Klassklyftor vidgas i Europa


Av: Per Jönsson

2013-09-18 |

Foto: Daniel Mott Flickr

EU-medborgarna blir mer nationalistiska. Såväl européer som amerikaner känner mer klassförtryck i finanskrisens spår. Med undantag för Sverige upplevs invandring främst som ett problem i västvärlden. Se där vad German Marshall Fund har funnit av färska transatlantiska opinionstrender.

Konungariket Sveriges undersåtar fortsätter att utmärka sig som lite udda, ibland nästan extrema, medborgare i den västliga civilisationen.


Det framgår tydligt i årets upplaga av den mångnationella opinionspejlingen ”Transatlantic Trends”, utgiven av German Marshall Fund of the United States, som i över ett decennium har undersökt attityder till västligt ekonomiskt och säkerhetspolitiskt samarbete, den globala ekonomin samt migrationsströmmar. I vardera elva EU-länder samt USA och Turkiet har cirka tusen vuxna medborgare intervjuats under perioden 3–27 juni 2013.


”Allt fler svenskar misstror USA” vore kanske en överdrivet spetsig rubrik. Men opinionstrenden i Sverige tycks gå i den riktningen.  I tidigare upplagor av Transatlantic Trends har stora majoriteter av de tillfrågade svenskarna utmärkt sig för att i högre grad än andra européer vara skeptiska mot eller rentav ogilla Ryssland, Iran och Israel, medan de haft en övervägande positiv bild av USA. De attityderna står sig, men nu har andelen svenskar som har en positiv uppfattning om USA sjunkit markant: från 67 procent som gillar USA till 57 procent – att jämföra med genomsnittet för EU-länderna, där 70 procent säger sig ha en gynnsam uppfattning om supermakten på andra sidan Atlanten. Då är att märka att opinionsmätningen utfördes i juni, det vill säga just när massmedierna kokade av Edward Snowdens avslöjande om att den amerikanska spionbyrån NSA tar sig friheten avlyssna all internettrafik och telekommunikation över hela världen.


”Allt fler européer misstror EU” är en slutsats som bekräftas i flera av Transatlantic Trends frågebatterier. Blott var fjärde tillfrågad EU-medborgare anser att EU ska ha mer inflytande över medlemsstaternas ekonomiska och budgetära politik, jämfört med 37 procent som tyckte det året innan. Idag menar istället drygt två av tre européer att varje EU-medlem själv bör sköta sina affärer utan inblandning från Bryssel, vilket är en markant uppgång från förra årets 57 procent. Även här utmärker sig svenskarna: hela 81 procent säger sig vilja hålla beslut om Sveriges ekonomi utanför EU-byråkraternas klåfingrighet. Kanske en indirekt klapp på axeln för Anders Borg?


En mer tydlig klapp med samma innebörd kan utläsas ur Transatlantic Trendssiffrorna om vad européer och amerikaner anser om sina respektive regeringars ekonomiska politik. Medan blott var tredje amerikan och EU-medborgare (i genomsnitt) ger godkänt åt sina styresmän hantering av landets ekonomi anser tre av fyra svenskar att Borg-Reinfeldt skött statens och landets finanser väl.


Denna tydliga åtskillnad beror sannolikt på hur ländernas medborgare upplever sig ha drabbats av den globala finanskrisen sedan Lehman Brothers-kraschen hösten 2008 med åtföljande ekonomisk recession. I snitt 65 procent av EU-medborgarna hävdar att de eller deras familjer påverkats negativt av krisen, medan hela 75 procent av amerikanerna säger samma sak. Nästan motsatta siffror gäller för Tyskland och framför allt Sverige, där 56 procent respektive 70 procent hävdar att de knappast alls har påverkats av de senaste fem årens ekonomiska stormar. Med andra ord: Svenskarna tycks ha tacklat den ekonomiska krisen bäst av alla på bägge sidor Atlanten.


Men underbetyget åt regeringarnas ekonomiska politik i de flesta västländer har också gett upphov till tydliga känslor av klassförtryck, en för många nästan glömd aspekt av den kapitalistiska globaliseringen. 82 procent av européerna, 68 procent av amerikanerna och 69 procent av turkarna menar att det ekonomiska systemet huvudsakligen gynnar ett litet fåtal. Utgör Sverige också här ett undantag? Ja, i viss mån. Medan i snitt blott 15 procent av européerna tycker att det ekonomiska systemet fungerar rättvist så är andelen svenskar som ger ett så pass godkänt betyg mer än dubbelt så stor: 34 procent. Klassamhället tycks alltså upplevas mindre tydligt i Sverige.


Liksom i tidigare opinionsmätningar från Transatlantic Trends intar svenskarna en lite udda, kanske motsägelsefull, roll vad gäller militär våldsanvändning utomlands. Knappast oväntat ogillar fler svenskar (två av tre) än amerikaner (en av tre) och övriga européer (i snitt varannan) användningen av förarlösa flygplan (drönare) för riktade mord på bland annat al-Qaida-aktivister och andra terrorister. Men samtidigt vill betydligt fler svenskar (en av tre) att deras land ska ingripa militärt i Syrienkonflikten än övriga européer (en av fem) och till och med amerikaner (tre av tio). Än en gång har det alltså visat sig att invånarna i det europeiska land som inte varit i krig på exakt 200 år är mer benägna till militära äventyr utomlands än invånarna i Europas krigshärjade länder.


”Svenskarna vill ha fler invandrare”. En dylik kanske kvällstidningsaktig rubrik vore högst passande på det avsnitt i Transatlantic Trends-rapporten som handlar om migration, mobilitet och integration.
Medan i snitt 44 procent av européerna betraktar invandringen som i första hand ett problem menar 68 procent av svenskarna (och 62 procent av tyskarna) att invandring snarare utgör en positiv möjlighet för det egna landets utveckling. Blott var femte svensk oroar sig för följderna av laglig invandring och två av fem svenskar för illegal invandring, medan 61 procent av amerikanerna och i snitt 71 procent av européerna fruktar illegal invandring. Här bör det påpekas att Sverige också utmärker sig för att dess medborgare har mycket bättre koll på hur många invandrare det faktiskt finns i det egna landet. Medan exempelvis amerikanerna tror att andelen invandrare är 42 procent medan den rätta siffran är 13 procent så tror svenskarna att det rör sig om 18 procent (rätt svar: 15 procent).


Utgör invandringen ett konkret hot mot jobben och välfärden? Nej, säger kring 75 procent av svenskar och tyskar oavsett hur frågan formuleras, en markant skillnad mot EU-medborgare i gemen (62 procent säger nej) samt amerikaner av vilka ungefär hälften räds inflyttande ”rörmokare”, ”sociala turister” eller allehanda nykomlingar från ”Långtbortistan”. Dock instämmer klara majoriteter i samtliga länder på båda sidor Atlanten (med undantag för Turkiet) i påståendet att ”invandrarna berikar vår kultur”. Uppenbarligen har kebab, sushi och thaiwoken satt sina gynnsamma spår, inte enbart i svenskars hjärtan och sinnen.

 

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Nu kan du se hela seminariet i UI Play:
Part 1: Transatlantic Trends Survey 2013.

Part 2: Transatlantic Trends Survey 2013.

 

Läs också Per Jönssons inlägg efter Transatlantic Trends-seminariet: ”Sverige ett extremistiskt land”.

Ladda ner en powerpoint-presentation av Transatlantic Trends rapporten i pdf-format.



 



Om UI-bloggen

Arkiv