Folkomröstningen och drömmen om ett annat Skottland


Av: Lena Karlsson

2014-06-17 |

Rösta ja till ett självständigt Skottland och du kommer att få mer kvar i plånboken. Lägg din röst för att Skottland ska bli kvar i Storbritannien och du tjänar 1400 pund om året på det. Med tre månader kvar till folkomröstningen i höst försöker regeringarna i Edinburgh och London övertyga tveksamma väljare med snöda privatekonomiska argument. Men vid sidan av den vanliga valkampanjen pågår en vidare debatt, där människor diskuterar vilket slags Skottland de vill ha.

Skotska nationalistpartiet (SNP), och ja-kampanjen Yes Scotland, målar upp en bild av ett framtida Skottland som ett mer ekonomiskt välmående och öppnare samhälle än dagens. SNP-ledaren Alex Salmond gör dessutom sitt bästa för att lugna oroliga väljare med att det mesta i deras liv kommer att fortsätta som förut även om ja-sidan vinner valet.

Nej-kampanjen Better Together å sin sida framstår ofta som torr och visionslös, inriktad på att sticka hål på det man ser som självständighetsivrarnas luftslott: ni kommer inte att få behålla pundet som valuta, ni kommer inte att automatiskt bli EU-medlemmar…

Eftersom Better Together består av tre partier, Labour, Konservativa partiet och Liberaldemokraterna, har de inte heller kunnat presentera någon gemensam vision om hur de vill att samhället ska se ut i framtiden. De senaste veckorna har de dock fått uttalat stöd från flera håll – från den förra brittiska premiärministern, skotten Gordon Brown, till USA:s president Barack Obama och författaren JK Rowling. Nej-sidan leder fortfarande, men marginalerna har krympt under våren.

Jämlikhetsmyten
Samtidigt lever drömmarna om ett annat Skottland, byggt på de principer om jämlikhet och social rättvisa som så många skottar anser karaktäriserar det egna samhället. Och det oavsett om de tänker rösta ja eller nej den 18 september.

Därför kom det som en chock, inte minst för det politiska etablissemanget, att Brittiska självständighetspartiet (Ukip) fick ett av de skotska mandaten i EU-valet i maj. Ukip representerar på många sätt det typiskt engelska, det som många skottar vanligtvis tar avstånd ifrån. De vill ju se sig som ett folk som står för en radikal socialdemokratisk politik, tolerans och ett samhälle där alla bryr sig om varandra. ”Vi skottar är inga rasister”, sade kvinnorna som satt bredvid mig på planet till Edinburgh.

Författaren och debattören Gerry Hassan tycker dock att det bara är nyttigt för skottarna att få sin självbild ifrågasatt. För det är knappast så att de skiljer sig så mycket från andra britter, säger han vid ett framträdande i en bokhandel i Dundee, dit han kommit för att tala om sin nya bok: ”Caledonian Dreaming. The Quest for a Different Scotland”.

Men trots allt tal om social rättvisa är Skottland fortfarande ett hierarkiskt samhälle, där en liten elit har stort inflytande, både över ekonomin och politiken, hävdar Hassan. Han nämner den sociala snedrekryteringen till universiteten som ett exempel. Av de studenter som antogs till det prestigefyllda St Andrews-universitetet 2013 hade bara 19 av de nya studenterna arbetarklassbakgrund. Andelen studenter som gått i privatskola var dessutom näst högst i Storbritannien.

Dessutom är de sociala klyftorna stora. Allra störst är de i Glasgow, där statistik visar att de som bor i de rikaste kvarteren lever 28 år längre än dem som bor i de fattigaste områdena.

– Inte ens i Rumänien är klyftorna så stora, säger Hassan.


Stort intresse
Det är inte bara Hassan som skrivit nya böcker inför folkomröstningen. Travarna med nyutkomna titlar om skotsk politik har växt påtagligt det senaste året. Och de säljer också bra. Debatter om Skottlands framtid lockar också betydligt större skaror än vad valmöten brukar göra, även om vi just ikväll bara är sju personer i publiken. Men de som är här är i alla fall väldigt engagerade.

– Det här är en fantastisk tid för alla oss som älskar politik, säger Gerry Hassan.

En kvinna i publiken säger att det är vanligt nu att människor som inte känner varandra börjar diskutera politik. Hon säger att det nästan påminner om när hon var ung i början av 1990-talet då en ny kontroversiell kommunalskatt, poll tax, införts i Skottland av Margaret Thatchers regering. Den slog mot fattiga hushåll och upplevdes av många som djupt orättvis. Den testades först i Skottland, där många kände sig som den dåvarande konservativa regeringens försökskaniner.

Trots att den avskaffades efter bara några år gör den fortfarande avtryck i skotsk politik. Hatet mot Thatcher lever och Konservativa partiet har svårt att vinna stöd (numera har partiet en ledamot i parlamentet i London efter flera år utan någon alls).

Lång valkampanj
Det finns förhoppningar om att valdeltagandet kommer att bli högt i höstens folkomröstning, men i vanliga fall har det knappast varit någon rusning till valurnorna (i det senaste skotska valet 2011 röstade 50 procent av väljarna). Det var också en hel del skottar som avregistrerade sig som väljare i samband poll tax-protesterna och många av dem har inte röstat sedan dess.

– Ju fattigare kvarter desto fler är det som tänker rösta ja, de har inte så mycket att förlora, säger Gerry Hassan.
Han talar också om en ung generation som vitaliserar debatten och får den att handla om mycket mer än bara snäv partipolitik.

Mitt intryck är annars att många människor inte gärna talar öppet om hur de ska rösta, delvis av rädsla för att det ska så split vänner emellan. Redan för ett år sedan sade sig många vara trötta på det tillstånd av ständig valkamp som inleddes så snart det blev klart att det skulle bli en folkomröstning. Det talas också om övernitiska nationalister som går till hårda angrepp mot sina motståndare via nätet, och som kallas cybernats.

Men att gå så långt som Sveriges utrikesminister Carl Bildt, som i en artikel i Financial Times, nyligen varnade för att ett ja kan leda till en balkanisering av de brittiska öarna, är det få som gör. En av åskådarna i Dundee uttrycker dock liknande farhågor, men då protesterar alla de andra.

Text: Lena Karlsson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet, UI.

 

 



Om UI-bloggen

Arkiv