Malariabekämpning - ett delat ansvar


Av: Frida Olsson Avereyireh

2014-05-19 |

Malaria skördar i många afrikanska länder fler dödsoffer än HIV/AIDS. Ändå satsas ofta mindre resurser på att bekämpa malaria, trots att det finns effektiva metoder både att förebygga och bota. Utöver biståndets roll och statens ansvar att förvalta det så bör även läkemedelsföretagen åläggas större ansvar under internationell rätt. Det anser Frida Olsson Avereyireh som skrivit en uppsats med titeln: ”The Right to Health and the role of the Pharmaceutical Industry”.

Stater är skyldiga att se till att deras medborgare har tillgång till sjukvård och annan samhällservice som är nödvändig för att kunna uppnå ”the highest attainable standard of health”. Rätten till hälsa finns inskriven som en grundläggande mänsklig rättighet i FNs ”International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights” (ICECSR), som undertecknats av de flesta stater i världen.

Studien innehåller en fallstudie av situationen i Ghana, där malaria är den enskilt vanligaste dödsorsaken. Landets myndigheter har inte levt upp till de internationella och nationella åtaganden de gjort, inklusive att underteckna ICECSR, vare sig när det gäller rapporteringskrav eller för att faktiskt förbättra situationen i praktiken. Även om det finns brister i statens förvaltning av biståndet så kan en ytterligare orsak vara att bekämpningen av HIV/AIDS prioriterats internationellt och därmed tilldelats större resurser, både inom forskning och hälsobistånd.

Trots att HIV/AIDS idag har störst spridning i Afrika söder om Sahara så blev sjukdomen tidigt en utbredd sjukdom i västvärlden. HIV/AIDS är fortfarande en sjukdom som även drabbar den rikaste befolkningen i världen. Läkemedelsindustrin tjänar därför mycket på dyra HIV/AIDS mediciner till de i världen som kan betala för sig, medan malaria idag så gott som uteslutande förekommer i Afrika söder om Sahara. 

 

Tendensen i biståndet kan ha förstärkts av det faktum att bekämpning av malaria ges en ganska undanskymd plats i FN:s ”Millenium Development Goals” (MDG) för 2015 som är ett av de huvudinstrumenten som internationellt bistånd vilar på. Målsättning nummer 6 är att ”combat HIV/AIDS, malaria and other diseases”. Det består av tre delmål, där HIV/AIDS nämns i såväl första som andra delmålen, medan malaria enbart nämns under det tredje delmålet och då slås ihop med tuberkulos och ”other major diseases.” Ghanas hälsoministerium uppger också att det ofta varit svårt att prioritera malariabekämpning på grund av konkurrerande behov och öronmärkt hälsobistånd för HIV/AIDS trots att malaria är ett mycket större hälsoproblem än HIV/AIDS just i Ghanas fall.

 

En tydligare distinktion mellan de olika delmålen i MDG 6 skulle kunna påverka den globala biståndspolitiken då debatten ofta refererar till MDG. I förlängningen vore detta ett steg i rätt riktning i arbetet med att mobilisera resurser för att minska dödligheten i malaria och därmed garantera rätten till hälsa för Afrikas befolkning.
Komplexiteten gällande malariaproblematiken grundar sig dock utöver eventuella brister i biståndspolitiken på en rad rättsliga oklarheter.

 

Det krävs utökad samverkan mellan olika internationella aktörer, inklusive läkemedelsföretag. En rad överenskommelser och så kallade ”soft-law” rekommendationer, det vill säga icke bindande riktlinjer för företag har vuxit fram under senare år. Dessa riktlinjer eller rekommendationer går under samlingsrubriken Corporate Social Responsibility (CSR) och 2008 publicerade FN:s ”Special Rapporteur” för hälsofrågor, Anand Grover, betydande riktlinjer specifikt för läkemedelsföretagen - ”Human Rights Guidelines for Pharmceutical Companies in relation to Access to Medicines”.

 

Vad skulle läkemedelsföretag kunna göra för att bidra till att de fattigaste staterna i världen kan leva upp till sitt ansvar att garantera rätten till hälsa för sin befolkning?

 

Afrikanska länder har inte råd att köpa dyra mediciner som utvecklas och säljs av amerikanska och europeiska läkemedelsföretag och försöker därför importera eller utveckla ”generiska” kopior. Problemet är bara att de dyra originalen ofta skyddas av patent och tillgången på billig medicin blir därför begränsad.

 

Det dyker även här upp ett rättsligt och moraliskt vågspel, ett belysande exempel är konflikten mellan immaterialrätt och rätten till hälsa, båda rättigheter skyddade av ICESCR. Ett par uppmärksammade rättsfall vad gäller tillgång på generisk medicin för bekämpning av HIV/AIDS  illustrerar problematiken. I början av 2000-talet ställde läkemedelsföretag regeringarna i Sydafrika respektive Thailand inför rätta för att de tillhandahållit sådan medicin, snarare än den patentskyddade flera gånger dyrare medicinen, som företagen ifråga sålde. I Sydafrika drog läkemedelsföretagen senare tillbaka sin stämning, efter omfattande folkliga protester. I Thailand dömde domstolen till läkemedelsföretagets nackdel. Utgången var dock långt ifrån given.

 

Att föreslå bindande lagstiftning för företag generellt beträffande människorättsliga frågor har varit kontroversiellt och även många jurister tar avstånd på grund av att endast stater traditionellt har kunnat bindas av sådana regelverk. Debatten har nu dykt upp på EU-nivå då EU-parlamentet i april 2014 la fram ett förslag om bindande lagstiftning för europeiska företag med över 500 anställda vilket utgör cirka 6000 europeiska företag inklusive en rad läkemedelsföretag.

 

En del multinationella företag, till exempel några av de större läkemedelsföretagen, omsätter mer pengar årligen än individuella stater. Detta finansiella inflytande speglas idag inte i ansvarsutkrävandet. Kanske är 2014 året då det tas ett reellt steg mot en verklighet där de företag som många gånger har mer resurser och inflytande än stater i att skydda eller kränka människors grundläggande rättigheter krävs på ansvar för sina handlingar.

 

Text: Frida Olsson Avereyireh, stipendiat vid UI. Hon har en Master of Laws (LL.M) med inriktning på "International Protection of Human Rights” från School of Oriental and African Studies(SOAS), University of London. Artikeln bygger på hennes LL.M uppsats ”The Right to Health and the role of the Pharmaceutical Industry”.


Om UI-bloggen

Arkiv