Ryska hot och svenska bilder


Av: Per Jönsson

2014-11-07 |

Överbefälhavare Sverker Göranson framhöll vid en debatt på UI att Putins Ryssland agerar militärt precis som man sagt i sina försvarspolitiska programförklaringar. Sveriges säkerhetspolitiska ”normalläge” eller ”normalbild” är att oroa sig för Rysslands militära förehavanden utan att för den skull vara direkt utsatt för ryska hot mot Sverige.

Ungefär så löd ett underliggande tema i en paneldiskussion under rubriken ”Försvar i en osäker tid” med överbefälhavaren Sverker Göranson som gick av stapeln den 7 november i en fullsatt Sverigesal på Utrikespolitiska institutet.

- Sveriges säkerhetspolitik befinner sig i en brytningstid.  Vi har hamnat i ett nytt normalläge till följd av ökad rysk militär aktivitet i omvärlden och motsvarande hög aktivitet av Nato och andra europeiska länder, deklarerade UI:s ställföreträdande direktör Anna Wieslander, även verksam som säkerhetspolitisk analytiker.

ÖB höll med till fullo, om än med något annat ordval. En central passage i hans föreläsning kretsade just kring Putin-Rysslands militära planering på längre och kortare sikt och hur det har tvingat Sverige och andra länder att ompröva sin omvärldsanalys.

- Vad vi sett under 2014 är ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte som helt och hållet har drivits fram av Rysslands agerande. En allt mer omfattande rysk aktivitet i närområdet tillhör den nya normalbilden i Sveriges omvärld. Denna aktivitet är dock inte enbart riktad mot Sverige utan pågår överallt kring Rysslands gränser och berör alla ryska stridskrafter, inklusive taktiska kärnvapen, underströk Sverker Göranson.

Som bland annat framhållits i ett tidigare inlägg i UI-bloggen med titeln "Moskva handlar helt enligt plan i Ukraina"  så är enligt ÖB detta ryska agerande långsiktigt fullt förutsägbart:

- Ryssarna gör exakt som man sagt och skrivit i sina försvarspolitiska programförklaringar. Det bottnar i Vladimir Putins yttrande 2006 att Sovjetunionens sammanbrott utgör den största geopolitiska katastrofen i modern tid.

Däremot, framhöll Göranson, är Rysslands militärtaktiska agerande på kortare sikt inte alls lika förutsägbart. Praktiskt taget alla européer togs på sängen av den ryska erövringen av Krim i våras och av den snabbhet med vilken ryska trupper kan sättas in på oväntade ställen.

Rimligen innebär detta ett annat, och förkortat, tidsperspektiv för omvärldens – inklusive Sveriges – försvarsplanering. Just detta tog försvarsanalytikern Krister Andrén fasta på när han riktade skarp kritik mot några av Försvarsberedningens grundelement.

- Försvarsberedningen lägger tonvikten på vad man vill åstadkomma med Sveriges försvar mellan år 2020 och 2030. Med tanke på vad som skett i vår omvärld de senaste åren måste vi agera och planera på mycket kortare sikt. Egentligen är den sittande försvarsberedningen redan överspelad, såväl i inriktning och ambition som tidsperspektiv. Den utgår från de förutsättningar som ansågs råda för tio-femton år sedan då vi ansåg oss kunna ställa måttliga operativa krav på försvarsmakten i fredstid. Nu handlar det i stället om att snabbt höja försvarets tröskelförmåga gentemot en mycket besvärligare omvärld, menade Andrén som tidigare varit rådgivare till överbefälhavaren och till ordföranden i EU:s militärkommitté.

Eller ”avskräckning mot strategiskt överfall”, som den mindre förskönande termen löd under kalla krigets år, då Sverige satsade ungefär 2,5 procent av bruttonationalprodukten på sitt försvar mot 1,1 procent i dag.

En hel del av UI-debatten kretsade kring Sveriges internationella försvarssamarbeten, som för ett par veckor sedan avhandlades i en ny statlig utredning som föreslår förnyad analys av ett möjligt svenskt Natointräde. Malena Britz, universitetslektor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, framhöll att Sverige på senare år allt mer blivit ”underleverantör” av nyckelkomponenter till sådana ”villiga och kapabla” koalitioner av mestadels Natoländer som genomfört insatser i internationella krishärdar och övningar i Sveriges närområden.

- En huvudfråga måste vara hur långt Sverige kan utveckla samarbetet med Natoländer utan att själv ta steget fullt ut till Natomedlemskap. På senare tid har Nato utvidgat samarbetet med Sverige och andra icke-Natomedlemmar. Detta har alltså blivit en fråga även för Nato självt, hävdade Britz som själv forskar om europeisk säkerhetspolitik samt nordisk försvarspolitik.

Trots den nya, hotfullare ”normalbilden” för Sveriges säkerhetspolitik vill Sverker Göranson inte karaktärisera läget i Europa som ett nytt kallt krig. Och han säger sig inte uppfatta ”ett direkt ryskt hot” mot Sverige i dag, trots den stora svenska underrättelseoperationen i Stockholms skärgård härförleden som ÖB på UI vidhöll att den riktade sig mot ”sannolik undervattensverksamhet”. Men han kallade regeringens ökade försvarsanslag med 100 miljoner kronor ”oerhört välkommet”, liksom det faktum att 85 procent av svenskarna i dag stödjer höjda försvarsanslag:

- Så fortsätt att heja på det! manade den på skånska klingande generalen och överbefälhavaren.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

Tips: Inom kort kan du titta på hela seminariet i UI Play.

Fotograf: Astrid Benkö, UI.

 



Om UI-bloggen

Arkiv