FN:s ”misstag” i Sydsudan försvårar humanitära insatser i landet


Av: Erik Persson

2014-03-20 |

I Sydsudan fortsätter striderna mellan regeringens trupper och rebeller som leds av den före detta vicepresidenten Riek Machar. I de norra och östliga delarna av landet förekommer fortfarande dagliga strider med mängder av civila offer. Här har orter ödelagts helt under konflikten.

Enligt en rapport från Ocha, FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, den 13 mars har 709 000 sydsudaneser blivit flyktingar i sitt eget land sedan konflikten i Sydsudan startade den 15 december. Av dessa befinner sig cirka 77 000 på FN-baser runt om i landet. Ytterligare omkring 222 000 personer har flytt till grannländerna och nästan fem miljoner människor är i behov av någon form av humanitär hjälp.

Den sydsudanesiska regeringen, men framför allt FN:s fredsbevarande styrka (United Nations Mission in South Sudan, Unmiss) och internationella hjälporganisationer arbetar med att skydda människor och förse dem med mat, vatten, etc.

Men situationen har komplicerats av att den sydsudanesiska armén vid en kontroll av en av FN:s lastbilskolonner i Sydsudan den 5 mars fann ett stort antal vapen och militär material i en eller flera lastbilar på väg norrut till de områden där den väpnade konflikten fortfarande pågår.

FN och utlänningar har länge betraktats med misstänksamhet i Sydsudan. Många anser att utländska intressen försöker styra vad som händer i landet och president Salva Kiir har till och med gjort uttalanden om att FN agerar som om de vill styra landet.

Regeringen har även anklagat FN för att skydda rebeller på FN-baser samt för att de inte rapporterat när rebellerna har lagt beslag på Unmiss-fordon. Dessa har senare använts i striderna. Det har lett till rykten om att Unmiss inte längre är en opartisk kraft.

Upptäckten av vapnen i FN-kolonnen gav dem som hyser sådana misstankar vatten på sin kvarn. Regeringen menade att vapnen var ämnade för rebellerna i norr medan Unmiss sade att de skulle gå till FN-trupp som var stationerad i Bentiu.

 

Flera omständigheter gjorde dock att Unmiss uttalanden kunde ifrågasättas, vilket regeringen och inhemska medier också har gjort. Det finns ett avtal mellan Unmiss och regeringen som innebär att inget farligt material får fraktas landvägen. Containrarna med vapnen var också märkta som om de innehöll annan materiel. Dessutom har det sagts i statliga medier att en del av vapnen var sådana som FN inte använder, som till exempel personminor.

Olika chefer inom Unmiss har uttalat sig om händelsen och sagt att det handlar om ett logistiskt misstag. På grund av en felmärkning så har denna materiel fraktats per lastbil istället för med flyg. Man har också förnekat att det funnits personminor i lasten och menar att de bilder som synts i statliga medier föreställer gasmasker.

FN har nu skickat en utredningsgrupp som ska försöka klarlägga vad som hänt. Man har bjudit in den sydsudanesiska regeringen att delta men menar att de har tackat nej. Oavsett hur ”misstaget” skett så har det fått konsekvenser för Unmiss fortsatta arbete i landet. Den sydsudanesiska regeringen har meddelat att inga lastbilar från FN får köra norrut utan att först ha kontrollerats av sydsudanesiska tjänstemän eller armén. Detta kommer att påverka möjligheterna att arbeta snabbt för att uppfylla de enorma humanitära behov som finns i landet. Dessutom har regeringsföreträdare krävt att Unmiss norska chef Hilde Johnson ska avgå.

Sedan upptäckten av vapnen i FN:s lastbilar har det förekommit stora demonstrationer mot Unmiss och särskilt då mot Hilde Johnson i flera städer i Sydsudan. Många säger att Unmiss fortfarande är välkommet men att ledningen måste bytas ut, andra säger att FN-styrkan borde lämna landet.

Enligt uttalande den 18 mars från Hevre Ladsouz, FN:s chef för fredsbevarande insatser, så är den hätska stämningen mot FN ett resultat av en systematisk negativ kampanj mot Unmiss ledning i Sydsudan. Ladsouz menar vidare att den sydsudanesiska armén sedan flera månader tillbaka motarbetat Unmiss och hotat och utsatt dess personal för fara.

Regeringen kommer med all säkerhet inte att acceptera FN:s version av vad som hänt. Den kommer att driva frågan om ansvar och klarhet när det gäller FN:s otillåtna vapentransport vidare samtidigt som den fortsatt kommer att vara kritisk till det den ser som FN:s inblandning eller försök att påverka sydsudanesisk politik.

Det kommer med all säkerhet inte bara vara Unmiss säkerhet och verksamhet som påverkas av denna dispyt och vapenfyndet som fått den redan dåliga relationen att ta helt nya proportioner. Även andra internationella aktörer i landet lär drabbas. Den redan tidigare stora misstänksamheten som vissa grupper hyser mot internationella organisationer och deras arbete samt mot internationell personal kommer att öka. I slutändan är det framför allt befolkningen i Sydsudan och då särskilt alla internflyktingar som drabbas.

Text: Erik Persson, forskningsassistent vid Utrikespolitiska institutet, för närvarande på plats i Sydsudan.



Om UI-bloggen

Arkiv