Kampen mot barnsoldater kräver ny säkerhetsdoktrin


Av: Disa Kammars Larsson

2014-04-16 |

Barn har allt mer blivit en del av lågintensiva konflikter och barnsoldater är inget undantag. Rekrytering av barnsoldater utgör ett vapensystem som opererar utanför det internationella systemet av folkrätt. Säkerhet i vår tid kräver nytänk och modiga politiker som vågar satsa på det förebyggande arbetet, menar pensionerade general Roméo Dallaire, som var överstebefälhavare för FN:s styrkor under folkmordet i Rwanda.

Fientligheterna i Rwanda som ledde till det fruktansvärda folkmordet drevs på av ungdomsmiliser som till stor del bestod av 16- och 17-åriga pojkar, säger Roméo Dallaire, kanadensisk generallöjtnant när han besöker UI i april. Dallaire var överstebefälhavare för de FN-trupper som inte hade resurser eller mandat att ingripa när nästan en miljon människor i Rwanda dödades under loppet av bara ett par månader våren 1994. Sedan han gått i pension har Dallaire genom att starta organisationen The Roméo Dallaire Child Soldier Initiative ägnat sig åt att försöka få ett slut på rekrytering av barnsoldater.

- Vi har gått in i en era av nya vapen, där barnsoldater utgör ett helt vapensystem med sin egen logik. Det är ett system där barn inte bara tränas i att hantera vapen, de används för logistik, matlagning, hushållsarbete och sexuellt utnyttjande. Flickor är svårast att förhandla ut eftersom de utnyttjas för alla dessa sysslor, menar Dallaire.

Barnsoldater orsakar också förluster i FN:s egna led. Det händer att militärstyrkor meddelar att de inte skickar förband till platser där de kan möta barnsoldater.

- Fredsbevarande insatser lider av att behöva skjuta mot barn. FN-soldater frågar sig hur många barn de kan skjuta och sen återvända hem till sina egna, säger Dallaire.

Målsättningen för Dallaires organisation är inte bara att stoppa förekomsten av barnsoldater utan att omintetgöra själva tanken på att värva barn till krig. I denna kamp blir det extra tydligt att det krävs förebyggande åtgärder för att bryta dagens mönster där väpnade grupper och statsarméer rekryterar barn.

Det internationella samfundet står redo att investera stora militära och ekonomiska resurser i konfliktlösning och fredsbevarande insatser. Men, påpekar Dallaire, dessa insatser är alltid reaktiva. Med de enorma summor bistånd som investeras i länders återuppbyggnad både under och efter konflikt, varför är vi inte beredda att investera i att förebygga konflikter? Politikers ovilja att satsa på förebyggande åtgärder beror på att dessa insatser ofta är politiskt känsliga. Vår tids utmaningar kräver åtgärder som förebygger konflikter och detta kräver ett nytänk kring säkerhetsfrågor och konflikter. Dallaire efterlyser en helt ny multidisciplinär säkerhetsdoktrin. En sådan ny doktrin bygger inte bara på generalers kunskap utan beaktar även insikter från antropologi, sociologi, filosofi och involverar civilsamhällets aktörer i att bygga varaktig fred.

- Barn i konflikter tvingas ofta bli vuxna redan vid 13-14 års ålder och hela samhällens återuppbyggnad efter konflikt kommer att vila på den yngre generationens axlar. Därför behöver vi placera barn och unga högst upp på säkerhetsagendan och våga investera i förebyggande arbete för barns säkerhet, menar Dallaire.

Eva von Oelreich, ordförande för svenska Röda Korset och inbjuden för att kommentera föredraget, menar att lagstiftning är ett av de redskap som vi kan använda för att förebygga värvning av barnsoldater. Men trots att det finns en rad lagar som förbjuder rekrytering av barn återstår stora utmaningar när det gäller att se till att lagarna respekteras.

- Sverige kan bli en starkare röst och kräva att åldersgränsen på 18 år för att räknas som en vuxen soldat respekteras, säger von Oelreich.

Thomas Hammarberg, tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet och även han inbjuden för att ge sin syn på ämnet, påminner om att det är barnen som är de stora förlorarna i Syriens inbördeskrig. De flesta syriska barn på flykt har inte gått i skola på flera år och många lider av trauman. Hammarberg påpekar också att Sverige sänder tillbaka flyktingar till Afghanistan trots att de riskerar att rekryteras till strider.

- Vi behöver tänka på hur vi omsätter normerna om barns rätt till skydd i svensk migrationspolitik, menar Hammarberg.


Text: Disa Kammars Larsson, stipendiat på UI och Mellanösternvetare.

Tips: Titta gärna på hela seminariet i UI Play: Child Soldiers and Human Rights.
Beställ också Världspolitikens Dagsfrågor nr 3 2014: Efter kriget: Den svåra vägen till försoning.



Om UI-bloggen

Arkiv