Maid trade – de fattigas globalisering


Av: Cecilia Bäcklander

2014-03-05 |

Tiotusentals etiopier emigrerar varje år för att söka en framtid utomlands. De flesta är kvinnor som arbetar som hembiträden i Mellanöstern.

1986 lärde jag känna Monera i Addis Abeba. Hon var då tio år och arbetade som barnflicka hos familjen Shamso, där mamman dött i barnsäng. Redan som sjuåring hade Monera skickats från landsbygden till staden för att hjälpa familjen med försörjningen. Efter många år som hemhjälp gifte hon sig och fick två söner. När de var några år gamla skaffade Monera visum till Libanon och reste dit för att arbeta i hushåll.

 

I Beirut hade Monera svåra arbetsförhållanden och saknade sina barn. Hon ringde ofta hem och grät, det var hjärtskärande samtal med mannen och den unga släkting som passade barnen. Det är oklart hur mycket pengar Monera kunde tjäna ihop. Hon kom hem efter ett par år, med dålig hälsa, fast besluten att inte lämna familjen igen.

Monera är långt ifrån ensam. Hon är del av det som kallas ”the maid trade”, exporten av ung, kvinnlig arbetskraft till arabländerna.

Moneras förra matmor Shuriash, som änklingen Shamso fått nya barn med, for också ut för att arbeta, i Dubai i Förenade arabemiraten. Shamsos svärdotter Hana har lite utbildning och större planer, hon lånade pengar och köpte ett dyrt visum till Sydafrika där hon lagar etiopiskt kaffe i en restaurang. Även Hana har lämnat sina barn efter sig. Dessa tre migranter tillhör alla samma lilla krets.

Och de som inte har åkt, tycks alla drömma om att få visum och jobb och kunna lämna Etiopien.

Det finns många historier om övergrepp och utnyttjande av dem som migrerar. Ändå, varje gång jag lämnar Addis Abeba köar jag på flygplatsen bredvid oändliga rader av unga, beslöjade kvinnor som är på väg till Mellanöstern för att arbeta. Resorna organiseras av agenter, det är en hel industri som många tjänar på. Etiopiska myndigheter säljer utresevisum, värdländerna säljer inresevisum, agenterna, legala som illegala, tar en del av kakan, flygbolagen får trafik, värdländerna får billig arbetskraft – och arbetskraften får också en skärva, eller hoppas åtminstone på det.

Den här trafiken har pågått i åratal men skandalrapporterna om övergrepp och slavliknande förhållanden har blivit allt fler och nu säger Etiopien att man har satt stopp för trafiken tills det upprättats avtal mellan länderna som reglerar löner, arbetsvillkor och sjukförsäkring. Det återstår att se vad åtgärden får för effekter, men den lär inte hindra etiopier utan framtidstro i det egna landet från att söka sin lycka på annat håll.

 

Text: Cecilia Bäcklander, skribent och tv-producent, f d programchef på UR, numera frilansjournalist med fokus på östra Afrika. Hon har bott sex år i Etiopien och Kenya. Texten publicerades också den 4 mars i Metro: Etiopiska kvinnor blir billig arbetskraft.

Cecilia Bäcklander har också skrivit senaste numret av Världspolitikens Dagsfrågor: Ärkefiende eller vän? Maktspel på Afrikas horn tillsammans med Bo Göransson.


Fakta - arbetskraftsinvandring:
ILO (International Labour Organization) beräknar att det finns 20 miljoner arbetskraftsmigranter från Afrika. På 1970-talet sköt arabländernas oljeinkomster i höjden och då tog importen av hushållsarbetskraft fart. Vissa länder beräknas ha tre anställda per hushåll. Ungefär hälften av migranterna reser illegalt. Under 10 månader 2013 tog sig 62 000 asylsökande och utvandrare i mer eller mindre säkra båtar över Röda havet till Jemen, de flesta från Etiopien. Från Jemen tar de sig vidare till andra länder i regionen.

 

Fakta - utvisningar:
Pengarna som etiopier som arbetar utomlands skickar hem beräknas uppgå till en större andel av bruttonationalprodukten än utländska direktinvesteringar – 10–20 procent. Det är därför bekymmersamt för Etiopien att Saudiarabien 2013 ändrade politik. En miljon migranter utvisades, däribland 150 000 etiopier. En tredjedel av Saudiarabiens arbetskraft var utländska medborgare. Nu vill landet sysselsätta sina egna medborgare.

Utvisningarna genomfördes ofta brutalt och fick stor uppmärksamhet i etiopiska medier som började rapportera om våldtäkter, misshandel och slavliknande förhållanden. Samtidigt är Etiopien angeläget om bra relationer med arabländerna. Arabvärlden svarar för stora investeringar i landet. Migranternas återkomst till Etiopien spär på den redan höga arbetslösheten bland de unga.

 


Om UI-bloggen

Arkiv