Europeiskt samarbete i förändring


Av: Jakub Swiecicki

2013-09-30 |

Europa (EU) – det finns en olycklig sammanblandning här – behandlades på ett seminarium i samband med UI:s 75-årsjubileum. EGS-projektet, som UI drivit under året och som syftar till att säkra europeiskt inflytande i en föränderlig värld, var ständigt närvarande. Den bästa sammanfattningen av workshopen gavs dock av en lyssnande amerikan: ”Det är underligt att sitta här och lyssna på en grupp européer som diskuterar meningen med Europa.”

UI-forskaren Björn Fägersten, medförfattare till rapporten från EGS-projektet (European Global strategy), vilket UI ansvarat för tillsammans med tre andra europeiska institut, ledde den första delen av workshopen. En fråga som svävade över alla bidrag under sammanträdet var: Vad ska vi ha Europa (EU) till? Någon undrade: Vart är Europa på väg? Om vi ska diskutera en federation eller ett utträde måste vi först veta vad vi vill, vi måste bestämma vilken som är Europas historiska inriktning.

Detta illustrerades av Alena Vysotskaya Guedes Vieiras inlägg där hon räknade upp tio av EU:s ”strategiska partnerskap”. Ryssland, Ukraina, Sydafrika och Brasilien med flera är EU:s ”strategiska partners” Det förpliktigar inte till något, det är inte meningen att EU ska agera på något speciellt sätt. Det talas tyst om detta så till den grad att de flesta EU-medborgarna inte ens är medvetna om att EU har någon ”strategisk partner”.

Först måste EU definiera sina strategiska intressen, sedan kan man utse någon till ”strategisk partner”. Det skulle vara rimligt, tycker man.

Det orimliga framkom speciellt i debatten om värderingar kontra intressen. Det står i inledningen till Lissabonfördraget att man syftar till en ständigt mer sammansvetsad union (”Ever closer Union”). Verkligen? Just nu tycks tendensen i många viktiga EU-länder vara den motsatta.

En väg mot en federation
Säkerheten är ett känsligt ämne, såväl den interna – det kan gälla kampen mot terrorismen, polissamarbete, gemensamma efterlysningar och liknande – som den externa, som medlemmarnas försvarsmakter och samarbetet med Nato.

Ett närmare samarbete mellan medlemsstaternas polismyndigheter kan öppna vägen mot en federation, om flertalet medborgare vill det. Nu, och i den framtid som vi kan överblicka, ser dock inte EU ut att utvecklas i denna riktning. Det lär vara svårt för EU att ställa upp med 50 000 beväpnade och stridsklara soldater inom en rimlig tid.

Tyskland och Skottland
Tyskland, EU:s största land, ses av många som en naturlig ledare. Problemet är emellertid att de tyska politiska och kulturella eliterna inte vet vad de själva vill och vilka de är. Det tyska arvet från första och andra världskriget ligger kvar som en tung slöja. Men vad skulle Tyskland vara om det inte var för EU? I Afghanistan är de med, på villkor att de inte deltar som stridande förband, enligt förbundsdagens beslut. Med viss överraskning fick man under forskarseminariet veta att de tyska ungdomarna ser EU som ett fredsprojekt i större utsträckning än den äldre generationen gör. Det bådar gott för framtiden. 

Nästa år ska Skottland hålla en folkomrösning om dess ställning i Storbritannien och då kommer banden med EU i en ny dager. Det blir kanske nödvändigt att ta upp medlemskapsförhandlingarna på nytt. Premiärminister Cameron ifrågasatte Storbritanniens (Englands) eget medlemskap i ett tal tidigare i år. Samtidigt är britterna djupt medvetna om den gemensamma marknadens värde för deras land. 

Världsrekord i möten
Catherine Ashtons namn nämndes också. Den Europeiska utrikestjänsten (EEAS), som hon leder, fungerar inte riktigt som det var tänkt. Ashton klagade i början på att hon saknade vingar. Nu har hon vingar men flyger ändå inte. Hon försöker höja sin prestige genom fler expertmöten. EU har världsrekord i att hålla möten.

Den andra delen av workshopen, som leddes av UI-forskaren Mark Rhinard, handlade mycket om teoribildning när man forskar om EU. Det nämndes bl a Frontex, en EU-myndighet som sysslar med att skydda EU:s yttre gränser. I längden är detta en omöjlig uppgift med tanke på den fattigare och mer konfliktdrabbade världens tryck på Europa, trots att man installerar allt mer sofistikerad utrusning och bygger allt högre staket för att förhindra illegal invandring. Den allt mer utvecklade kommunikationsteknologin gör att hela världen är medveten om skillnaderna. Dessutom kostar skyddet för att inte tala om integrationen, allt större belopp. Allt i ett läge när EU inte vet vilka länder som blir framtida EU-medlemmar och för vilka visumtvånget därmed kommer att avskaffas helt.

 

Text: Jakub Swiecicki, associerad forskare vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Mer om UI:s jubileumskonferens hittar du på ui.se/nyheter. Där kan du bland annat titta på flera av seminarierna.

 


Om UI-bloggen

Arkiv