Maktkamp inom Sydsudans styrande parti oroar


Av: Erik Persson

2013-06-11 |

Sydsudan befinner sig just nu i ett läge där en stor del av dess politiska framtid kommer att avgöras. Den före detta rebellgruppen och den nu styrande politiska rörelsen i Sydsudan, SPLM, befinner sig i en fas där de ska avgöra hur dess ledarstruktur, dess visioner och politiska prioriteringar och framtida arbete ska se ut de närmaste åren. Denna politiska process väcker liv i historiska och samtida motsättningar och konfliktlinjer i det sydsudanesiska samhället och politiken.

SPLM befinner sig just nu i en process av att förnya sig självt. Bland annat ska rörelsen välja en ny ordförande för de kommande fem åren. Den som vinner nu kommer troligtvis också att väljas till landets nya president. Man ska även utse personer på andra inflytelserika positioner inom partiet, såsom vice ordförande och generalsekreterare. Nya stadgar för hur partiet ska fungera i framtiden håller på att tas fram, arbetet med att ta fram visioner och riktlinjer pågår och frågor såsom kvinnors och unga människors representation diskuteras.

Diskussionerna kring dessa frågor har pågått under våren 2013 och beslut kommer att tas i och med att SPLM håller sitt tredje nationella konvent någon gång under året.

I samband med dessa förberedelser har det ryktats om att partiets politbyrå, det organ som är ämnat att mer eller mindre styra partiets politik mellan de nationella konventen, inte har lyckats enas om vem de vill ha som näste ordförande. Bland dem som påstås vilja ha partiledarposten finns vicepresident Riek Machar och SPLM:s generalsekreterare Pagan Amum.

 

På sistone har det riktats stark kritik från många i det sydsudanesiska samhället mot hur landet har utvecklats under SPLM:s nuvarande ordförande, tillika Sydsudans president, Salva Kiir. Det ryktas om att partiets egna undersökningar visar att partiet har förlorat i popularitet bland ”gräsrötterna” och att människor tycker att SPLM har misslyckats med att skapa utveckling runtom i landet och med att tillhandahålla grundläggande service, i form av exempelvis fysisk säkerhet och ett fungerande utbildningsväsende. Kritik mot presidenten har även kommit från flera personer i SPLM:s toppskikt. Bland andra sägs Riek Machar vara kritisk till hur partiet har utvecklats under Salva Kiir.

 

Vicepresident Machar har öppet kritiserat Salva Kiir för att lida brist på visioner samt för att leda partiet åt fel håll. Det finns nu mer eller mindre öppna motsättningar mellan olika individer i partiets toppskikt. Något som har föranlett oro i många läger.

 

Sedan presidenten för några veckor sedan beslutade att dra in alla befogenheter för vicepresidenten, utom de som är grundlagsstadgade, har ryktesspridning uppstått om en delning i partiets toppskikt. Många drar sig till minnes när SPLM delades 1991 sedan bland andra den nuvarande vicepresidenten Riek Machar bröt sig ur partiet och skapade SPLM-Nasir, vilket senare ledde till långvariga och våldsamma inbördes stridigheter mellan SPLM-Nasir och huvudfraktionen av SPLM. Dessa skapade stort lidande för befolkningen i södra Sudan. Riek Machar tillhör den näst största folkgruppen nuer medan presidenten tillhör den största folkgruppen dinka.

 

Mellan 1991 och 2002 fanns det alltså två fraktioner av SPLM och även om det inte går att dela in de båda fraktionerna helt enligt etniska linjer så hade de respektive ledarna stort stöd från sina egna folk. Det finns nu risk att motsättningarna mellan grupperna ökar igen om de interna problemen inom SPLM inte hanteras på ett smidigt sätt.

 

Detta kan i sin tur utnyttjas i den pågående maktkampen mellan inflytelserika politiker genom att de använder en retorik som anspelar på gamla motsättningar mellan olika folk för att stärka sin egen ställning.

 

Politisk makt i Sudan och Sydsudan har genom historien knutits just till att kunna skapa oro eller utöva våld inom ett område, och genom att med våld utpressa den sittande regeringen och därmed tvinga till sig positioner i politiken.
Det som talar mot en sådan utveckling är dock att den sydsudanesiska eliten som helhet tjänar på att freden håller.

 

Även om vicepresident Riek Machar förlorat i makt, eller om vissa militärer eller andra politiker petas från inflytelserika positioner, kommer de förmodligen ha mer att tjäna på att behålla sin plats i systemet och utnyttja den så gott de kan istället för att ta till våld.

 

Text: Erik Persson, stipendiat på UI våren 2013.



Om UI-bloggen

Arkiv