Den ryska kyrkans dubbla budskap


Av: Ingmar Oldberg

2014-02-13 |

I tomrummet efter sovjetkommunismen har den ortodoxa kyrkan fått allt större betydelse som politiskt och ideologiskt stöd åt den nya ryska statsmakten. Men den kyrkan saknar tydlig ideologi och dess roll i samhället är tvetydig. Det framkom vid ett välbesökt seminarium om Ryssland på UI den 20 januari.

 

Huvudtalare vid seminariet var Michail Suslov, för närvarande gästforskare vid Uppsala universitet, och kommentator var Per-Arne Bodin, professor i slaviska språk vid Stockholms universitet. Seminariet var det första i en serie om Ryssland under våren.

 

Suslov slog inledningsvis fast att den ryska ortodoxa kyrkan gör anspråk på att tala med en röst utifrån den Heliga skrift och den heliga tradition som skapats av kyrkofäderna, men i själva verket har den ingen tydlig ideologi och har sedan Sovjetunionens fall varit mest upptagen av materiella ting. Kyrkans skiss till en social doktrin från 2000 är skriven i form av ”ja, men”-resonemang för att överbrygga motsättningar inom kyrkan.

 

Fyra dimensioner
Suslov granskade kyrkans dubbla budskap utifrån fyra dimensioner:
• den geopolitiska
• den historiska
• synen på monarki
• synen på folkliga protester

 

Den geografiska dimensionen
I den geografiska dimensionen konstaterade han att Moskva-patriarken Kirill stödde president Putins ord om att Sovjetunionens sönderfall var 1900-talets största katastrof. Men Kirill kunde trösta sig med att den ryska ortodoxa kyrkan behöll största delen av sitt territorium och dessutom utvidgades genom att den ryska ortodoxa diasporan anslöts 2007. I början av 1990-talet lanserades begreppet ’kanoniskt territorium’, vilket omfattade hela Sovjetunionens område minus Georgien och Armenien, som har egna patriarker. Man torgförde också ett annat begrepp, den Ryska världen, vilket omfattade dels det Heliga Ryssland, dels diasporan, bestående av ryskspråkiga och ortodoxa länder. Det Heliga Ryssland innefattar också Vitryssland samt Ukraina, där den första ryska staten uppstod i Kiev och där det finns många heliga platser.

 

Suslov pekade här på problemet ur statens synvinkel att centrum placeras utanför Ryssland och att kyrkan ogillar eurasismen, som sätter ortodoxin på jämställd fot med t.ex. islam och buddhism. Talet om det Heliga Ryssland är ett klart fundamentalistiskt, därmed isolationistiskt projekt, som betonar Rysslands unicitet och självständighet, men det har också ett messianskt drag. Ortodoxin ses som den bortglömda grunden för västlig civilisation och bara Ryssland anses kunna föra Europa tillbaka till sina rötter.

 

Den historiska dimensionen
I fråga om den historiska dimensionen framhöll Suslov att Ryssland enligt Kirill ingick ett förbund med Gud, när det blev ortodoxt år 988. Folket har därför likt det judiska folket en mission i världen. Enligt Kirill bestod det Heliga Rysslands förbund med Gud fram till Peter den store, som avskaffade patriarkatet och började sekularisera Ryssland. Bolsjevikrevolutionen 1917 innebar det definitiva brottet mot förbundet, och det Stora fosterländska kriget med dess 27 miljoner döda blev Guds straff. Men nu anses Ryssland ha sonat sitt brott och ha en chans att återställa förbundet och pånyttfödas som det Heliga Ryssland.

 

Synen på monarkin
Beträffande frågan om regeringsform vill kyrkan enligt Suslov å ena sidan återknyta till den ryska autokratin före 1917; å andra sidan underkuvades kyrkan just av tsarerna och patriarkatet återuppstod först efter bolsjevikrevolutionen. Nikolaj II (med familj) kanoniserades som martyr 2000, inte i egenskap av tsar.

 

Monarkin anses enligt den bibliska historien som moraliskt högre än demokrati, men samtidigt strider monarkin mot statens konstitution. Kyrkan löser detta dilemma genom att säga att folket ännu inte är moget för monarki, och att man kan resa frågan när folket moraliskt har pånyttfötts. Detta innebär, menade Suslov, ett brott mot tsartidens teologi, enligt vilken tsaren är helig och tillsatt av Gud för att frälsa sitt folk.

 

Synen på protester
I frågan om kyrkans protestpotential konstaterade Suslov, att Kirill å ena sidan tagit ställning mot massprotesterna mot Putin vintern 2011-2012, å andra sidan att han försvarat folkets rätt att protestera och betonat värdet av kyrkliga församlingar som medel för samhällets pånyttfödelse.

 

Patriarkens PR- chef Vsevolod Tjaplin förespråkar rentav en ortodox revolution, där församlingarna enligt bolsjevikiskt mönster utgör gräsrötterna. Enligt sin sociala doktrin kan kyrkan mana till social olydnad om staten förmår folk att begå synd. Vidare ser kyrkan det som en mission att tala för de fattiga och kritisera överdriven konsumism, omänsklig kapitalism och ojämlikhet. Detta påminner enligt Suslov om katolsk befrielseteologi och kommunistpartiets program. Kritiken av kapitalismen får också en antivästlig och geopolitisk udd.

 

Två fraktioner
Avslutningsvis framhöll Suslov att trots att kyrkan gör anspråk på att tala med en röst, så kan man urskilja två synsätt på dess roll i samhället. Enligt den ena, mer liberala fraktionen som Kirill tillhör, ska kyrkan komma till den sekulära världen, förstå och tala dess språk så att folket kommer till kyrkan, vilket innebär en nationell demokrati.
Den andra, mer konservativa fraktionen under ledning av metropoliten Varsonofij, andreman efter Kirill, motsätter sig reformer inom kyrkan och ekumeniska kontakter, och vill ha statens hjälp. Den är mer auktoritär, fundamentalistisk och isolationistisk. Båda riktningarna tar avstånd från liberal demokrati.

 

Kommentatorn Per-Arne Bodin, som själv skrivit en rad böcker om den ryska ortodoxin, instämde i Suslovs tal om kyrkans tvetydiga inställning till samhället och ställde den provokativa frågan om vem som lyssnar på kyrkan. Inte många kommer till kyrkan, och den enda som verkligen lyssnar är staten, som vill använda kyrkan för sina syften. Bodin påminde också om begreppet ’symfoni’ för att beteckna samspelet mellan kyrkans andliga makt och statens världsliga.

 

Text: Ingmar Oldberg, associerad forskare vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Det här seminariet ingår i en seminarieserie om Ryssland som pågår under våren 2014. Nästa seminarium äger rum den 19 februari och har titeln: Russia's Economic Decline - Is there a Remedy?

 


Om UI-bloggen

Arkiv