Varmare värld med skiffergas


Av: Måns Nilsson

2013-05-30 |

Vad händer med klimatet om den globala efterfrågan på energi ökar i förutspådd utsträckning? Energianvändningen globalt är den avgörande frågan för utsläppen av växthusgaser. Energirelaterade utsläpp av koldioxid från fossila bränslen – den viktigaste växthusgasen – står för ungefär 70 procent av de totala utsläppen.

Den internationella energimyndigheten IEA räknar med att till exempel elanvändningen kommer att öka med 70 procent fram till 2035. Mycket av detta är fossilt, och den framtida användningen av fossila bränslen i energisystemet kommer att öka, men osäkerheterna är mycket stora. Att vara prognosmakare på energisidan har blivit ett otacksamt yrke. En mycket snabbt ökande efterfrågan i stora tillväxtekonomier har under senare år satt press uppåt på energimarknaderna. Men efter det har den ekonomiska krisen i västvärlden pressat ner efterfrågan – och nu pressas tillväxtsiffrorna även ner i Kina.

Anhängare av peak oil-teorin pekar på hur de stora oljefälten i till exempel Nordsjön och i Saudiarabien ger mindre och mindre olja. Samtidigt har tekniksprång och högre priser gjort det kommersiellt lönsamt att utvinna naturgas och olja i nya formationer som tidigare inte varit tillgängliga – som till exempel oljefyndigheter till havs och skiffergas.

Därtill kommer oklarheter kring politiken och huruvida klimatförhandlingarna kommer att leda till globala åtaganden som faktiskt genomförs. Om det kan ingen sia idag. Och de stora investeringar som krävs för den storskaliga infrastrukturen (som till exempel gasledningar och elnät) släpar efter på grund av bristande finansiering i efterdyningarna av krisen. Sammantaget befinner vi oss alltså i en fundamental osäkerhet kring framtiden. Att stora delar av världen faktiskt skulle må bra av ökad energianvändning är det ingen tvekan om. I dag saknar 2.6 miljarder människor tillgång till moderna spisar för matlagning och 1.3 miljarder saknar tillgång till elektricitet.

Tillgång till energi är en grundfaktor för utveckling och den viktigaste internationella energipolitiska uppgiften under de närmaste åren är att skapa förutsättningar för att dessa grupper ska börja använda energi. Som tur är har man visat att detta ska ha mycket liten effekt på klimatet. Om alla dessa skulle få tillgång skulle globala koldioxidutsläpp öka med endast någon enstaka procent.

Temperaturökning
Scenarioanalys används för att förstå vilka effekterna blir av olika framtider. IEA:s World Energy Outlook har utvecklat ett ”new policies”–scenario som pekar på en möjlig utveckling fram till 2035. I detta scenario ökar oljeanvändningen något, från 88 till 100 miljoner fat per dag. En stor del av tillväxten består av ökade transporter – särskilt godstransporter. Kina står ensamt för hälften av ökningen. Naturgasen ökar ännu mer, från 3.4 triljoner till 5 triljoner kubikmeter per år. Elanvändningen globalt ökar som tidigare nämnts, med cirka 70 procent till 2035. Men här ser vi en kraftigt ökad användning av fossilfri energi – som ett resultat av genomförd politik.

I ett sådant scenario, där vi trots allt begränsar ökningstakten och styr mot förnybara bränslen, pekar utvecklingen kanske mot en fyra graders temperaturökning i genomsnitt. Om inget sker, utan vi fortsätter med business as usual, närmar vi oss sex grader. Vetenskapen och politiker har å sin sida kommit överens om att vi bör begränsa ökningen till två grader.

Men vad betyder detta då, två eller fyra eller sex grader? Vad som exakt kommer att bli effekterna vet ingen. Osäkerheterna är stora vad gäller hur känsligt klimatet är för förändringar i koldioxidnivåer. Men oavsett om det rör sig om 2,3 eller 4 grader i genomsnitt kan det resultera i mycket dramatiska temperaturskillnader regionalt. Det viktiga att förstå är att vi redan ser tecken på att en varmare värld kan utlösa stora systemförändringar genom så kallade tröskeleffekter. Detta kan handla om massiva minskningar av istäcket i Arktis, förändringar i oceanerna och atmosfärens cirkulation, förändingar i de asiatiska monsunerna och förändringar i viktiga ekosystem, såsom korallrev eller savanner. Förlusten av permafrost i den sibiriska tundran kan leda till plötsliga stora utsläpp av metangas som ytterligare förstärker växthuseffekten. Sådana systemförändringar kan få ödesdigra konsekvenser.

Vad vi kan se genom energiframtiderna är att även med politiska åtgärder och bästa teknik behöver vi genomföra ytterligare satsningar på effektivisering och fossilfria energislag. Effektiviseringar kan hjälpa till att få ner användningen av energi. Genom effektivisering kan man både öka energisäkerheten, minska kostnaderna och minska utsläppen. Därför utvecklar IEA ett särskilt effektiviseringscenario. Där är den totala  energianvändningen bara hälften av New Policies 2035. Man tror att man på så vis kan uppnå tre graders temperaturökning. För att klara tvågraders-målet krävs dessutom enorma insatser för att fasa ut fossil energi och snabbt öka användningen av fossilfria källor såsom vattenkraft, kärnkraft, vind- och solenergi. Dessutom måste vi som är storkonsumenter se över vår energianvändning och bli smartare i hur vi reser, konsumerar och bygger.

Snabbväxande ekonomier
Vi i västvärlden har mindre och mindre inflytande över den framtida utvecklingen av energisystemet. De stora och snabbväxande ekonomierna såsom Kina, Indien och Brasilien står för en allt större andel av energimarknaderna. Och dessa länder tar också mer och mer plats i de internationella klimatförhandlingarna och sätter dagordningen på ett helt annat sätt i dag än för bara fem år sedan. Till exempel pågår diskussioner om att de stora tillväxtekonomierna skulle starta sin egen utvecklingsbank. Och i kraft av sina snabbt ökande investeringar i fattigare länder har de betydande inflytande på allianser och politiskt stöd i FN. Bakom dem kommer en ny generation av snabbväxande ekonomier såsom Indonesien, Mexiko, Etiopien och Sydafrika. Vilka val och prioriteringar kommer de att göra? Kan de förmås att satsa på fossilfria energisystem? På vilka bevekelsgrunder då? Dessa frågor står i centrum för våra funderingar om energi och klimat i dag.

 

Text: Måns Nilsson, forskningschef på Stockhom Enviornment Institute och adjungerad professor i miljöstrategisk analys vid KTH. Texten är ursprungligen publicerad i senaste numret av UI:s prisbelönta tidskrift Internationella Studier.

 

Tips: Titta i UI Play på seminarium om råvaror:
Del1: Kommerr råvarorna att ta slut?
Del 2: Kommerr råvarorna att ta slut?



Om UI-bloggen

Arkiv