Östra Jerusalem: Osäker framtid för splittrad stad


Av: Johanna Mannergren Selimovic

2014-10-29 |

Palestinier hoppas att en framtida palestinsk stat ska ha östra Jerusalem som huvudstad. Men Israel har alltid motsatt sig en delning av Jerusalem och stadens status är en av fredsförhandlingarnas svåraste knäckfrågor. Nu ökar spänningarna samtidigt som bosättningspolitiken skruvas upp.

Varje försök till delning av staden ska besvaras med ”en järnnäve”, enligt ett färskt uttalande av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Samtidigt upprepar den palestinska presidenten Mahmoud Abbas kravet på att östra Jerusalem oavvisligen ska vara huvudstad i ett framtida Palestina.

Det är en gammal strid som nu intensifieras. I samband med 1949 års avtal delades staden och östra Jerusalem hamnade under Jordaniens styre. Området erövrades av Israel under kriget 1967, och den uppdelade staden betraktades återigen som enad. Men FN har slagit fast att annekteringen är olaglig och i de flesta icke-israeliska förslag om en tvåstatslösning presenteras östra Jerusalem som palestinsk huvudstad mer eller mindre utifrån 1967 års gränser.

Fragmenterad stad
Det är dock i dagsläget svårt att skönja en blivande huvudstad i den fragmenterade röran av palestinska områden och israeliska bosättningar. Israels säkerhetsbarriär, här i  form av en cirka sex-åtta meter hög cementmur, slingrar sig fram i öglor och krokar och splittrar det territorium som är tänkt att utgöra den palestinska huvudstaden.

Från Israels sida betonar man att barriären är nödvändig, och pekar på att de terrordåd som tidigare skakade Jerusalem har upphört. Men samtidigt finns det utan tvekan även demografiska skäl till murens dragning. De stora bosättningarna ”fångas in” i syfte att bilda en sammanhängande helhet med västra Jerusalem, och samtidigt utestängs en del palestinska områden från själva staden, vilket innebär att invånarna där dagligen måste passera vägspärrar.

Idag bor det nästan lika många israeler som palestinier i östra Jerusalem. Vissa bosättningar är stora förorter med shoppingcentra, förbundna med snabba vägar till den västra delen av staden, medan andra utgörs av enskilda hus mitt i palestinska områden där militanta bosättare barrikaderat sig. I dagarna framkom att Israel tagit ytterligare ett steg i planerandet av en ny bosättning för tusentals invånare i östra Jerusalem, Givat Hamatos, något som föranlett kraftiga fördömanden från såväl USA som FN.

Fattigdom
Den ekonomiska utvecklingen i östra Jerusalem förvärrar problematiken. En rapport från FN-organet Unctad från 2013 hävdar att ekonomin har halverats sedan annekteringen 1967 jämfört med Gaza och Västbanken, och att tre fjärdedelar av de palestinska hushållen i östra Jerusalem lever under fattigdomsgränsen.

Generellt är de palestinska invånarna missgynnade vad gäller tillgång till kommunal service, trots att de betalar kommunalskatt. Till exempel sophämtning, kollektivtrafik och lekplatser är eftersatt. Bosättarpolitikens demografiska logik understöds av att Israel samtidigt bara utfärdar ett litet antal byggtillstånd till palestinier. Trångboddhet är därför ett problem, samtidigt som antalet palestinska hus byggda utan tillstånd ökar – hus som kan rivas av de israeliska myndigheterna.

Och från de palestinska myndigheternas sida tycks intresset ljumt för utvecklingen. Även om den politiska retoriken kring östra Jerusalem är hård från president Abbas så blir den tilltänkta huvudstaden alltmer ett ekonomiskt och politiskt bakvatten i takt med att Ramallah fungerar som en motor för det som händer på Västbanken.

Ökad osäkerhet och våld
Samtidigt ökar våldet. I somras fördes tre israeliska pojkar bort och dödades under Gazakriget och i vad som verkar vara en hämndaktion brändes en palestinsk tonåring ihjäl av bosättare i östra Jerusalem. Sedan dess har antalet sammandrabbningar mellan stenkastande palestinska ungdomar och israelisk polis eller militär ökat kraftigt. Både israeler och palestinier har drabbats när t ex spårvagnar blivit attackerade. Bara under de senaste dagarna har oroligheter och upplopp i anknytning till de heliga platserna på Tempelberget eskalerat.

Laglöst land
En vistelse i östra Jerusalem innebär därför ett ständigt korsande av både synliga och osynliga gränser – mellan trygghet och osäkerhet, mellan välstånd och fattigdom.

För till exempel 35-åriga Nahad innebär vardagen en lång rad svåra utmaningar. Hon bor i stadsdelen Shu’fat Camp som är så gott som omringad av muren och varje dag måste hon igenom vägspärren för att ta sig till jobbet som städerska. Området är ett av de fattigaste i Jerusalem; flervåningshusen är halvt raserade, sopor bränns på gatan och el och vatten kommer och går. Kommunen tar föga ansvar för dessa områden som genom muren skilts av från resten av staden och hamnat på Västbankens sida, men samtidigt sträcker sig inte de palestinska myndigheternas säkerhetsmandat hit.

– Shu’fat är laglöst ingenmansland, förklarar Nahad som efter en skilsmässa lever ensam med sin sexåriga dotter.
– Jag är född och uppvuxen i Jerusalem. Jag sköter mitt jobb, jag tar hand om min flicka. Det är svårt att acceptera att jag varje dag måste ta mig igenom vägspärrar i min egen stad.

Bosättare utan politisk agenda
Muren och en brant dalgång skiljer Shu’fat från Pisgat Ze’ev, en av de bosättningar som etablerades i början av 1990-talet. Här bor drygt tjugoåriga Gal som gör sin militärtjänst men som är hemma på permission. Han tillhör inte de militanta och ideologiskt drivna bosättare som tenderar att figurera i medier med vapen i hand. Som de flesta av de 40 000 invånarna i området har hans familj snarare valt att bosätta sig här av ekonomiska skäl, eftersom bostäderna är billigare i bosättningarna.

Gal är för en tvåstatslösning och har själv många kontakter bland palestinier, bland annat för att han är homosexuell och de klubbar han brukar gå på är blandade mötesplatser. Men muren är nödvändig anser han – för att hålla terrorister borta.
– Min och min familjs trygghet är beroende av den.

Att Pisgat Ze’ev, där han bott nästan hela sitt liv, skulle bli en del av en framtida stat Palestina håller han för otroligt.
- Det är vi som bor här nu, konstaterar han.

Många hänsyn
Gal och Nahad är två invånare i östra Jerusalem som är ”nära grannar” men som samtidigt har helt olika livsvillkor. Det är deras förhoppningar om framtiden och deras önskemål om social, ekonomisk och fysisk trygghet som det måste tas hänsyn till i den fortsatt prekära processen runt Jerusalems framtida status.

Text: Johanna Mannergren Selimovic, forskare vid Utrikespolitiska institutet.

 

 


Om UI-bloggen

Arkiv