Mörker över Ryssland


Av: Lena Höglund

2014-11-25 |

Det var en mörk bild som tonade fram när läget i Ryssland dryftades vid ett heldagsseminarium på UI i mitten av november.
– Vi har nått en bottennotering när det gäller framtidsförhoppningar, sade professor Kristian Gerner från Lunds universitet.

Under dagen genomlystes de förändringar som Ryssland genomgått både inåt och utåt sedan Vladimir Putin kom till makten år 2000.

Kristian Gerner pekade på hur Ryssland under de senaste åren gått från samarbete med utlandet till att stänga portarna och istället tala om att bli självförsörjande.

– När Dimitri Medvedev var president (2008-2012) försökte ryssarna bygga ett eget Silicon Valley - Skolkov. Företrädare för regeringen framhöll att det var nödvändigt med partners från utlandet. Men nu är regeringens dagordning en annan. 2013 attackerades projektet och samarbetet med utlandet ställdes in.

Enligt Kristian Gerner karaktäriseras Putins nuvarande politik av ett ”enormt” mindervärdeskomplex.

– Det märktes tydligt när Putin höll tal inför diskussionsforumet  Valdai (som debatterar Ryssland och landets roll i världen). Hans tal handlade i stort sett bara om hur Ryssland ska klara att avvärja diverse hot från väst.

EU och USA
När det gäller förhållandet till EU visade UI-forskaren Anke Schmidt-Felzmann hur de långvariga och täta banden mellan EU och Ryssland har förändrats.

– EU har alltid sett Ryssland som en livsviktig strategisk partner, men när EU försökte hjälpa Ryssland på 1990-talet ville byråkraterna i Bryssel stöpa om Ryssland till att bli som EU:s medlemsländer vilket uppfattades negativt av ryssarna. Medan EU ville att Ryssland skulle bli ett demokratiskt land med öppen marknadsekonomi önskade Ryssland återhämta sig som stormakt globalt och regionalt, sade Anke Schmidt-Felzmann.

– Tidigare såg Ryssland EU som en ekonomisk och ”vänligare” aktör än USA, men nu har även EU dragits in i motsats- och konkurrensförhållandet mellan Ryssland och USA. Det handlar inte bara om det som hänt under Ukrainakrisen. EU:s utvidgning i Östeuropa har också bidragit till denna syn. I Moskva ses EU som en regional aktör som motverkar Rysslands inflytande i de gamla sovjetrepublikerna.

Apropå Rysslands förhållande till USA påpekade professor Jan Hallenberg från Försvarshögskolan att USA är mycket viktigare för Ryssland än vad Ryssland är för USA.

– En del av Rysslands agerande går ut på att få USA att betrakta Ryssland som en jämbördig part, framför allt i Europa, men så kommer det aldrig att bli, inte under någon amerikansk president, sade Jan Hallenberg som också kommenterade de amerikanska sanktionerna mot Ryssland.

– Mellanårsvalet som gav republikansk majoritet i kongressen kan innebära att sanktionerna mot Ryssland blir kraftfullare. Blir det en republikansk president efter nästa val kan även det innebära en tuffare politik.

Aggressiv konservatism
UI-forskaren docent Lena Jonson redogjorde för hur utvecklingen har format en ny ideologi i Kreml. 

– När Putin kom till makten 2000 var det inte tal om någon konservatism. Efter den ukrainska revolutionen 2004 (som gav landet en västvänlig president) stärktes Putins rädsla att något liknande skulle ske i Ryssland. Han intensifierade sina ansträngningar att formulera ett opolitiskt-ideologiskt koncept som en ny rysk identitet.

2009 skrevs konservatismen in i partiprogrammet för Enade Ryssland (Putins stödparti). Enligt Lena Jonson var denna konservatism från början av traditionell samhällsbevarande art, men den övergick snart till att bli en offensiv och aggressiv konservatism. Svängningen skedde under 2011 då Putins opinionssiffror föll och en proteströrelse växte fram. Som en motkraft skapade Putin en konservativ stödstyrka bestående av olika politiska schatteringar bland annat en grupp med starkt konservativa idéer. En del av dessa personer ansågs under 1990-talet vara alltför extrema men hade nu kommit in i värmen, däribland sociologen och geopolitikern Alexander Dugin. För Dugin var Rysslands roll som euroasiatisk stormakt något som självklart skulle värnas. Han hade introducerat en rad radikalkonservativa idéer i rysk debatt vilka enligt Lena Jonson blev intressant tankestoff för spindoktorerna i Kreml.

– De radikalkonservativa krafterna trädde till Putins hjälp inför valet 2012. De drog upp en politisk strategi för ett samhälle som var emot liberalism och mot väst och dessa företeelser kopplades ihop med den inre fienden.

En del av dessa personer kom in i regeringen eller som rådgivare till Putin när han kom tillbaka som president. Duman antog en rad lagar för att strypa proteströrelsen, demonstrationsrätten begränsades och frivilligorganisationernas verksamhet kringskars. Via lagstiftning ville duman få till stånd en moralisk upprustning. Patriotiska aktivister, t ex kosacker, fungerade som regeringens stormtrupper.

– Det är mot denna bakgrund som Ukrainakrisen ska ses. För personer med detta konservativa offensiva perspektiv framför ögonen framstod det som nödvändigt ta Krim och att destabilisera östra Ukraina, sade Lena Jonson. 

– Det otäcka är att det är som en sten som är satt i rullning. Den auktoritära konservatismens egen logik driver på och styr. Här finns krafter som kräver att man går vidare, inte nödvändigtvis genom att erövra mer mark, men i den meningen att man inte släpper greppet om östra Ukraina. Pendeln har därmed svängt maximalt åt ett konservativt håll.

Motståndet krossat
Lena Jonson gjorde bedömningen att det för närvarande inte finns några möjligheter för ett större organiserat motstånd att växa fram. Den främste oppositionsledaren, advokaten Aleksej Navalnyj, sitter i husarrest medan andra ledande oppositionella har fängslats eller flytt landet. 

Hon trodde inte heller att den kraftigt försämrade ekonomin  kommer att förändra läget.

– Även om ekonomin går mycket dåligt säger detta inget om hur politiken utvecklas. Tack vare den konservativa konsolideringen kan regeringen hävda att det är väst som ligger bakom alla umbäranden. På detta sätt kan Putin förmå ryssarna att hanka sig fram ett ganska bra tag, kanske ett antal år. Till skillnad från de svåra åren i slutet av sovjetepoken kan man denna gång kompensera umbärandena med en viss nationalistisk eufori.

– För tillfället ser det väldigt mörkt ut för dem som vill ha reformer och modernisering, men det är klart att pendeln kommer att svänga tillbaka. Vi vet bara inte när, avslutade Lena Jonson.

Text: Lena Höglund, redaktör vid UI. Mer om rysk ekonomi hittar du i blogginlägget: ”Bara reformer kan rädda rysk ekonomi”. Även det skrevs efter Rysslandsdagen på UI i mitten av november.

 


Om UI-bloggen

Arkiv