Den nya auktoritära kapitalismen


Av: Gustav Sundqvist

2013-09-24 |

På senare år har en ny form av auktoritär kapitalism vuxit sig allt starkare på flera håll i världen. Trots att ”nyliberalismen” är utskälld av de flesta politiska rörelser framställs avregleringar och nedskärningar ofta som ofrånkomliga lösningar på finansiella kriser. Samtidigt tar allt fler företag ett större socialt ansvar för att förbättra sina varumärken och säkerställa den framtida tillväxten. Denna trend understryker dock att förändringar i dagens värld endast tycks kunna äga rum inom det kapitalistiska systemets ramar.

”Den nya auktoritära kapitalismen” var ämnet för ett forskarseminarium som hölls den 29 augusti på Utrikespolitiska institutet i Stockholm i samband med UI:s 75-års jubileum. Seminariet behandlade den idépolitiska diskussionen runt kapitalism och liberalism och relaterade den till den ekonomiska krisen, globaliseringen och Kinas växande styrka.

Giorgio Shani från International Christian University i Tokyo resonerade kring begreppet ”resilience” i diskussionen om kapitalismens utveckling. Resilience har under senare år blivit populärt att använda i diskussionen om ekologisk hållbarhet där begreppet används för att beskriva samhällen som kan motstå miljörelaterade utmaningar. Ekologisk resilience kan handla om att kuststäder bygger höga skyddsvallar när vattennivåer stiger och grödor som kan stå emot ett varmare klimat när temperaturen stiger. Under seminariet hävdade Shani att resilience även omfattar medborgarens roll i den nyliberala världsordningen. Kapitalismens återkommande ekonomiska kriser har enligt honom gjorts till ett naturtillstånd. Medborgarna förväntas vara ”resilient” och anpassa sig till nedskärningar på samma sätt som nya genmanipulerade grödor utvecklas för att klara av ett varmare klimat.

 

Mitchell Dean från Copenhagen Business School byggde vidare på Shanis argumentation. Dean beskrev den märkliga paradox som ligger i att få politiska rörelser att kalla sig för ”nyliberala” samtidigt som nyliberal nedskärningspolitik ofta presenteras som den enda lösningen på ekonomiska kriser. Som motkraft lyfte Dean dock fram hur vissa företag på eget initiativ bestämmer sig för att ta socialt ansvar för att stärka sin image och därmed undvika kritik.

 

UI-forskaren Johan Lagerkvist ansåg att ”titeln på seminariet var missvisande, eftersom kapitalismen till sitt väsen är auktoritär och hierarkisk”. I sin presentation konkretiserade han det teoretiska resonemanget genom att beskriva Kinas mediala diplomati i Afrika.  I takt med att Kina blivit Afrikas största handelspartner har landet även byggt upp ett omfattande nätverk av medier på kontinenten. Tvärt emot gängse föreställningar ägnar sig kinesiska medier i Afrika sällan åt att föra ut stormaktens ideologiska uppfattningar. Ideologiskt prioriterade frågor som Tibet och Taiwan diskuteras men ges inte stor uppmärksamhet.

 

– Det finns ingen mening med att tala för mycket om dessa frågor. Det intresserar inte vanliga människor, sade chefen för den swahili-språkiga delen av den kinesiska radiostationen CRI till Lagerkvist i en intervju.

 

Istället koncenterar sig kinesiska medier på att framhålla hur landets företag i Afrika bidrar till välstånd och tillväxt. Under senare år har internationella kinesiska företag även försökt inkludera det lokala näringslivet i högre utsträckning än tidigare. Exempelvis använder sig många kinesiska företag av afrikansk arbetskraft i högre utsträckning än tidigare.

 

Detta kan ses som ett tydligt exempel på den nya auktoritära kapitalismen. Det kinesiska näringslivets behov av PR i Afrika är till och med viktigare för Kina än att driva för regimen ideologiskt prioriterade frågor som Taiwan och Tibet. Samtidigt tvingas även det icke-demokratiska Kinas företag reglera sig själva och ta visst socialt ansvar för att undvika kostsamma konflikter med lokalsamhället.

 

Men det innebär förstås inte en ideologisk utmaning mot kapitalism i allmänhet, eller mot så kallad kinesisk statskapitalism, menar Johan Lagerkvist. Det är mer fråga om taktiska reträtter i enstaka fall. I grund och botten är profitmotiv och vinstmaximering det som vägleder såväl "västerländsk" som "kinesisk" kapitalism. Därför står sig det kapitalistiska systemet orubbligt och oemotsagt i en tid karakteriserad av fortsatt ekonomisk globalisering och integration av tidigare vita fläckar på kartan.

 

Text: Gustav Sundqvist, tidigare stipendiat vid Utrikespolitiska institutet.



Om UI-bloggen

Arkiv