Ebolaepidemin i Liberia – ”som en stor käftsmäll”


Av: Erica Lundholm

2014-10-15 |

Världen är mitt uppe i den största ebolaepidemin någonsin, och ett av de värst drabbade länderna är Liberia. Eva Nunes Sörensson, chef för biståndet till Liberia på Sida, besökte nyligen en av Utrikespolitiska institutets gymnasiedagar för att förklara hur ebola lyckats borra sina klor så djupt in i det västafrikanska landet.

Det var i april i år som vi fick den första varningen om ebola, berättar Nunes Sörensson. Enligt uppgift ska det ha varit ett tvåårigt barn i Guinea som först blev smittat, men eftersom symtomen – feber, kräkningar och utslag – är väldigt lika malaria så hann smittspridningen ta fart innan människor förstod att det var ebola, förklarar hon. Smittan spreds sedan snabbt till angränsande områden i Liberia och Sierra Leone.

Första gången i en storstad
I Liberias huvudstad Monrovia fördubblas just nu antalet smittade varannan vecka, en extremt snabb spridning. Det finns många förklaringar till det. En av dem är att Monrovia är en väldigt tätbefolkad stad, och att det är första gången som ebola lyckats få fäste i en storstad enligt Nunes Sörensson. Även Liberias landsbygd är hårt drabbad. Det beror på att infrastrukturen är undermålig vilket gör det oerhört svårt att skicka hjälp till vissa områden berättar hon.

En annan orsak till den snabba spridningen är att Liberia är ett så kallat postkonflikt-land. När det 14 år långa, brutala inbördeskriget tog slut 2003 hade landets BNP sjunkit med 90 procent. Nunes Sörensson beskriver Liberia som ett traumatiserat land:

- Liberia var ett land på väg ut ur en postkonflikt-situation, som sedan fick sig en rejäl käftsmäll, en rak höger skulle man kunna säga och som nu är golvat igen.

Rädsla bland sjukvårdare
Spridningen i Liberia beror enligt Nunes Sörensson också på den bristfälliga sjukvården och oviljan bland internationella sjukvårdsteam att komma till undsättning. Hon berättar att när jordbävningen på Haiti inträffade 2010 var 450 internationella team snabbt på plats för att hjälpa till. Men eftersom ebola är så smittsamt och den medicinska personalen kommer till de drabbade områdena med livet som insats blir uppslutningen av naturliga skäl inte lika stor.

Ökat humanitärt bistånd
Sverige, som enligt Nunes Sörensson kan sägas vara en stormakt inom humanitärt bistånd, har sedan inbördeskrigets slut bistått Liberia ekonomiskt i arbetet med att återuppbygga bland annat statliga institutioner och infrastruktur för att i sin tur främja demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det humanitära biståndet från Sida till Liberia år 2013 uppgick till ca 4,8 miljoner kronor, men efter ebolautbrottet har biståndet ökat avsevärt.

– Att landet är fattigt visste vi, men att ebola skulle komma visste vi inte, säger Nunes Sörensson.

Den stora skräcken
Enligt Sida-chefen är den stora skräcken nu att ebola ska spridas till större länder i Afrika, som Nigeria och Senegal. Hittills har de enstaka fall som kommit till dessa länder kunnat isoleras, troligtvis för att där finns en mer kompetent sjukvård än i Liberia. Men om ebola ändå skulle få fäste i någon av de större städerna där skulle det vara väldigt bekymmersamt.


Borde gå att hantera
Enligt Nunes Sörensson borde ebolasmittan i Liberia egentligen gå att hantera eftersom det är ett ganska litet land med 4,2 miljoner invånare. Men det finns inga garantier eftersom landet är i så dåligt skick och det är så svårt för andra länder att skicka tillräckligt med resurser. Som hon själv uttrycker det:

– Det finns liksom ingen som vet när det kommer ta slut.

Text: Erica Lundholm, journaliststuderande vid Umeå universitet och praktikant på UI hösten 2014.

Foto: llucky78 / Shutterstock.com

 

Tips: Titta gärna på hela föreläsningen i UI Play:

 

 


Om UI-bloggen

Arkiv