Oviss framtid för Syrien


Av: Aras Lindh

2014-05-09 |

”Förstår omvärlden vad som pågår i Syrien, och hur ser utsikterna ut för en lösning av konflikten?” Den frågan ställdes till Mellanösternexperterna Aron Lund och Bitte Hammargren under ett seminarium som arrangerades av Utrikespolitiska institutet nyligen.

Det har gått mer än tre år sedan delar av det syriska folket inledde sina missnöjesyttringar och protester mot regimen till vad som idag har kommit att utvecklas till ett fullskaligt inbördeskrig. Utrikespolitiska institutet bjöd in Aron Lund, Syrienexpert och redaktör för nätportalen Syria in Crisis som publiceras av Carnegie Endowment samt Bitte Hammargren, frilansjournalist och tidigare Mellanösternkorrespondent för Svenska Dagbladet för att diskutera den svårlösta konflikten.

Protesterna i Syrien hade inledningsvis en del gemensamt med de i Tunisien och Egypten och sågs som en fortsättning på den ”arabiska vår” som sköljde över Mellanöstern- och Nordafrikaregionen. De präglades av rop på demokrati, mänskliga rättigheter och ett slut på decennier av diktatur. Med Libyen och Natoinsatsen där i gott minne tog de oppositionella grupperingarna för givet att det bara var en tidsfråga innan även Assadregimen skulle falla. Men allt eftersom att den väpnade konflikten mellan regeringen och oppositionen fortlöpte har externa aktörer involverat sig, samtidigt som både Nato och FN har lyst med sin frånvaro. I dagsläget är det svårt att sikta någon långsiktigt hållbar lösning.

Från att ursprungligen ha handlat om en förhållandevis homogen syrisk opposition som revolterade mot regeringens trupper har de al-Qaida-anslutna organisationerna al-Nusra-fronten och Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) etablerat sig i landet med ett stort antal utländska stridande medlemmar som följd. Både al-Nusra och ISIS dominerar delar av Syrien, även om dessa organisationer inte drar jämnt. I delar av norra Syrien dominerar dessutom det pro-kurdiska PYD, som har utropat autonoma kantoner. Men maktbalansen växlar fortlöpande, samtidigt som de syriska institutionerna har kollapsat, framhöll Hammargren.

- Det råder flera parallella krig med kontinuerligt skiftande maktlägen i olika geografiska områden, sade Lund vid UI-seminariet.

Situationen försvåras av de utländska intressena. Inte bara från organisationer som al-Qaida utan också från andra stater. Saudiarabien har för en tid sedan utfärdat ett halvhjärtat dekret som gör att saudier som deltar i strid i Syrien riskerar fängelse om de inte återvänder hem. Samtidigt finansierar både Qatar och Turkiet just al-Nusra-fronten. Dessutom släpper Turkiet igenom såväl vapen som rebeller och kapital genom sin milsvida gräns mot Syrien.

- Det råder en rivalitet mellan Qatar, Saudiarabien och Turkiet. Samtidigt är Iran också en viktig spelare i konflikten, framhöll Hammargren.

Med så många inblandade aktörer, parallella konflikter och olika maktcentra problematiseras situationen.

- Ingen sida är förmögen att hålla sina zoner själv, utan är beroende av stöd utifrån, sade Lund. Det gäller också för den syriska regimen, som stöttas av såväl Ryssland som Iran.

Den syriska militären är samtidigt för liten för att kunna ta tillbaka kontrollen över hela landet. Därför använder man sig av en slags svält- och belägringsstrategi på strategiska orter.

- Man stänger in oppositionen lokalt genom att spärra av nyckelvägar, el och vatten tills dess att rebellerna tvingas ge upp, sade han, och menar att strategin har visat sig vara effektiv för regeringen. Det finns tecken på att det drar ihop sig till slutstrid i exempelvis den strategiskt viktiga staden Homs, som är en knytpunkt för el, gas, olja, vatten och infrastruktur i Syrien.

Situationen för landets civila befolkning är också kritisk. Åtskilliga miljoner människor är på flykt och vissa städer är snart helt tömda på invånare. Uppskattningsvis 150 000 människor uppskattas ha dödats sedan konflikten inleddes för drygt tre år sedan, av vilka en tredjedel beräknas vara civila. Men siffrorna ska tas med en nypa salt, eftersom informationen är knapphändig och siffror över antalet döda i konflikter ofta är en del av krigföringen i sig, framhöll både Lund och Hammargren. Dessutom har effekterna av spridningen av sjukdomar, brist på läkemedel och medicinsk utrustning inte kunnat utvärderas på ett tillförlitligt sätt ännu.

Utgången av konflikten i Syrien är ännu oviss, men det finns mycket som tyder på att Syrien verkar falla samman. Lund lyfte fram en slags ”somalisering” av Syrien som ett möjligt scenario, där olika delar av landet styrs av olika grupper. Regeringen är för svag, och oppositionen är helt enkelt oförmögen att ta över. Det är som att alla väntar på ett avgörande Srebrenica-ögonblick som aldrig verkar komma, reflekterade Hammargren.

Text: Aras Lindh, stipendiat vid Utrikespolitiska institutet.

 


Om UI-bloggen

Arkiv