Historiskt maktskifte i Indonesien


Av: Pia Daleke

2014-10-20 |

Idag, den 20 oktober, tillträder den f d möbelhandlaren Joko Widodo det mäktiga presidentämbetet i Indonesien. Hans installation utgör en vändpunkt, där landets ledartradition av ”starka män” med militär bakgrund från samhällets elit bryts. Men risken är stor att den folkkäre Widodo kommer att styras från baksätet av stenrika oligarker.

Först tre dagar före det att Widodo svär presidenteden gratulerade den politiske rivalen Prabowo Subianto honom till valsegern i somras. Dittills hade Prabowo, som kom tvåa i presidentvalet, försökt förhindra Widodos tillträde, bland annat genom att överklaga valresultatet – dock utan framgång.

Därmed får Indonesien en ny typ av statschef. Widodo är mannen av folket som arbetat sig upp från golvet i faderns möbelfabrik i småstaden Solo, och via lokala poster som borgmästare i hemstaden och guvernör i Jakarta, slutligen nått landets högsta ämbete.
Prabowo, däremot, representerar själva sinnebilden av en klassisk indonesisk president, med generalens grad inom de väpnade styrkorna. Han har därtill varit diktatorn Suhartos svärson, med en stor förmögenhet på banken och ett omfattande nätverk inom näringslivets och militärens toppskikt.

”Oligarkisk demokrati”
Hur kunde då en representant från folket verkligen bli vald till president i detta toppstyrda land? Anledningarna är fyra enligt professor Olle Törnquist vid universitetet i Oslo. Törnquist har i över 40 år studerat folkrörelser och demokratiutveckling i Indonesien.

–I motsats till vad många trodde kring millennieskiftet har Indonesien utvecklats till Sydöstasiens friaste land. Därtill är det politiskt stabilt och har haft en snabb ekonomisk tillväxt under senare år. Därför kunde Widodo bli vald, säger Törnquist.

Det fjärde, minst lika viktiga, skälet till Widodos seger är att han fick stöd av en rad mäktiga och rika oligarker i kretsen kring Megawati Sukarnoputri, tidigare president och dotter till landsfadern Sukarno. Hon och hennes dynasti leder partiet PDI-P, som står i skarp konflikt med eliten kring Prabowo och de partier som stödjer honom, däribland Suhartos gamla maktparti Golkar.

–Indonesiens väg till demokrati gick via privatisering, decentralisering och det faktum att moderata krafter inom såväl den gamla militaristiska eliten som den nya oppositionella makteliten bildade pakter som uteslöt mer hårdföra krafter på båda sidor, säger Törnquist som jämför denna strategi med det som nu händer i Burma.

Oppositionen i majoritet
Frågan är vad Widodo kan uträtta i sin nya roll. Vilket handlingsutrymme får han? Han gick till val på löften om förbättrad infrastruktur och utökad samhällsservice samt ett slags deltagande-ideologi som går ut på att engagera medborgarna i lokala projekt.

–Mycket av Indonesiens nya politik kommer att styras av en samling oligarker, som kommer att gå via Megawati när de ska nå fram till presidenten, säger Törnquist.

Dessutom har knappast Prabowos gäng gett upp kampen om inflytande. I det indonesiska parlamentet innehar ex-generalens partiallians, Röda och vita koalitionen, runt 60 procent av mandaten. Och den har redan börjat agera. Sedan det nya parlamentet tillträdde den 1 oktober har det hunnit avskaffa direktvalen till borgmästar- och guvernörsposterna. Det var just genom sådana direkta lokalval som Widodo kunde klättra i maktstrukturerna; där fanns en liten glugg som personer utanför makteliten åtminstone kunde försöka ta sig igenom. Nu är det fönstret stängt.

–Allt detta sammantaget signalerar strid i indonesisk politik, säger Törnquist.

Mycket kvarstår
Törnquist betonar att mycket återstår att göra innan Indonesien är en fullödig demokrati. Han talar om att bekämpa korruptionen, stärka rättsstaten samt få en ökad representation i politiken av vissa nyckelgrupper i samhället. Han nämner särskilt medelklassen och arbetarklassen som båda växer snabbt. När sådana grupper står utan verkligt inflytande lever samhället farligt, enligt Törnquist.

–Den politiska kompromissen mellan det gamla och det nya har lett till en avpolitisering och teknokratisering. Opolitiska experter har plockats in i politiken, samtidigt som allt fler samhällsproblem löses utanför den politiska processen, säger han.

Törnquist befarar att vi ganska snart kommer att få se Prabowosidan agera mot Widodo. Han tror att det folkliga missnöjet kommer att bli stort när presidenten snart måste tillkännage att bränslesubventionerna åter måste sänkas. Dessa subventioner dränerar statskassan och måste avskaffas, men de markanta prisökningar som detta medför driver varje gång ut människor på stadens gator.

–Risken är stort att Prabowo kommer att utnyttja detta tillfälle och stoppa Widodo från att driva igenom sin politik, säger han.
Olle Törnquist är professor i statskunskap och utvecklingsforskning vid universitetet i Oslo. Den 16 oktober höll han en föreläsning på temat ”Framsteg och stagnation i Indonesiens demokratisering” i Stockholm.

 

Text: Pia Daleke, redaktör vid Utrikespolitiska institutet.


Om UI-bloggen

Arkiv