Yttrandefrihetens pris


Av: Fredrik Laurin

2014-05-12 |

I dag, den 12 maj, håller Publicistklubben en debatt om hotet mot yttrandefriheten till minne av utrikeskorrespondeten Nils Horner. I en krönika i nästa nummer av Internationella Studier skriver Fredrik Laurin,  trefaldig vinnare av Stora journalistpriset, att det borde bli ett brott mot Genèvekonventionen att döda en journalist. Redan nu kan du läsa krönikan i UI-bloggen.

 

Intervjun ska just börja mitt på Oktobertorget i centrala Minsk. 16-årige Raman Pratasevitj är en känd vitrysk aktivist som också har ett Teliaabonnemang i sin mobil. Men istället för intervju grips vi av säkerhetspolisen – som fortfarande heter KGB.

Det är Uppdrag gransknings reporter Sven Bergman som skildrar  vad som hände i Minsk våren 2012. Pratasevich hotas till livet och med att tvångsomhändertas på sinnessjukhus – för att ha blivit intervjuad av SVT om sitt teleabonnemang.

I Telia Soneras värld heter länderna i diktaturbältet ”affärsområde Eurasien”. Det står för största delen av vinsten och nästan hela företagets tillväxt. Men det utgörs av några av världens mest repressiva och korrumperade regimer. Att undersöka hur Telia Sonera, vars största ägare är finländska och svenska staten, klarade balansgången mellan verkligheten, mänskliga rättigheter och sin ”nolltolerans mot korruption” var ett självklart uppdrag för oss som svenska journalister. Men det var omöjligt att genomföra på vanligt sätt. I Minsk blev vi gripna och intervjupersonerna blev hotade till livet. Till Azerbajdzjan fick vi  inget pressvisum så intervjuerna med Teliaabonnenten och tillika förföljde journalisten Agil Chalilov på oppositionstidningen Azadliq fick ske i Paris.

 

Två år senare har en vd avgått, alla ansvariga har gjort avbön, men för Telia Soneras kunder i diktaturbältet är situationen oförändrad. För svenska journalister är det sannolikt ännu omöjligare och farligare att bevaka Telia Sonera än före avslöjandet. Det säger något om pressfriheten 2014 och var prioriteringarna ligger.

 

Frågan är inte ny. När Martin Schibbye och Johan Persson 2011 sökte sanningen om Lundinsfärens agerande i Ogaden vet vi vad som hände. Det är också känt hur vår nuvarande utrikesminister Carl Bildt, som i den kritiska perioden satt i Lundins styrelse, agerade efter gripandet: med en Twitteruppdatering som påpekade att journalisterna brutit mot UD:s rese-rekommendationer. De fick 438 dagar i etiopiskt fängelse. Ministern sitter kvar.

Nils Horners mördare kommer sannolikt aldrig att gripas. Mordet följdes snabbt av nya rapporter om våld mot journalister och polischefen i häxkitteln Kabul har lämnat förundersökningen ifrån sig.

 

Men allt detta innebär inte att inget kan göras. När högerextremisten Kamil Ryba från Swedish Defence League hotade GT och chefredaktören Frida Boisen hände äntligen något efterlängtat. Åklagaren gjorde läxan och åtalade inte för olaga hot, utan för det ur samhällets synpunkt mycket värre högmålsbrottet att ha försökt stoppa spridningen av det fria ordet – brott mot medborgerlig frihet (18 kap. 5§ BrB). Det gav inte bara  strängare straff och större möjligheter till tvångsmedel utan också högre prioritet på fallet.

 

På ett seminarium nyligen diskuterade Martin Schibbye, min kollega Lars Schmidt som fick smuggla sig själv till Västsahara eftersom ockupationsmakten Marocko inte accepterar journalister, och jag villkoren för att bevaka svenska fenomen utomlands. Då sade Martin Schibbye något tänkvärt: ”Det måste till en förändring, det måste bli ett brott enligt Genèvekonventionen att ge sig på en journalist”.

 

190x174Fredrik-LaurinText: Fredrik Laurin är frilansjournalist och har tre gånger fått Stora journalistpriset för sina avslöjanden om Telia Sonera, mutorna i Gripenexporten och avvisningen av två egyptier från Sverige  med CIA:s hjälp. 

 

Tips: Håll utkik efter nästa nummer av Internationella Studier. Den finns i butiken på ui.se från och med den 25 maj.
                                                                                                                                      


Om UI-bloggen

Arkiv