomen. Det sades att guvernören tog morgonpromenader genom stadens slumområden för att se människors livsvillkor med egna ögon. Hans rykte som en jordnära, handlingarnas man stärktes.

Anklagas för populism
Det är denna politik och denna inställning som Widodo hållit fast vid under valrörelsen. Det var löften om fattigdomsbekämpning, krafttag mot korruptionen och konkreta årgärder för att förbättra vanligt folks vardag som gav honom valsegern. Hans anhängare är övertygade om att Widodo ska göra för Indonesien vad han gjort för Solo och Jakarta. Hans kritiker är inte lika övertygade. De kallar honom populistisk gräsrotspolitiker och Megawatis marionett, och menar att han kommer att få betydligt svårare att leverera på nationellt plan än på det lokala. I motsats till politiker som Yudhoyono, Subianto och företrädare som Sukarno och Suharto saknar han viktiga kontakter inom de militära leden. Kanhända kan han även bli motarbetad av de personer som ville se Subianto som näste president.


Subianto är generalen som ansvarade för Suhartoregimens beryktade specialstyrkor under diktatorns fall 1998, då just specialstyrkorna anklagades för att föra bort studenter som demonstrerade för regimskifte och demokrati. Subianto avskedades senare från armén på grund av dessa händelser. Därefter har han kämpat för att rentvå sitt rykte och för att distansera sig från Suhartotiden. Han är numera ranchägare i bergen ovanför Jakarta och föder upp rashästar och hundar. Han lär också vara en duktig falkenerare. Subianto gav sig in i politiken på allvar 2009 då han grundade det sekulära partiet Gerindra som en plattform för sin politiska karriär. Gerindra växte kraftigt i parlamentsvalet våren 2014, från 26 mandat 2009 till hela 73 mandat, och blev tredje största parti. (PDI-P som stödjer Widodo blev största parti med 109 mandat.) Subiantos popularitet grundar sig i hög grad på uppfattningen att ledare som han – väletablerade militära ledare – borgar för stabilitet och trygghet.

Kort smekmånad?
Vid tillträdet som president ska Widodo presentera sin nya regering. Det är tradition i Indonesien att ta med moderata muslimska politiker i regeringen, trots att de sekulära dominerar. De muslimska partierna brukar få runt 30 procent av rösterna. Det är inte omöjligt att Widodo också erbjuder personer i Subiantolägret ministerposter för att blidka motståndarna.


Väl på plats återstår det att se hur mycket av sin politik Widodo lyckas genomföra. Bedömare menar att akuta ekonomiska åtgärder står först på dagordningen. Den framgångsrika indonesiska ekonomin har sedan förra året visat tydliga tecken på svagheter, bland annat stora budgetunderskott och skyhöga kostnader för bränslesubventioner. När dessa problem ska åtgärdas riskerar Widodo en svekdebatt och hans smekmånad med indoneserna kan snabbt ta slut, varnar kritikerna.


Pia D 2012Pia Daleke är redaktör för skriftserien Länder i fickformat.på UI. Daleke bevakar också utvecklingen i Syd- och Sydöstasien för Landguidens räkning.





Om UI-bloggen

Arkiv