Folkrätten - en tolkningsfråga


Av: Erica Lundholm

2014-11-05 |

Åsikterna var många gånger vitt skilda när Israel-Palestinakonflikten diskuterades ur ett juridiskt perspektiv under ett seminarium på UI tidigare i oktober. Dick Clomén, folkrättsrådgivare på Röda korset, menade att själva ansatsen till seminariet - att diskutera juridiken istället för politiken - rymde en paradox.

- Vi tänker att ”Låt oss diskutera den här situationen utifrån juridiken så kommer vi bort från politiken”, men för mig finns det inga som är så oense och så politiska som juristerna i den här frågan, sade Clomén.

På seminariet diskuterades ett stort antal folkrättsliga aspekter angående Israel-Palestinakonflikten. Fokus låg på sommarens krig, som den israeliska försvarsmakten benämnde, ”Operation Protectivce Edge”, där Israel flygbombade islamiströrelsen Hamas på Gazaremsan, det område i Palestina Hamas kontrollerar.

Ockupation eller inte?
En av de hetaste frågorna som togs upp var huruvida Gazaremsan ska anses vara ett ockuperat område eller ej. Enligt Dick Clomén är Röda Korsets hållning att Gazaremsan är ockuperad. Detta trots Israels tillbakadragande av sina trupper från området 2005. Clomén pekade på att den humanitära situationen i Gaza inte förändrats sedan trupperna lämnade området och att Israel fortfarande har en stark kontroll över Gazaremsans gränser, sjö- och luftfartsvägar, även om den israeliska armén inte finns på plats. Han menade också att det vore väldigt enkelt för Israel att gå in i Gaza igen och återta fullständig kontroll på marken.

Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och Stockholms universitet, hade däremot en helt annan ståndpunkt i frågan. Bring argumenterade för att Gaza inte är ockuperat, åtminstone inte om Gazafrågan ses som separat från resten av Israel-Palestinakonflikten. Enligt honom är den kontroll Israel utövar på gränserna, sjö- och luftfartsvägarna inte tillräcklig för att klassas som en ockupation enligt en bestämmelse i Haagkonventionen. Bring menade att utifrån konventionen skulle Israel behöva ha trupper på plats i Gazaremsan som styr och ställer för att det skulle kunna vara tal om en ockupation.

Resterande två talare, Katinka Svanberg, doktor i folkrätt vid Stockholms universitet och Jann Kleffner, professor i internationell rätt vid Försvarshögskolan, uttalade ingen åsikt i ockupationsfrågan, men bägge menade att majoritetsuppfattningen bland folkrättsjurister är att Gazaremsan är ockuperat territorium.

Självförsvarsrätten
Svanberg tog i sitt inlägg upp den utökade rätten till självförsvar. Efter terrorattacken mot World Trade Center 11 september 2001 utvidgade FN:s säkerhetsråd rätten till självförsvar genom att göra det tillåtet för stater att försvara sig mot storskaliga, väpnade terrorangrepp. Tidigare var självförsvar bara tillåtet i konflikter med andra stater.

Svanberg berättade att Israel vid ett antal tillfällen de senaste åren har rättfärdigat attacker mot Gaza genom att hänvisa till den utökade självförsvarsrätten. Israel har argumenterat att Hamas stödjer internationell terrorism och att självförsvarsrätten därför kunnat åberopas.

Problemet med detta synsätt är enligt Svanberg att självförsvarsrätten inte får användas när det råder ett ockupationsförhållande. Israel anser inte att Gazaremsan är ockuperad, men då majoritetsuppfattningen bland folkrättsjurister är att det visst råder en ockupation, har Israel fått svagt stöd för åberopandet av rätten.

Proportionalitet och försiktighet
En annan aspekt i konflikten är proportionalitetsprincipen som Jann Kleffner beskrev på följande vis:

- Proportionalitetsprincipen säger oss att proportionalitet när det gäller väpnad konflikt är att balansera två motstående intressen: risken att döda eller skada civila personer eller objekt av misstag och den direkta militära fördelen som förväntas ur en attack.

Han talade också om en annan princip när det gäller krigets folkrätt, försiktighetsprincipen. Den innebär att både den anfallande och den försvarande parten har ett ansvar att se till att så få civila som möjligt kommer till skada. Kleffner berättade att Israel exempelvis använder sig av ”the knock on the roof procedure”, alltså sprider varnande information före en attack. Den försvarande parten, i det här fallet Hamas, har i sin tur ett ansvar att se till att militära mål inte placeras nära civilbefolkningen.

Sommarens stridigheter innefattade ca 5200 flyganfall under 52 dagar mot Gazaremsan och över 2100 palestinier, varav de flesta civila, dödades i attackerna. På den israeliska sidan dödades sammanlagt 7 civila till följd av Hamas avfyrande av drygt 4500 missiler mot Israel under samma tidsperiod. Enligt Ove Bring är en eventuellt vårdslös krigsföring från Israels sida långt ifrån enda orsaken till så många tagna liv i Gaza. Eftersom försiktighetsprincipen säger att även den försvarande sidan har ett ansvar att skydda civila finns anledning att titta på Hamas agerande. Bring menade att rörelsen placerat sina militära mål, så som raketramper och kommandostationer mitt bland civilbefolkningen och bröt därför mot försiktighetsprincipen.

Enligt proportionalitetsprincipen hade Israel trots den då uppenbara risken för omfattande ”collateral damage”, alltså oavsiktligt dödande eller skadande av civila, rätt att anfalla dessa militära mål. Däremot har Israel enligt Bring, på grund av det stora antalet civila offer, haft svårt att övertyga världsopinionen om att proportionalitetsprincipen faktiskt iakttagits.

 

Text: Erica Lundholm, journaliststuderande och praktikant vid Utrikespolitiska institutet.

Tips: Titta på hela seminariet i UI Play:



Om UI-bloggen

Arkiv