Kan Italiens nya premiärminister vända skutan?


Av: Anton Wilén

2014-04-23 |

– Kanske är det så att man inte kan vara en särskilt trevlig person i Italien om man vill se saker hända, sade Kristina Kappelin om den nytillträdde italienske premiärministern Matteo Renzi. ”Oroa dig inte, jag vill inte åt din stol” hade han skrivit på Twitter till Enrico Letta – två veckor innan han själv ”kuppade” den till sig från den före detta premiärministern. Framför sig har Renzi nu en diger uppgift – att lösa landets ekonomiska kris och förändra Italien.

– Det är många i Italien som hoppas på en ny italiensk vår, säger Kristina Kappelin, bosatt och verksam som journalist i Rom.

På Utrikespolitiska institutet diskuterade hon och förre ambassadören i Rom Anders Bjurner möjligheterna för en ny era i italiensk politik. Europas fjärde största land har nu en ny premiärminister, den yngste genom tiderna, som kommit till makten med löften om att omvälva det italienska samhället i grunden.

Matteo Renzi har nu sjösatt fyra tunga reformer – som ska klaras av på fyra månader. Italien har idag 13 procents arbetslöshet, en stadskuld på 130 procent av BNP och stora korruptionsproblem. Den första reformen innebär en förändring av vallagen och tvåkammarsystemet.

– Italien har ett så kallat perfekt tvåkammarsystem. Vilket betyder att båda kamrarna gör exakt samma sak, de vänder och vrider på allting och följden blir att allt tar väldigt lång tid, säger Kristina Kappelin.

Nu vill Renzi effektivisera tvåkammarsystemet genom att halvera senatens medlemmar och ge den mindre lagstiftande makt. Den gamla vallagen skapade ett system med två tydliga politiska läger som slogs om rösterna. Men när den antipolitiska rörelsen Rörelsen 5 stjärnor stormade in med satirikern Beppe Grillo som anförare och fick 25 procent av rösterna i valet förra året blev det mer komplicerat. Den nya vallagen ger mer utdelning till det parti som blir störst i valet. Tanken är att det leda till mer långvariga och handelskraftiga regeringar.

Nya villkor för arbetsmarknaden
Renzi vill också införa en arbetsmarknadsreform. Detta är beslut som skjutits upp under de 20 år som Berlusconi dominerade politiken. Idag har landet 3,3 miljoner arbetslösa, och ungdomsarbetslösheten ligger på 42 procent.

– Arbetsmarknaden är extremt stelbent. De som har fasta jobb har väldigt god arbetstrygghet, medan de unga som kommer in på marknaden är väldigt oskyddade. Man vill nu jämna ut skillnaderna men också införa en A-kassa av europeisk modell, säger Kristina Kappelin.

Den tredje reformen syftar till att effektivisera Italiens byråkrati, bland annat genom att införa mer teknik och göra sig av med var fjärde anställd.

– Det är ingenting man kan göra på en eftermiddag, men bara att man säger det är modigt.

På grund av Italiens ekonomiska problem har man höjt skatterna till bristningsgränsen för att få mer pengar till statskassan. Hushållen är hårt belastade, också företagen är missnöjda. Renzi har utlovat skattesänkningar på 10 miljarder euro. Italien har idag det högsta skattetrycket på små- och medelstora företag, 68,3 procent.

– Det mest extrema exemplet jag sett visade mig en lokal företagare i Veneto. Han betalade skatt för regnet som föll på hans fabrik. Han betalade också skatt för fabrikens skyltar. Det här får ju oss att förstå varför italienarna ibland är ovilliga att betala skatt, säger Kristina Kappelin.

Stöd av näringslivet och EU
Renzi har 60 procent stöd i förtroendemätningarna, något som visar att han kan nå ut över partigränserna. Har han tydligt stöd från näringslivet, förutom de skyddade verkstäderna som drar nytta av det nuvarande systemet. Slutligen har Renzi ett stort stöd från EU.

Anders Bjurner menar dock att man inte ska räkna ut den tidigare premiärministern Silvio Berlusconi för tidigt. Berluscini är dömd för skattebrott och har politikerförbud på två år, men han har fortfarande inflytande över sitt parti Forza Italia, som kan dra undan det stöd Renzi behöver för att genomföra reformerna. Även Beppe Grillo kan orsaka oreda om han tycker att reformarbetet går för långsamt.

– Det är en formidabel ekonomisk uppgift Renzi har framför sig. Landets BNP har backat nästan 10 procent, industriproduktionen 25 procent. Han har också att ta itu med att liberalisera skråväsendet, det är skyddade verkstäder för företagsgrenar. Där har du motstånd, det räcker inte med att vara modig. Att bryta ner byråkratin är också enormt svårt, säger Anders Bjurner.

– Anders har rätt i att vara realistisk pessimist. Men för första gången på länge har vi nu en fullblodspolitiker som premiärminister, trots sin ungdom. Jag ser med tillförsikt på framtiden, bland annat för att Renzi själv sagt att förändringen måste komma, nu eller aldrig. Inte för att EU vill det, som tidigare varit en ursäkt och motiv till reformer. Utan för att italienarna måste göra det för sig själva, sina barn och sitt land, avrundar Kristina Kappelin.

 

Text: Anton Wilén, journalistpraktikant vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Titta på seminariet i UI Play: Nedslag Italien: politik, ekonomi och utsikter

 


Om UI-bloggen

Arkiv