Broms i rysk ekonomi


Av: Erik Larusson

2014-02-27 |

Rysslands ekonomi står inte inför en överhängande recession, men den starka tillväxten avtar. Vad orsakar inbromsningen? Och vilka är vägarna tillbaka till god tillväxt?


Är det vi ser i Ryssland just nu en faktiskt ekonomisk nedgång? Enligt Martin Kragh, forskare vid Centrum för Rysslandsstudier (UCRS) i Uppsala, är svaret på den frågan inte entydigt nej, men i en rysk kontext kan man inte kalla det för en definitiv nedgång. I ett längre tidsperspektiv bör man istället se på de senaste 4–5 åren som relativt framgångsrika, trots den tydliga ekonomiska inbromsningen. Kragh talade under rubriken ”Russian Economic Decline – is there a Remedy?” i samband med vårens seminarieserie om Ryssland vid Utrikespolitiska institutet.


Kragh, vars forskningsfokus ligger på rysk ekonomisk historia, gav en historisk överblick över faktorer som påverkat den sovjetiska och sedermera ryska ekonomin. Han pekade på de många kriser som landet har gått igenom. Två världskrig, maktövertaganden, massvält och över 70 år av kommunistiskt styre har satt sina tydliga spår. Minnena av detta lever kvar i det kollektiva ryska medvetandet, något som även påverkar det ekonomisk-politiska resonemang som förs av den nuvarande politiska ledningen. President Vladimir Putin kom till makten år 2000, och det är från denna tid som Kraghs analys av den ryska ekonomiska utvecklingen tar sitt avstamp. Han ser två grova faser:


Den första fasen, 1999 till 2008, karaktäriserades av snabb tillväxt till följd av ökade kapitalinflöden, omstruktureringar av lån och framväxten av nya tillväxtsektorer inom bland annat finans och hälsovård. Dessutom bidrog ett stadigt högt oljepris till den ekonomiska uppgången. När finanskrisen slog till 2008 tog det därför förhållandevis lång tid innan Ryssland reagerade. Landet uppfattades, som den förre finansministern Aleksej Kudrin uttryckte det, vara en ”stabilitetens ö” till följd av föregående goda ekonomiska år.

Det sovjetiska arvet

Den andra fasen, enligt Kragh, är tiden efter finanskrisen. Då bromsade tillväxten in som en följd av att investerare hade börjat inta en mer försiktig hållning. Detta har i sin tur lett till att den ryska statsbudgeten blivit ännu mer beroende av inkomsterna från olje- och gasindustrin.


Just oljan är problematisk, menade Kragh. Beroendet av det svarta guldet är en av de riskfaktorer som kan hota en framtida ekonomisk tillväxt. Oljeberoendet är en del av det sovjetiska arvet, som även utmärks av en föråldrad industriell struktur. Det kommer att ta lång tid att växa ifrån detta arv. Över 600 så kallade monogoroda (d v s städer vars ekonomi och arbetskraft i huvudsak är beroende av en enda fabrik) finns fortfarande kvar i landet, och precis som under sovjettiden är försvarsministeriet deras största kund.

 

En annan riskfaktor är korruptionen som Ryssland, trots vissa halvhjärtade försök, inte lyckats få bukt med. Kragh vittnade om den ökade maktvertikal som vuxit sig starkare under Putins styre, en centralisering som endast ökat korruptionens omfattning.


Problemet med korruptionen är en del av en större utmaning för ekonomin; landets svaga institutioner. Den andra talaren vid seminariet, Susanne Oxenstierna, ekonom och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), lade tonvikten på just detta problem samt på huruvida stärkta institutioner, grundade på en marknadsstyrd snarare än en planstyrd ekonomi, skulle kunna leda till en positiv förändring.
 
Kreml vill ha bättre företagsklimat

I maj 2012 publicerades ett dekret av regeringen i Kreml som stakade ut en rad mål för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2020. Putin ville bland annat se fler högproduktiva arbetstillfällen och en ökad rysk förmåga att dra till sig investeringar. På Världsbankens lista över hur företagsvänliga världens länder är hamnade Ryssland 2011 på en blygsam 120:e plats. Målsättningen i dekretet från Kreml är att Ryssland fram till 2015 ska ha klättrat upp till 50:e plats och före 2018 befinna sig bland topp-20.


Förra årets placering på Världsbankens lista visar att Ryssland ligger något efter i planen, konstaterade Oxenstierna. Trots att landet har klättrat i rankningen når det 2013 endast plats 92 och kommer att behöva vidta fler åtgärder för att hinna till plats 50 inom ett år. Vikten av ett förutsägbart och väl ansett företagsklimat är avgörande för den ryska ekonomins framtid, menade hon. Utvecklingen beror på hur förutsättningarna för den nya privata sektorn med små och medelstora företag kan förbättras. Denna del av ekonomin är ännu relativt liten; den bidrar med runt 20 procent av BNP och antalet arbetstillfällen. Det kan bli en övermäktig uppgift för det privata näringslivet att ensamt stå för ökade tillväxtsiffror.


Oljepriset är inte längre tillräckligt högt för att kunna möta de ryska budgetkraven, och den föråldrade sovjetindustrin innebär extra kostnader för staten. Subventioner och merkostnader till följd av ineffektivitet inom dessa verksamheter kommer inte att bidra ökad tillväxt. Situationen är dock komplicerad och en helomvändning är varken enkel eller – åtminstone på kort sikt – önskvärd. Både olje- och gassektorerna, samt industrier som är beroende av dessa, ger det ryska folket arbete. Politiseringen av sektorerna är därför mycket stor och en omvärdering av deras struktur är känslig.
 
Status quo i politiken

Men även om stärkta institutioner kan bidra positivt till den privata sektorn, räcker inte detta för att även förändra de stora inkomstbringande sektorerna.


– För det krävs en politisk reform, en ändring av det politiska systemet, argumenterade Oxenstierna.


Båda talarna var rörande överens om att någon politisk omvälvning inte är på tapeten. För Putin vore detta det värsta möjliga scenariot, framhöll Kragh. Och trots att ryska resultat i internationella mätningar har förbättrats på vissa områden, som företagsklimatet, spelar landet i sämre ligor när det kommer till politisk frihet och respekt för grundläggande rättigheter. Oxenstierna visade upp en målande graf som tydligt indikerar hur Ryssland sedan Putins tillträde i början av 2000-talet backat kraftigt på dessa områden.

 

Framtiden ter sig därför inte alltför ljus, men Oxenstierna framhävde ändå potentialen i den privata sektorn. Om den växer och tillåts fortleva i en kontext av marknadsekonomiska regler, principer och attityder samtidigt som sovjetarvets industrier allteftersom får en minskad betydelse för ekonomin, kanske vi kan se en öppning för en sundare framtida rysk ekonomi. När och om detta kan ske är dock en fråga som ännu är obesvarad.

 

Text: Erik Larusson är stipendiat inom UI:s Rysslandsprogram.

 

Tips: Seminariet Russian Economic Decline – is there a Remedy? finns tillgängligt att se i UI Play. Missa inte resten vår föreläsningsserie om Ryssland som pågår under våren 2014.

 


Om UI-bloggen

Arkiv