Fortsatta balansgångar i EU-integrationen


Av: Kaisa Pulkkinen

2014-05-15 |

Mer tydlighet mellan EU:s och medlemstaternas befogenheter efterlystes när frågan ”Vilket EU vill vi ha?” ställdes på Europahuset för några veckor sedan. Genom en klarare fördelning av ansvar och gedigen information kan EU på ett effektivt och legitimt sätt fortsätta sin balanserade integration.

Det var en avsevärd skara EU-intresserade människor som hade samlats på Europahuset i Stockholm, när Utrikespolitiska institutet tillsammans med Ratio, Kommerskollegiet och Europeiska Kommissionen i Sverige arrangerade en konferens om EU:s framtida roll. Temat ”Vilket EU vill vi ha?” diskuterades av flera sakkunniga talare ur tre olika perspektiv: handelspolitiskt, utrikespolitiskt och med fokus på demokrati- och legitimitetsaspekter.

Information om EU:s ekonomiska betydelse saknas
Eftermiddagen inleddes med en diskussion om möjligheterna inom EU:s inre marknad och EU:s roll i den globala handeln. Det fanns en enighet om att integrationen på EU:s inre marknad har haft och fortsätter att ha stor betydelse för skapandet av såväl ett stabilare och effektivare EU som för ekonomiskt starkare medlemsländer.

Harmoniseringen och standardiseringen av den inre marknaden hämmas dock av brister i genomförandet av de gemensamma besluten.  Enligt talarna saknas det ofta information och tydliga instruktioner om vad som ska genomföras på nationell nivå och på vilket sätt. Samtidigt är beslutens förankring hos befolkningen och deras legitimitet svag på grund av att nyttan av den ekonomiska integrationen inte belyses konkret på lokal nivå.

Samtidigt är företagarna oroliga över att EU:s interna marknads- och handelsregleringar ska skada deras och därmed hela EU:s konkurrenskraft globalt. Det påpekades att EU kommer att vinna på att behålla sin speciella ekonomiska roll som en aktör som står för en socialt och miljömässigt hållbar utveckling på den globala marknaden, men att detta samtidigt till viss del kan motverka konkurrenskraft och kortsiktiga vinstintressen. EU måste därför kunna balansera de långsiktiga värderingarna och visionerna med de kortsiktiga ekonomiska intressena på ett sätt som ger ekonomiskt och socialt hållbara lösningar.

Hur ska EU vara som utrikespolitisk aktör?
Till skillnad från den gemensamma handels- och marknadspolitiken där EU genomgående har gemensamma regelverk, är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken svårare att definiera. I diskussionen poängterades att EU är en utrikespolitisk aktör, men att det är ett problem vilken utrikespolitisk roll EU i längden ska och kan ha. Under paneldebatten, där bland annat Sveriges kommissionär Cecilia Malmström deltog, efterlystes en mer enhetlig, politisk vision för EU:s utrikespolitik. Samstämmighet medför större möjligheter att påverka, göra skillnad och verka för EU:s grundläggande värderingar om fred och mänskliga rättigheter globalt.

Men det går inte alltid att samla alla 28 länder med olika historia och intressen kring en och samma linje. Den gemensamma utrikespolitiken har potential att göra EU starkare och effektivare, men för att komma dit måste man först identifiera gemensamma nämnare och beröringspunkter i de nationella positionerna. Utifrån dessa kan utrikespolitiska verktyg formas som sedan kan giftas ihop till en mer koherent gemensam riktning. I och med Lissabonfördraget har detta arbete redan påbörjats, men svårigheter uppstår när EU ställs inför verkliga händelser och de nationella skiljelinjerna framträder. För att förstärka den gemensamma linjen krävs en tydligare diskussion om medlemsländernas rättigheter i förhållande till EU:s befogenheter, och framförallt en bred debatt om vilken utrikespolitisk roll vi vill att EU ska ha.

Komplex EU-struktur kan skapa låsningar
Den sista debatten handlade om vilken blandning av mellanstatlighet och överstatlighet som vore bäst för att EU ska anses som mer demokratiskt och legitimt. EU-systemet upplevs ofta som komplext och byråkratiskt med dålig förankring bland allmänheten. Det råder ofta oenighet om EU ska utvecklas i en mer centralstyrd riktning mot en federalistisk union eller ta en pluralistisk riktning med enhetliga lagar men fortsatt variation i hur de genomförs. I diskussionen under konferensen upplevdes denna förvirring om EU:s riktning i kombination med dess komplexitet som ett potentiellt hinder för fortsatt samarbete inom lagstiftning. Oklarhet om vad som är gemensamt och vad som är medlemstaternas eget ansvar kan skapa låsningar som istället för att driva EU framåt slår tillbaka utvecklingen.

Det krävs ett tydligare EU
Oavsett diskussionernas olika karaktär och tematik kan man hitta några gemensamma nämnare. Det rådde en stor enighet om att EU-samarbetet har ett mervärde både som handelspolitiskt verktyg, utrikespolitisk aktör och som lagstiftande organ. Dock förespråkade ingen att EU ska utvecklas till ett överstatligt och federalt maskineri. EU:s roll som ett betydande komplement till medlemstaternas egen politik bör bevaras och fördjupas.

Argumenten för en fördjupad men ändå begränsad integration är inte nya. Att de fortfarande lyfts fram i debatterna visar att det finns en svårlöst grundläggande problematik i EU-samarbetet. Utmaningen är att hitta och därefter upprätthålla en långsiktigt hållbar balans i den europeiska integrationen. Att uppnå den rätta nivån av harmonisering och samsyn inom de olika politikområdena är komplicerade processer som fortfarande kräver mycket arbete och ofta försvåras av EU-samarbetets otydliga och komplexa karaktär.

Hur ska detta arbete underlättas? I de olika diskussionerna under konferensen på Europahuset efterlystes mer tydlighet i både gränsdragningen och samordningen mellan EU:s och medlemsländernas ansvarsområden. På så vis kan stabiliteten och effektiviteten förstärkas och bidra till ett tydligare, och mer enhetligt EU med större legitimitet både internt och externt. Oavsett vad detta innebär i konkreta termer kommer EU att fortsätta på den inslagna vägen – tillsammans framåt.

Text: Kaisa Pulkkinen, projektsamordnare



Om UI-bloggen

Arkiv