Informella koder påverkar beslut i EU


Av: Stefan Borg

2014-05-21 |

Det är viktigt att vara en ”smooth operator” om man arbetar i EU-kommissionen enligt Meje Kuus, professor och politisk geograf. Där finns en informell norm om fransk-italiensk elegans. Skandinaver får nöja sig med att – efter bästa förmåga – imitera denna stil.

Kuus, som är professor vid universitetet i British Columbia i Vancouver, presenterade vid ett välbesökt UI-seminarium i maj sin nyutkomna bok, Geopolitics and Expertise: Knowledge and Authority in European Diplomacy (Wiley Blackwell, 2014). UI:s forskningschef, professor Johan Eriksson, och Per Jönsson, associerad redaktör vid UI, kommenterade.

Kuus bok bygger på fler än hundra intervjuer med strax över 70 EU-tjänstemän och -kvinnor, utförda mellan 2007 och 2013. Den handlar om att konstruera och utöva expertkunskap inom EU:s institutioner. Som politisk geograf är Kuus speciellt intresserad av hur geopolitiska argument och kategorier används, och därigenom tillskrivs mening, av EU-tjänstemän och -kvinnor i Bryssel. Kuus tillhör de forskare som under senare år bidragit till att stimulera ett växande interesse för kritisk geopolitik, där geopolitiska kategorier inte tas som givna utan istället ses som sociala konstruktioner och sålunda föränderliga.

Teknisk expertis som social konstruktion
EU-systemets legitimitet i allmänhet, och EU-kommissionens i synnerhet, vilar som bekant i stor utsträckning på teknisk expertis. För att förstå EU:s tämligen komplexa policy-process, menar Kuus, behöver man därför förstå hur expertis konstrueras, varifrån denna expertis kommer och vems expertis som får genomslag. Istället för att behandla expertis och kunskap som något givet betonar Kuus det politiska i den tekniska kunskapsproduktionen inom EU. Man skulle kunna säga att Kuus främst intresserar sig för den tekniska kunskapens politik och försöker förstå hur viss expertis får genomslag. För att belysa kunskapsproduktionens politik fokuserar Kuus till skillnad från många EU-vetare inte främst på formella institutioner och strukturer, utan på de kontexter och mellanmänskliga vardagspraktiker som bäddar in institutioner och ger mening åt dem.

Eriksson påpekar vid UI-seminariet att Kuus närmar sig Bryssel som ett etnografiskt fält. Kuus, som främst är inspirerad av den franske sociologen Pierre Bourdieu, intresserar sig för hur informella koder påverkar beslutsfattande och utformandet av policy.

Tjänstemannens symboliska kapital
När den förment bästa tekniska lösningen inte automatiskt får genomslag hamnar diplomatens förmåga att utöva inflytande i fokus. Här kommer Kuus in på Brysseldiplomatens symboliska kapital, som utan tvekan är svårt att mäta men ändå är betydelsefullt. Att vara en så kallad smooth operator är viktigast om man arbetar inom kommissionen, där det informella inflytandet kan spela ännu större roll än inom ministerrådet. Hon tar bland annat upp en informell norm om fransk-italiensk elegans för manér och klädkoder, som andra länders tjänstemän strävar efter att imitera. Skandinaver tillhör de som får nöja sig med att efter bästa förmåga efterlikna sådan elegans i manér och klädstil.

Det undflyende Europa
Ett av kapitlen i Kuus bok behandlar uppbyggandet av den europeiska utrikestjänsten (European External Action Service). En fråga som ofta dyker upp när det gäller skapandet av EU:s diplomatiska kår handlar om huruvida den enskilda diplomaten egentligen verkar för EU:s eller sitt eget lands nationella intresse. Frågan kompliceras av att gränsdragningarna mellan det nationella och det överstatliga alltmer luckras upp. Kuus poängterar att det inom en nationell diplomatisk kår ofta finns en relativt tydlig föreställning om vad den nationella positionen går ut på. Bland EU:s diplomater är föreställningen om en europeisk linje betydligt vagare. Fram träder bilden av Europa som tämligen undflyende – denna stora kategori som så ofta åberopas i Bryssel och vars intresse man inom den europeiska utrikestjänsten ytterst säger sig tjäna.

– Men att det nationella och det europeiska flätas samman alltmer, är inte det ett framsteg ? Är inte det just vad det europeiska projektet syftar till, frågar sig en tysk herre i publiken.

 

Text: Stefan Borg, forskare vid Utrikespolitiska institutet.


Om UI-bloggen

Arkiv