Mycket talar för ett maktskifte i Indien


Av: Jonas Hellman

2014-01-24 |

Läget är ovisst inför vårens indiska parlamentsval, men ett maktskifte ligger i luften. Det finns en trötthet på det styrande Kongresspartiet, som förknippas med korruption och handlingsförlamning. Särskilt bland Indiens växande medelklass märks en frustration över att utvecklingen gått i stå.

 

De senaste prognoserna pekar på en ekonomisk tillväxt på knappt fem procent 2013. För ett västland vore detta bra, men för ett fattigt land som Indien med en snabbt växande befolkning räcker det inte.

Indiens nuvarande premiärminister Manmohan Singh är 81 år och ställer inte upp till omval. Kongresspartiets frontperson inför valet är i stället den 43-åriga Rahul Gandhi, son till den före detta premiärministern Rajiv Gandhi och ett oprövat kort.

Rahul Gandhi har dock hittills gjort ett blekt intryck. Svidande regionala valförluster i december 2013 signalerar att Kongresspartiet ligger dåligt till inför parlamentsvalet. Partiet förlorade bland annat i huvudstadsregionen Delhi, som tidigare varit ett av partiets starka fästen.

Den politiska kraft som fått störst uppmärksamhet under senare tid är det nybildade partiet AAP (”Vanligt folks parti”). AAP kom som en storm och vann 28 platser i Delhis beslutande församling bland annat genom att kritisera de etablerade politikerna för korruption och maktmissbruk. Kongresspartiet nästan raderades i Delhi, men hjälpte AAP till makten för att stoppa sin huvudmotståndare BJP.

BJP:s premiärministerkandidat är Narendra Modi, en slipad politiker som väcker starka känslor. Modi kan peka på ekonomiska framsteg i sin hemdelstat Gujarat, där han sedan 12 år tillbaka är chefsminister.

Bland företagare och i storstäderna vill många se Modi som en handlingskraftig reformpolitiker. Kritiker varnar dock för att han riskerar att splittra nationen, genom att förstärka motsättningarna mellan hinduer och muslimer.

Modi har svårt att skaka av sig en händelse som inträffade i Gujarat 2002, då han var nytillträdd chefsminister. En brand på ett tåg med hinduiska pilgrimer påstods vara anlagd, vilket ledde till upplopp och hetsjakt på muslimer. Hundratals människor dödades, kvinnor våldtogs, butiker plundrades – men myndigheterna förblev anmärkningsvärt passiva.

Modi har hela tiden hävdat att han gjorde vad han kunde för att stoppa upploppen. Något annat har heller inte kunnat bevisas. Men personer i Modis närhet har dömts till långa fängelsestraff för att de deltog i bråken och uppviglade till våldsamheter mot muslimer. Kritiker hävdar att Modis hindunationalistiska ideologi, särskilt i kombination med händelserna i Gujarat 2002, gör honom olämplig som Indiens ledare.

Manmohan Singh har historiskt gjort stora insatser för att liberalisera landets ekonomi. Vilken politisk väg som Kongresspartiet kommer att ta efter Singh återstår att se. En del befarar att partiet, för att kunna behålla makten, kommer att bli mer kortsiktigt och populistiskt.

Trenden går mot ökad regionalism i indisk politik. Kongresspartiet tappar mark samtidigt som olika regionala partier får ökat politiskt inflytande. APP är en del av detta mönster.

Det finns idag 38 partier i det indiska parlamentets underhus, varav knappt ens Kongresspartiet och BJP är nationellt heltäckande. De flesta har en väljarbas som utgörs av en viss språkgrupp, religion eller kast. Den som förväntar sig att valet ska resultera i en stark regering lär bli besviken. Det mesta talar för att det blir en ny koalitionsregering, och att den politiska handlingsförlamningen delvis består.

Indiens nästa premiärminister kan bli Narendra Modi, fast det avgörs delvis av hans förmåga att träffa uppgörelser med regionala politiska ledare, varav många har påfallande stora egon.

vd2014_01_200px


Text:
Jonas Hellman är medgrundare av analysföretaget United Minds och kolumnist i Svenska Dagbladet. Han är bosatt i Indiska Mumbai.

 

Tips: Jonas Hellman har också skrivit senaste numret av Världspolitikens Dagsfrågor. Beställ Indien: Kan jätten resa sig? i butiken på ui.se.



Om UI-bloggen

Arkiv