Kalla vindar över Arktis


Av: Erik Larusson

2014-06-04 |

Krisen i Ukraina kan få konsekvenser för den känsliga miljön i Arktis. Här skriver UI:s Erik Larusson om hur sanktionerna i kölvattnet av krisen påverkar samarbetet kring Arktis.

 

En hårdnande västlig retorik i samband med den ryska annekteringen av Krim har orsakat ett ökat avstånd mellan Ryssland och övriga Arktisstater. Den pragmatism som hittills präglat Arktissamarbetet håller sakta men säkert på att urvattnas. Till skillnad från situationen efter Georgienkriget 2008, där de upprörda känslorna kom av sig i och med Barack Obamas lanserade nystart i relationerna mellan USA och Ryssland, finns denna gång ingen återstart i sikte.

Alltsedan Michail Gorbatjov i sitt välkända tal i Murmansk 1987 framhöll vikten av att Arktis upprätthålls som en ”fredszon”, har denna tanke funnits kvar i rysk officiell retorik. Samtidigt har Ryssland under senare år för första gången sedan Sovjetunionens fall börjat återupprätta militär närvaro längs med sin nordliga kust och på ryska öar i Norra Ishavet. Anledningen, hävdar Putin, är att skydda de växande utvinnings- och sjöfartsnäringarna i området.

 

Misstroende mot Ryssland
Men den ryska annekteringen av Krim har i omvärlden fött en annan uppfattning – Ryssland är redo att vid behov ta kontroll över territorier man anser sig har rätt till, även om detta bryter mot folkrätten och internationella överenskommelser. Och sådana territorier finns även i Arktis.

Vid ett framförande i början av april manade USA:s förra utrikesminister Hillary Clinton till en enad västlig front i Arktis mot den ”aggression” hon anser Rysslands militära upptrappning utgöra. Den ökande misstron har lett till att bland annat en gemensam övning med de ryska, norska och amerikanska flottorna har ställts in och de tidigare goda bilaterala militära förbindelserna mellan Norge och Ryssland är nu frysta. Kalla vindar från Krim har till slut även blåst in i Arktiska rådet, där ordförandelandet Kanada ställt in sitt deltagande i ett miljömöte i Moskva i protest mot Rysslands utvidgningspolitik.


Hårdare linje
Skadan på det förtroende som i över tjugo år byggts upp i Arktis är ett faktum, och man kan räkna med att en hårdare västlig linje mot Ryssland även kommer att innebära negativa konsekvenser för den arktiska miljön och den mänskliga säkerheten i området.  De bindande överenskommelserna om ansvar för efterforskning och räddning vid nödsituationer till sjöss och hantering av oljespill är båda resultat av den pragmatiska atmosfär som Arktissamarbetet åtnjutit. Utan Arktissamarbetets särställning görs nya överenskommelser och effektiviseringsprojekt svåra om inte omöjliga.

 

Lägre investeringsvilja
Hittills har västliga företag i olje- och gassektorn inte låtit sina planer i Arktis påverkas av de hårdnande relationerna. Men om utvidgade sanktioner införs har Putin hotat med svarsåtgärder, svarsåtgärder som av Kreml antytts kunna drabba utländska företag aktiva i Ryssland. Detta kommer att försvaga den utländska investeringsviljan på längre sikt, med negativa miljökonsekvenser för den arktiska utvinningsnäringen. I de gemensamma olje- och gasprojekten är det i huvudsak västliga företag som står för miljöhänsynen, med högre ställda krav på miljösäkerhet och bättre kunskap och teknologi för miljöskydd. Med eller utan väst kommer Ryssland att fortsätta i sin strävan efter att hämta hem de arktiska rikedomarna. Skillnaden är att gör man det själv, blir miljöriskerna långt mycket större, vilket för den känsliga arktiska ekologin kan få ödesdigra konsekvenser.

is_2014_02_200pxText: Erik Larusson, stipendiat vid Utrikespolitiska institutet våren 2014.

 

Tips: Texten ingår i senaste numret av Internationella Studier. Den har också publicerats i en kortare version i tidningen Metro: Ukrainakrisen visar på hoten mot Arktis.


Om UI-bloggen

Arkiv