Valet i Sydafrika - utsikter för förändring eller business as usual


Av: Frida Olsson Avereyireh

2014-05-06 |

Den 7 maj håller Sydafrika sitt femte demokratiska val sedan 1994. Valet sammanfaller med jubileet av 20 år av demokrati. The African National Congress (ANC) har haft ett starkt grepp om makten sedan Nelson Mandela blev president fyra år efter han släpptes ur fängelse. Utmaningarna är många och bland kritikerna finns en enighet om att utvecklingen sedan Mandela lämnade presidentposten har infekterats av utbredd korruption, brist på sociala tjänster och självberikande bland ANC:s politiker. Med andra ord har inte tillgängliga resurser i tillräckligt hög grad spenderats på att förbättra situationen för det Sydafrikanska folket.

Syafrikas ambassadör i Sverige, Mandisa Dona Marasha deltog i diskussionen om landets kommande val på Utrikespolitiska institutet (UI). Marasha framhöll att det finns många ljusglimtar och att en positiv utveckling har ägt under de senaste 20 åren som till stor del handlar om bättre förvaltning och institutioner. Marasha pekade på att konstitutionen har återupprättat folkets värdighet, deras mänskliga rättigheter är nu skyddade och de väljer fritt landets ledare. Enligt World Economic Forum är Sydafrikas institutioner några av de mest framgångsrika och effektiva i världen. Marasha nämnde även att ANC:s nationella utvecklingsplan fram till 2030 kommer att ta itu med alla de utmaningar som den fortfarande unga demokratin står inför, till exempel brist på tjänster, vatten, el, industri och telekommunikation.

Panelen var överens om att det inte finns några verkliga utsikter för oppositionen att utmana ANC:s makt inom någon snar framtid, det vill säga inte i detta val och förmodligen inte i nästa. Anledningen till detta var enligt Bengt Säve Söderberg, tidigare statssekreterare och ambassadör, att det inte finns några egentliga alternativ till ANC. Panelen var även här överens om att det helt enkelt är för tidigt. ANC förknippas fortfarande med frihet och liberalisering från apartheidregimen trots en känd och utbredd korruption, upprepade skandaler och brister i den moraliska kompass som Mandela stod för.

Disa Håstad, författare och journalist hävdade att det växande och officiella oppositionspartiet Democratic Alliance (DA), som leds av Helen Zille, tyvärr inte har någon chans att vinna valet på grund av att de porträtteras som ett parti för vita och till och med har associerats med apartheidregimen. Håstad avfärdade detta som fabricerade argument av dem som känner sig hotade av partiets växande stöd även bland svarta sydafrikaner. Faktum är att partiet har sina rötter i anti- apartheidrörelsen under 1970 och 80-talet och leds av ett antal tidigare framstående anti-Apartheid aktivister.

Sten Rylander, författare och före detta ambassadör, pekade på avsaknaden av ett fungerande rättssystem som en av de stora utmaningarna. En utmärkt konstitution betyder inte att respekten för dess principer efterföljs i praktiken. Pressfrihet är ett exempel där det behövs tydliga förbättringar, undersökande journalister är i en utsatt situation. Sydafrikas tystnad efter Ugandas president Musuveni’s införande av den frånstötande HBTQ-lagen är tyvärr ett bevis på att Sydafrikas ledare, till skillnad mot flera andra afrikanska ledare, inte är villiga att uttryckligen stå upp för allas grundläggande mänskliga rättigheter, ansåg Rylander.

Text: Frida Olsson Avereyireh, stipendiat vid Utrikespolitiska institutet.


Om UI-bloggen

Arkiv