Rubbad maktbalans i kampen om Nilen


Av: Cecilia Bäcklander

2013-06-20 |

Amazonfloden, Donau, Volga, Ganges, Mekong och Yangtze i all ära – flodernas flod och längst av alla är Nilen. Nilens vatten var grunden för den forntida egyptiska civilisationen, Moses vaggade i Nilens vass i Gamla Testamentet och sökandet efter Nilens källa har fört många ut på mytiska färder. Nilens flöden, avlagringar och transportleder är grunden för miljoner människors försörjning.

Egypten och Etiopien, vå av Afrikas stormakter slåss nu om rätten att använda Nilens vatten, hittills bara i ord. För första gången i historien rubbas maktbalansen kring Nilen som flyter genom 11 länder, men där Egypten haft nästan monopol på utnyttjandet. Egyptiska makthavare är skakade. Ledande politiker påkallade nyligen militära aktioner, sabotage och stöd till etiopiska rebellgrupper under ett upprört möte med president Mohammed Mursi som sändes på webben, politikerna ovetande.

Vad etiopiska politiker säger i slutna rum har vi ingen aning om, hemlighetsfullheten sitter djupt hos makthavarna och läckor är okända.

Orsaken till konflikten är Etiopiens bygge av den stora Renässansdammen på den etiopiska delen av Nilen, den Blå Nilen. Dammen blir den största i Afrika och beräknas utbyggd ge 6000 megawatt för inhemskt bruk och export.

Kolonialt avtal
Egypten åberopar ett gammalt fördrag om rätten till Nilens vatten som kolonialmakten England upprättade med den egna koloniala egyptiska administrationen och en annan brittiskt ledd uppgörelse mellan Sudan och Egypten om att dela på Nilens vatten. Etiopien var inte tillfrågat, ändå beräknas mer än 80 procent av det vatten som rinner genom den egyptiska delen av Nilen komma från den blå Nilen. I Sudans huvudstad Khartoum flyter blå och vita Nilen samman och fortsätter in i Egypten.

Förhandlingar om ett avtal som reglerar användningen av vattnet har pågått länge, men Egypten och Sudan har vägrat skriva på. Etiopien har börjat bygga den stora dammen, och vattnet avleds nu för att möjliggöra konstruktionen.

Etiopien och andra länder vid Nilen har tidigare saknat resurser att bygga ut floden eftersom Egyptens inflytande över Världsbanken och andra internationella institutioner har blockerat ekonomiskt stöd. Nu finns andra finansiella källor, till exempel Kina, men exakt hur dammen betalas är inte offentligt. En stor del av resurserna tycks komma från inhemskt etiopiskt kapital, det pågår en mobilisering av resurser bland annat via obligationer. 

Livsviktigt vatten
Egypten har mer än en gång hotat med krig om något land uppströms skulle påverka Nilens flöde, som Egypten är helt beroende av för att förse den växande befolkningen med dricksvatten och för bevattning av jordbruket. Men Etiopien är lika folkrikt och har en ännu fattigare befolkning och behöver energi för att bygga ut industri och jordbruksproduktion.

En kommission mellan Etiopien, Egypten och Sudan har just rapporterat att kraftverksdammen inte kommer att påverka flödet nedströms i någon högre grad. Kraftverksdammar lagrar och leder vattnet genom turbinerna, de konsumerar inte vatten. Rapportens resultat ifrågasätts i Egypten och oron är stor för vad som kommer att hända med vattenflödet medan dammen fylls.

Egyptens makthavare tycks ha gripits av panik och börjat diskutera långtgående åtgärder mot grannen i söder. President Mursi har visserligen tonat ner de militanta inslagen i de av misstag utsända kommentarerna, men också sagt att "alla möjligheter står öppna”. Etiopien ställer sig kallsinnigt till Egyptens hot och protester och president Museveni i Uganda har sagt i ett uttalande att ”inga afrikaner vill skada Egypten, men Egypten kan inte fortsätta att skada det svarta Afrika.” Uganda vill också bygga ut vattenkraften i Nilen.

Etiopiens ställning stärkt
Egyptens ledarskap plågas av stora interna problem. Vissa observatörer tolkar Etiopiens påstridighet att gå vidare med bygget som tecken på en förändrad maktbalans i regionen. Ett Egypten som är försvagat sedan den arabiska våren och ett Sudan som 2011 delades i två länder har stärkt Etiopiens position.

Egypten har inte råd med ett krig. Etiopiens ledare är fokuserade på utvecklingfrågor och vill troligen minst av allt ha ett krig. Det är bara drygt tio år sedan det sista Eritreakriget som var humanitärt och ekonomiskt förödande för båda parter och fick en lösning som inte var bra för någon. Sudan har också nog av egna problem.

Alla tre länderna behöver ett effektivare och bevattnat jordbruk och energi för industrialisering och jobbskapande. Regionen och världen gapar efter hållbar energi. Det finns inget annat val än att samarbeta kring Nilens vatten.

Text: Cecilia Bäcklander, frilansjournlist och gästskribent i UI-bloggen.

 

Tips: Läs också Cecilia Bäcklanders inlägg om Etiopien: Jordreform ökar produktiviteten


Om UI-bloggen

Arkiv