Historiskt avtal mellan USA och EU på väg att bli verklighet


Av: Elin Rappe

2013-06-03 |

Det är inte bara löst prat utan en överenskommelse om handel och investeringar mellan USA och EU är verkligen på gång. Obama kommer till Europa för att lansera det hela inom kort och USA hoppas på ett påskrivet avtal redan till hösten. Men EU-länderna är fortfarande oeniga kring många frågor.

Daniel Hamilton, chef för Center for Transatlantic Relations vid Johns Hopkins-universitet i USA gästade nyligen Sverige och Utrikespolitiska institutet för att tala om hur man i USA ser på den historiska överenskommelsen ”The Transatlantic Trade and Investment Partnership” – även kallat TTIP eller något felaktigt TAFTA. Han menar att man inte bör tala om avtalet som enbart ekonomiskt viktigt utan framförallt som geopolitiskt betydelsefullt. Han anser inte heller att man bör kalla överenskommelsen för ett nytt frihandelsavtal (i stil med NAFTA) då det inte är vad det är frågan om. Det är ett nytt partnerskap kring handel och investeringar – inledningen på en ny relation mellan USA och EU.

- Det handlar om en ”Pivot to Europe” som återbalanserar våra relationer. Det är en massiv återinvestering i de europeisk-amerikanska relationerna, sa Daniel Hamilton.

Symboliskt avtal för Obama
Överenskommelsen är symboliskt mycket viktig för president Obama: Han vill ro den i hamn fort - inom de närmsta två åren – så att han kan peka på framsteg på handelsområdet innan det är dags för honom att lämna presidentposten. Amerikanska presidenter vågar ofta föreslå och genomdriva större och djärvare reformer under sin andra mandatperiod än under sin första. Obama vill även samarbeta med den nuvarande kommissionen i Bryssel, där han känner medlemmarna, vilket gör att USA:s önskan är att förhandlingarna helst bör avslutas före oktober i år. För att detta ska bli möjligt behövs en ny typ av förhandlingsmekanik där vissa frågor inte behöver lösas helt utan behandlas vidare i en kontinuerlig process.

USA behöver Europa
Varför vill då USA få till stånd den här överenskommelsen? Det finns flera anledningar till det. En är säkerhetsförhållandet mellan USA och Europa. Nato är fortfarande en viktig säkerhetspolitisk och militär samarbetsorganisation för USA, men det råder stor samsyn i USA om att man behöver se över landets roll i militäralliansen nu när det kalla kriget är över sedan länge. Det anses varken hållbart eller rättvist att USA står för 75 procent av Natos budget. Europa behöver ta ett större ansvar för kriser i sitt närområde. Frankrikes roll vid interventionerna i Mali och Libyen visade att en sådan förändring redan är på gång.

Trots den tidigare utrikesministern Hillary Clintons tal om ett nytt amerikansk fokus på Asien, har  man i USA alltmer insett att det behövs en stabil partner i Europa för  att kunna hantera frågor som krisen i Syrien såväl som  eventuella kärnvapen i Iran. Det nya partnerskapet är därmed ett sätt för USA att försöka återfå sin starka position i världen.

Viktigt att underlätta investeringar
Att underlätta investeringar utgör en av hörnstenarna i den nya överenskommelsen. Medan USA:s ekonomiska relationer med Asien sedan långt tillbaka har grundat sig på handel, så har relationerna med EU byggt på investeringar. Det här spåret vill USA hitta tillbaka till – och uppmuntra ännu mer transatlantiska investeringar. Trots den rådande eurokrisen har över 60 procent av USA:s export fortsatt att gå till Europa under de senaste två åren.

 

I motsats till vad många tror investerar USA mer i Europa än i Kina. Men Lissabonfördraget har medfört vissa oklarheter som behöver rättas till för att underlätta investeringar. I dagsläget saknas juridiska avtal för att EU-länderna och USA ska kunna investera på andra sidan Atlanten på ett enkelt sätt. Den här delen av avtalet är därför den mest tilltalande för många, då små skillnader i lagstiftningen, till exempel olika regler kring hur man hanterar tvister, skapar stora kostnader för företag i både USA och EU. Förenklas detta bedöms handeln öka.

 

Ett område där underlättandet av investeringar skulle kunna ha särskilt stor effekt är energi. Tack vare fynden och utvecklandet av ny teknik för att utvinna skifferolja i USA har landet blivit i princip självförsörjande inom energiområdet. Det har medfört att energipriserna i USA nu är en fjärdedel av priserna i Europa. Detta gör att många europeiska företag väljer att förlägga en del av sin verksamhet i USA i högre grad än tidigare, vilket gör att de europeiska investeringarna i USA nu ökar.

Vissa stötestenar
Några av de områden som det blir svårare att komma överens om blir jordbruk och genmodifierade grödor, enligt Dan Hamilton. Något som skulle kunna få diskussionerna att avstanna vore också om Doharundan plötsligt skulle återupptas. I så fall kommer dessa förhandlingar att prioriteras av både USA och EU.

Men den stora frågan kommer att bli om avtalet ska vara öppet för andra parter eller inte. Hur ska USA och EU förhålla sig till om länder utanför USA och EU vill ansluta sig till överenskommelsen eller associera sig med den? Och var drar man gränsen för vilka som får vara med? Säger USA ja till Mexiko, hur gör då EU om exempelvis Turkiet vill ansluta sig? Den här frågan lär bli en svår nöt att knäcka vid förhandlingarna. Sverige ser helst att det blir en överenskommelse om handel och investeringar som alla intresserade får delta i.

Daniel Blockert, chef för handelsenheten vid svenska Utrikesdepartementet berättade att EU-länderna fortfarande är långt ifrån eniga om flera frågor. Diskussionerna för att uppnå en enad position lär därför bli intensiva under de närmsta veckorna innan förhandlingarna med USA sätter igång.

Daniel Blockert menar att resultatet av dessa kan bli en delvis uppnådd överenskommelse som berör en del områden av de som har diskuterats. Man får inte heller glömma att överenskommelsen måste godkännas av EU-parlamentet innan den kan träda i kraft.

Det återstår alltså flera steg innan partnerskapet för handel och investeringar mellan USA och EU kan vara på plats. Men Daniel Hamilton underströk med ivrig stämma att det inte längre går att avfärda diskussionerna om TTIP som tomt prat. Får han rätt kan man definitivt säga att Obamas möjligheter att hamna i historieböckerna ökar markant.

Text: Elin Rappe, projektsamordnare vid UI.

 

 

 


Om UI-bloggen

Arkiv