Israels svarta guld förändrar maktbalansen


Av: Per Jönsson

2013-06-05 |

Mellanösterns maktkarta kan ritas om. Nya omständigheter talar för att Israel är det land med störst oljetillgångar per capita.

När Moses under flykten från Egypten ledde israeliterna ut ur Sinaiöknen beordrade han dem att ta till vänster, varefter de hamnade i vad som i dag är Israel. I modern tid har mer än en jude klandrat Moses för just detta. Exempelvis premiärminister Golda Meir beklagade en gång att Moses hade anfört sitt folk under 40 år i öknen till dess att han ”hittat den enda platsen i Mellanöstern som inte har någon olja”.

Men i dag tycks det som att Moses även enligt Golda Meirs och andra gnällspikars preferenser ändå till slut hittade rätt. För på senare år har det uppdagats omständigheter som pekar på att israelerna är det folk som sitter på mest utvinningsbar olja per capita i hela världen. Lika stora oljereserver totalt som Saudiarabien, jordens tills nyligen ojämförlige oljegigant. Vem som helst kan inse att detta har potential att i grunden förändra hittillsvarande maktbalanser och beroenden i Mellanöstern.

Den natursköna Elahdalen öster om Jerusalem kan bli platsen där israelernas öde för andra gången i ett slag förändras till det bättre. Första gången var i Gamla testamentet när Israels folk för tretusen år sedan räddades av David som dödade jätten Goliat och drev filistéerna på flykten. Nu är Elahdalen själva epicentrum för den energieruption som Israel väntas genomgå.

Enligt det Londonbaserade World Energy Council, WEC, ett ledande globalt energiforum med intressenter i 93 länder, förfogar Israel sannolikt över världens tredje största tillgångar på skifferbaserad olja: cirka 250 miljarder fat. Mer än så har bara USA med cirka en biljon fat potentiellt utvinningsbar skifferolja och Kina med kanske en tredjedel så mycket. Det allra mesta av denna oljeskatt finns i den cirka 250 kvadratkilometer stora så kallade Shfelasänkan mellan Jerusalem och Gaza – det vill säga oljan finns på vad som folkrättsligt är staten Israel, inte de ockuperade palestinska områdena.

Fler fyndigheter
Skulle WEC:s siffror för Israel stå sig kommer det ekonomiska styrkeförhållandet mellan den judiska staten Israel och omkringliggande muslimska länder att förskjutas dramatiskt. Enligt USA-baserade IDT Corporation, det företag som tillsammans med inhemska Israeli Energy Initiatives (IEI) har utvinningsrättigheterna i -Shfela-sänkan, finns dessutom ännu mycket mer skifferolja under Israels yta, kanske dubbelt så mycket som Saudiarabiens reserver.

Som om detta inte vore nog har på senare år mycket stora gasfyndigheter i östligaste Medelhavet upptäckts och börjat exploateras, bland annat av Israel. Den så kallade Levantensänkan, som de hittills fossilenergifattiga Grekland, Cypern, Syrien, Libanon, Israel och Gaza samtliga gör anspråk på, rymmer enligt US Geological Survey ett veritabelt gas-Eldorado av fyndigheter under havet som beräknas uppgå till minst 120 biljoner kubikfot. Av detta beräknas cirka 8,5 biljoner kubikfot gas finnas i Tamarfältet utanför Israels norra kust och cirka 20 biljoner kubikfot i Leviathanfältet längre ute till havs, som gränsar till eller delvis ligger inom Libanonas territorialvattengräns. I april kunde den allra första kommersiellt producerade gasen levereras från Tamarfältet för vidare distribution på marknaden.

Även ryska gasföretag har visat stort intresse för fyndigheterna i Levantensänkan – exempelvis statsägda Gazprom har redan slutit kontrakt med Israel för gasinköp och har lagt bud på utvinningsrättigher. När president Vladimir Putin var på statsbessök i Israel förra året var olja och naturgas det stora samtalsämnet, vilket kanske var anledningen till att Putin vid böneplatsen Klagomuren i Jerusalem yttrade några för en normalt Palestinavänlig rysk statsledare ovanliga ord: ”Jag kom hit för att be för att det judiska templet ska återuppbyggas. Här ser vi hur den judiska historien har etsats in i Jerusalems stenmonument.”

Putins insmickrande fraser kan i vänligaste fall tolkas som den förutseende statsmannens –  i ett nytt läge där de väldiga ryska naturgasleveranserna lär komma att möta hård konkurrens. Hur statsledarna i olje- och gasjättar som Saudiarabien, Irak, arabemiraten eller Iran kommer att bemöta de nya energiutmaningarna från Israel blir minst sagt spännande att se. Om de kinesiska och indiska ekonomiska tillväxtundren fortsätter lär energiexportörerna vid Persiska viken inte få överdrivet svårt att även framöver få avsättning för sitt svarta guld.

Men rimligen borde priserna på såväl olja som gas stabiliseras och rentav sjunka, åtminstone i fasta priser, på grund av de nya fyndigheterna. Det kan skapa allvarliga problem för det saudiska kungahuset att fortsätta med sin slösaktiga statshushållning som konserverat Saudiarabiens medeltidsmässiga samhällsstruktur. Och ayatollornas Iran kan med stagnerande energiintäkter tvingas skruva ned på sina ambitioner att bli hela Persiska viken-regionens hegemon.

Att USA:s och övriga västvärldens oljeimportbehov från de oljerika arabstaterna kommer att avta drastiskt till följd av utvinningen av egen skifferbaserad olja lär också röra till maktrelationenerna i Mellanöstern. Saudiarabien, som ända sedan andra världskrigets slut 1945 har kunnat förlita sig på Uncle Sams skyddande militära hand, kan framöver sannolikt inte räkna med att Washington alltid prioriteterar saudiska och oljeemiratens intressen. På lite längre sikt kan detta gynna de iranska makthavarna som parallellt med alla andra Mellanösternkonflikter, har varit invecklade i en historisk rivalitet med det saudiska kungadömet om vem som ska vara herre på täppan i regionen. Samtidigt är detta ett fasaväckande scenario för Israel: med ett energimässigt självförsörjande USA som delvis drar sig inom sitt skal kan Israels inklämda position mellan en rad fattigare och historiskt missunsamma arabstater bli mer utsatt än någonsin.

Dilemma
För Israels del riskerar väldiga nya egna energiintäkter också skapa ett annat dilemma. ”Med rikedomar som skapas inom naturgivna energisektorer tenderar många länder att mista sin förmåga att odla mänskliga talanger, innovationsförmåga och kreativ företagsamhet. Det är just genom att skapa en begåvad och innovativ arbetskraft som Israel har blivit den Mellanösterns mest blomstrande ekonomi som landet är i dag”, skriver Yacine Fares i februarinumret av tidskriften Harvard International Review.

190x225_OmslagIS_nr2_2013Ja, erfarenheterna från somliga andra länder som förlänats med överdådiga olje- och gasrikedomar förskräcker. Ett Israel som framöver kan vältra sig i gratis gudagåvor löper en inte försumbar risk att tappa sitt nationella sting.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör, UI. Texten är ursprungligen publicerad i senaste numret av UI:s prisbelönta tidskrift Internationella Studier.




Om UI-bloggen

Arkiv