Konservativ motvind för Libyens kvinnor


Av: Erica Lundholm

2014-12-04 |

Kvinnorna var starka pådrivare under det uppror i Libyen, som ledde till diktatorn Muammar Gaddafis fall efter 42 år vid makten. Men trots det hålls kvinnorna idag, tre år senare, i stor utsträckning utanför det politiska finrummet.

"Gender and transition in Libya. Mapping womens participation in post-conflict reconstruction", är titeln på ett UI Paper skrivet av Johanna Mannergren Selimovic, doktor i Freds- och utvecklingsforskning och forskare på Utrikespolitiska institutet, och Disa Kammars Larsson, som har en magisterexamen i Mellanösternstudier och arbetar som projektledare för Operation 1325, en paraplyorganisation för en rad svenska freds- och kvinnoorganisationer med målet att FN:s säkerhetsrådsresolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, ska implementeras. I studien skildras och analyseras ur ett genusperspektiv den ömtåliga period, efter en avslutad konflikt, som Libyen nu är inne i och den politiska roll kvinnor har idag.

Bristande engagemang

Mannergren Selimovic och Kammars Larsson menar att det i en post-konfliktsituation, där staten måste byggas upp på nytt, kan finnas möjligheter att utmana samhälleliga strukturer så att det öppnas ett fönster för kvinnor att påverka samhället. Men enligt författarna finns väldigt få uppgifter om kvinnors situation i Libyen. Rapporter från internationella organisationer och akademisk litteratur om landet berör väldigt sällan kvinnorna som grupp vilket gör utvecklingen svår att följa.


Resolution 1325, som antogs av FN:s säkerhetsråd år 2000, uppmanar till att kvinnor ska delta i fredsprocesser. Men, jämställdheten mellan könen i post-konfliktländer är fortsatt låg och det är sällan resolutionen tillämpas i sin helhet "på marken" och fredsprocesser lyckas sällan föra fram kvinnor till beslutande positioner.

Minskande ambition

I Libyen gjordes, 2012, inför det första demokratiska valet efter Gaddafis fall, en ansats att säkra platser för kvinnor i parlamentet. I 2012 års reviderade vallag antogs blandade listor där varannan person på partilistorna skulle vara man, och varannan kvinna, vilket ledde till att kvinnorna fick 16,5 procent av platserna i parlamentet. Men i valet 2014 hade det systemet slopats och ersatts av att endast 15 procent av platserna i parlamentet var vigda för kvinnor, alltså 30 platser av 200. Enligt Mannergren Selimovic och Kammars Larsson tyder det på att ambitionen i Libyen att utöka kvinnorepresentationen i parlamentet minskat.

 

Kvinnliga politiker motarbetas

Att vara kvinnlig politiker i Libyen är inte heller en enkel uppgift. Författarna berättar att när 29 kvinnliga parlamentsledamöter, 2013, gick samman över partigränserna i en koalition för att främja kvinnligt deltagande när den nya konstitutionen skulle skrivas, kommenterade en manlig parlamentsledamot, som motsatte sig kvinnors närvaro överhuvudtaget i kongressen, initiativet genom att påstå att kvinnorna dragit Guds vrede över församlingen och att de kvinnliga parlamentarikerna därför hade orsakat dess brister. Slutligen blev sex av de 60 platserna i den konstituerande församlingen reserverade för kvinnor. De kvinnliga politikerna motarbetas också och hindras många gånger av konservativa krafter inom kongressen från att ta upp frågor som rör kvinnors rättigheter.

Lever under hot

Kvinnor som uttrycker sina politiska åsikter lever dessutom farligt, utöver att många får ta emot hot och liknande via internet, så finns ett fall med en dödlig utgång. Människorättsadvokaten, Salwa Bughaighis, en stark pådrivare i protesterna mot Gaddafi, sköts ihjäl efter att ha röstat i parlamentsvalet i juni 2014. Hon hade trots hot fortsatt uttrycka kritik mot islamistiska miliser i Libyen och troligen var mordet politiskt motiverat.


Enligt Mannergren Selimovic och Kammars Larsson är en stark bidragande orsak till att kvinnor som engagerar sig politiskt motarbetas i Libyen att konservativa krafter i landet anser att kvinnan bär familjens heder. När en kvinna talar offentligt, ställer upp på intervjuer eller får sitt foto publicerat innebär det, enligt detta sätt att tänka, en risk för att hon vanhedrar och drar skam över sin familj.

Moral-konservativ trend

Under Gaddafis regim infördes en del progressiva reformer. Bland annat gavs kvinnor medborgerliga rättigheter och det fastslogs att kvinnor och män skulle anses vara likvärdiga medborgare. Idag kan, enligt kvinnoorganisationer i Libyen, skönjas en motreaktion mot dessa reformer, mycket på grund av att det var just Gaddafi som drev igenom dem, och när den nya regeringen vill "rena" Libyen från Gaddafis inflytande, tenderar landet röra sig i en mer moral-konservativ riktning. Samtidigt var aldrig den forne diktatorns reformer djuplodande och åtföljdes inte av någon samhällelig debatt som hade varit nödvändig för att verkligen utmana kvinnors underordnade status i det libyska samhället. Bland annat var oberoende kvinnoorganisationer förbjudna. En förbättring sedan dess är att idag är förbudet hävt och många kvinnoorganisationer har växt fram.

 

Text: Erica Lundholm, journaliststuderande och praktikant vid Utrikespolitiska institutet.

 

Bild: Crethi Plethi/Flickr

 

Tips: Läs gärna Mannergren Selimovics och Kammars Larssons UI Paper "Gender and transition in Libya. Mapping womens participation in post-conflict reconstruction".


Om UI-bloggen

Arkiv