Ny albansk nationalism hot mot fred i Kosovo


Av: Hans-Henrik Rönnow

2013-05-03 |

Den historiska överenskommelsen mellan Serbien och Kosovo om att normalisera sina förbindelser bryter dödläget i en konflikt som pågått i mer än 14 år. Även om båda parter känner att de tvingats ta ett mycket stort kliv återstår ändå många steg innan en verklig fred kan slutas i det sista Balkankriget.

Och risken för bakslag är stor. Det folkliga motståndet mot överenskommelsen är utbrett både bland serber och kosovoalbaner. Uppflammande oroligheter kan snabbt omintetgöra ansträngningarna att göra Serbien och Kosovo till goda grannar.

Uppgörelsen i slutet av april, efter månader av EU-ledda förhandlingar i Bryssel, ger serberna i staden Mitrovica och i området norr därom ett betydande självstyre. I gengäld accepterar Serbien Kosovos överhöghet i hela Kosovo inberäknat de fyra serbiska kommuner i norra Kosovo, med drygt 45 000 serbiska invånare, som hittills sett sig som en del av Serbien.

Serberna i norra Kosovo upplever sig ha blivit förråda av regeringen i Belgrad. Demonstrationer mot uppgörelsen med tusentals deltagare skakade omedelbart Mitrovica.
– Jag vill inte leva med ett folk som förstör våra gravar, säger Simisa, en ung man nära bron över floden Ibar som delar staden.  (Han vill bara uppge sitt förnamn).

Själva genomförandet av avtalet kan leda till nya oroligheter. Serberna i norra Kosovo erkänner inte någon gräns mot själva Serbien. Och om Kosovos regering återupprepar försöken från sommaren 2011 att upprätta gränskontroller i området kan det utlösa våldsamma protester.

Sviktande stöd för serbernas sak
Men det är möjligt att serberna i norra Kosovo, i längden inte orkar upprätthålla sitt hårdnackade motstånd utan stöd från den serbiska staten. Parlamentet i Belgrad har godkäntuppgörelsen med stor majoritet, trots att den serbisk ortodoxa kyrkan fördömde avtalet och uppmanade parlamentet att rösta emot.  Röstsiffrorna blev ändå 174 för och bara 24 emot. Och befolkningen i själva Serbien verkar vilja lägga konflikten om Kosovo bakom sig och bli en fullvärdig medlem av Europa.  Enligt en opinionsundersökning stöder 57 procent överenskommelsen i Bryssel.

Och det är faktiskt inte alla serber i Kosovo som vägrar inordna sig i det självständiga Kosovo. Inte ens majoriteten. Av de ungefär 140 000 serberna i Kosovo lever upp emot 100 000 utanför den serbiska enklaven norr om floden Ibar. De tror inte längre på att de kan tillhöra Serbien.

De bor i utspridda serbiska byar med albaner som grannar. Och uppenbarligen känner de sig inte längre lika hotade av våld från albansk sida, som de var strax efter kriget 1999. De posteringar med tungt beväpnade soldater ur Natostyrkan Kfor som skulle skydda serbiska byar finns inte längre kvar.

I de serbiska byarna i söder har de flesta accepterat den verklighet de tvingats leva i. Under de senaste åtta åren har serberna deltagit i både kommunalval och parlamentsval. Det finns 15 serbiska ledamöter i parlamentet i huvudstaden Prishtina. Tre av de 19 ministrarna i premiärminister Hashim Thaçiskoalitionsregering är serber.
Även på det lokala planet handlar det ibland om mer än bara fredlig samexistens. I den lilla skidorten Brezovica samarbetar serben Igor Nikolević  och kosovoalbanen Arben Islami för få igång turismen.
– Serb eller kosovoalban spelar inte så stor roll om man kan tjäna pengar genom att jobba ihop, framhåller de båda.

Men pengar är förstås inte allt. En mycket stark drivkraft för serbernas krav på Kosovo är känslan för ett heligt arv. Den serbiskt ortodoxa kyrkans motstånd mot ett självständigt Kosovo beror delvis på att många av de äldsta och finaste kyrkorna och klostren finns i Kosovo. Ändå finner man i det vackra medeltida klostret Decani utanför staden Pećen pragmatisk hållning från en av kyrkans män. Trots kyrkans hårda hållning vill Fader Sava inte avvisa ett självständigt Kosovo.
– Förutsättningen är en multietnisk stat, där minoriteten inte känner sig hotad, menar han.

Att premiärminister Hashim Thaçi, före detta ledare för den kosovoalbanska UCK- gerillan har kommit överens med den hatade fienden och har ett serbiskt parti i sin koalitionsregering borde vara ett gott tecken.

Albanska nationalister på krigsstigen
Men faran för hot och våld mot serberna är knappast över. Även om de gamla gerillakämparna har tagit avstånd från idén om etniskt ren stat så flammar den albanska nationalismens låga fortfarande och i en ny form.

Då Kosovos parlament godkände överenskommelsen med Serbien var det i och för sig bara några hundra personer som demonstrerade mot uppgörelsen. Men när avtalet ska genomföras i praktiken kommer det att möta ett starkt – och välorganiserat – motstånd.

De senaste åren har den radikala rörelsen, Vetêvendosjë, lett av den tidigare studentaktivisten, Albin Kurti, blivit allt starkare.  Husväggar i Pristina är överklottrade med slagord mot regeringen och de internationella organisationerna Kfor, EU, FN.  Vetêvendosjë betyder självstyre och den politiska grundtanken är att ett folkligt politiskt inflytande ska utövas genom direkta aktioner. Med demonstrationer och politisk gatuteater ska politikerna tvingas uppfylla folkliga krav. Den utbredda korruptionen bland ledande politiker och Kosovos eländiga ekonomi, med en arbetslöshet på 45 procent, har gett Vetêvendosjë ett allt starkare folkligt stöd.

Då rörelsen 2010 för första gången ställde upp som parti i parlamentsvalet fick den drygt 12 procent av rösterna. Flera oberoende valobservatörer menar att stödet för det nya partiet, är betydligt större eftersom valfusk drog ner Vetêvendosjëssiffror.

Det nya radikala partiet är starkt nationalistiskt och kräver en folkomröstning om en anslutning till Albanien. Man är emot att den serbiska minoriteten ska ha någon särställning eller att staten ska skydda något serbiskt kulturarv. Under demonstrationer i huvudstaden skallade till och med rop på att kyrkor ska brännas. Demonstrationer har också urartat i våldsamheter som krävt dödsoffer och skadade.

Kompromissen i Bryssel med Serbien har förstås avvisats av Vetêvendosjës.
–  Bara att förhandla ger ju legitimitet åt krigsförbrytaren Serbien, säger partiets utrikessekreterare Xhelal Svecia på partihögkvarteret Pristina. Vi kommer att bekämpa detta svek, lovar han.

Som Vetêvendosjë bedriver sin politiska kamp med demonstrationer och aktioner finns det en klar risk för våldsamheter som gör att man på den serbiska sidan känner sig så hotad och desperat att ett genomförande av avtalet mellan Serbien och Kosovo blir omöjligt.

Text: Hans-Henrik Rönnow, tidigare Balkankorrespondent för Dagens Nyheter och nyligen hemkommen från en rundresa i Kosovo.

Tips: Mer om Kosovo  hittar du i skriftserien Länder i fickformat. Nu finns 23 uppdaterade häften om Öst- och Centraleuropa i UI:s webbutik.

 



Om UI-bloggen

Arkiv