Vilket EU vill vi ha?


Av: Nils Karlson

2014-04-09 |

Vilket EU vill vi ha? Det borde vara den avgörande frågan i valet till Europaparlamentet. Men också i den offentliga diskussionen de år som följer. EU är idag nämligen lika mycket inrikes-, som utrikespolitik. Regering och riksdag har väl så stort inflytande på EU:s utveckling som våra EU-parlamentariker.


För många väljare framstår dock EU som motsägelsefullt och otydligt. Vissa inslag är positiva – andra mer negativa. Inte minst finns det en kritik mot EU:s ökade överstatlighet. Men främst uppfattas EU och EU:s roll och uppdrag som oklart. Konsekvensen är populism och bristande legitimitet.


I ett lite längre perspektiv är emellertid Europasamarbetet oerhört framgångsrikt. Det är ett faktum att Europas fredliga och demokratiska välståndsutveckling de senaste 50-60 åren hänger nära samman med EU:s framväxt. Detsamma gäller idag. Förutsättningar för fred och säkerhet, individuell frihet och öppenhet, samt social och ekonomisk utveckling, är nära kopplat till hur EU utvecklas.


Detta gäller inte minst Sverige. I en helt ny studie i forskarantologin Vilket EU vill vi ha?, som presenteras idag på den konferens Ratio, Utrikespolitiska institutet och Kommerskollegium gemensamt arrangerar idag tillsammans med Europakommissionen i Stockholm, visas att den svenska utrikeshandeln har ökat med mellan 85 och 95 procent, dvs nästan en fördubbling, och välståndet med mellan 4 och 20 procent, tack vare EU och den ökade öppenheten. Dessutom har den svenska rättsstaten stärkts, vilket stärkt den svenska demokratin.


Samtidigt finns flera stora utmaningar som hänger ihop med bristen på väl fungerande gemensamma institutioner på EU-nivå. Det finns mycket kvar att göra för att den inre marknaden ska nå sin fulla potential. Det handlar bl a om att se till att EU:s regler för fri rörlighet tillämpas bättre, att ge e-handeln förutsättningar att bli gränslös och att skapa enhetliga regler för immaterialrätt. Inte minst finns stor förbättringspotential när det gäller tjänstehandeln. Men även utifrån ett utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv finns stor potential till förbättringar. Behovet av en gemensam utrikespolitisk linje inom EU har kanske aldrig varit större.


Det är därför avgörande att vi får en ordentlig diskussion om vilket EU vi vill ha. Frågan om vi ska vara med i EU klarade vi av för 20 år sedan. Nu gäller det vad som ska skötas på nationell nivå och vad som ska hanteras på europeisk nivå? Hur kan EU:s bidrag till Sveriges och Europas utveckling värnas och utvecklas. Problemet är att EU har något av ett Janusansikte. Pluralism står emot centralism.


Idag har EU exklusiv eller delad befogenhet, baserade på majoritetsbeslut, för bl a den inre marknaden, jordbrukspolitiken, konkurrenspolitiken, regionalpolitiken, handelspolitiken och den monetära politiken. Samtidigt är den vertikala kompetensuppdelningen både oklar och godtycklig i flera avseenden. Det är svårt att se varför vissa politikområden är renodlat överstatliga, och andra inte. Integrationen verkar i vissa fall ha skett där det har varit kortsiktigt politiskt opportunt snarare än där det skulle ha varit motiverat ur ett mer övergripande, gemensamt perspektiv.


Det tydligaste exemplet är jordbruks- och regionalpolitiken. Man kan också fråga sig varför inte ökad överstatlighet finns exempelvis inom säkerhets- och försvarsfrågor, liksom det polisiära eller rättsstatliga området, men även andra områden med betydande externaliteter som miljö- och energipolitik. Subsidiaritetsprincipen förefaller inte ge särskilt stor vägledning i praktiken.


Fråga är om EU ska bejaka mångfald i enhet, där integration och ekonomisk utveckling åstadkoms genom fri handel, fria marknader och fri rörlighet inom ramen för ett begränsat överstatligt, federalt system, med vertikal maktdelning och institutionell konkurrens mellan medlemstaterna? Eller om EU ska utvecklas i centralistisk riktning, där integration och ekonomisk utveckling åstadkoms genom fler gemensamma lagar och regler, inom ramen för ett överstatligt, federalt system, utan en given gräns för överstatligheten?


Vår slutsats är att en förutsättning för europeisk mångfald och enhet, liksom Europas framtida fred, säkerhet, samarbete och ekonomiska utveckling, är att se till att EU utvecklas i pluralistisk federalistisk riktning. Dessutom behövs ökad institutionell konkurrens för att hantera nationella institutionella tillkortakommanden.

Text: Nils Karlson, docent, vd Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.

UI:s Björn Fägersten bokkapitel "Vilket EU vill vi ha?:" EU och utrikespolitiken: en balansakt mellan makt, värderingar och vilja / Kapitel 4


UI och Ratio i samarbete med EU-kommissionen i Stockholm samt Kommerskollegium bjuder in till
en diskussion om EU imorgon, 10 April, 2014. Eventet är fullbokat, men anslut dig i diskussionen på Twitter: @UISweden #EUframtid #uievent

 


Om UI-bloggen

Arkiv