"Europa inte längre en mentor för Asien"


Av: Ylva Lindahl

2013-05-29 |

Det innevarande århundradet kommer till stor del att handla om Asien. Europa måste bli mer ”Asienlitterat” och behandla de framväxande stormakterna som jämlika partner – annars går chansen att ha fördelar av de ekonomiska framgångarna i Asien européerna förbi.

Den slutsatsen drar Krishnan Srinivasan, tidigare bland annat utrikesminister i Indien och vice generalsekreterare i Samväldet, och för närvarande gästforskare vid Kollegiet för samhällsforskning i Uppsala. Srinivasan deltog nyligen i ett seminarium på UI om relationerna mellan Asien och Europa.

Det står klart att Asien är på stark frammarsch, med Kina och Indien som särskilt viktiga länder. Tillsammans står de för mer än hälften av världens ekonomiska tillväxt. Europas andel av världens samlade BNP minskar samtidigt i snabb takt. Men européernas självbild går enligt Srinivasan inte i takt med utvecklingen. Dessutom saknar EU samordning. Medlemmarna gillar att ha den tyngd som 27 nationer ger, men slår ifrån sig vid tanken på att låta sina intressen påverkas av vad de övriga 26 länderna vill.

– Det är verkligen förbluffande att EU påstår sig ha någon utrikespolitik alls, sade han.

På bara ett årtionde har Europas relativa maktställning urholkats och det västledda finanssystemet ”imploderat”. Nu spås Asien redan år 2030 besitta större global makt än USA och Europa tillsammans. Enligt Srinivasan beror omorienteringen av den globala ekonomin främst på Kinas uppgång och på den industrialisering och modernisering som ägt rum i delar av Asien, och där centrala inslag är intellektuellt, kulturellt och politiskt återuppvaknande. Han tog den koreanska hitvideon Gangnam Style som ett exempel:

– Vad som hade varit otänkbart för 20 år sedan har hänt – att asiatisk medelklasskultur nu är global. 

För första gången på århundraden är Europa inte en central spelare i internationella relationer, framhåller han. Förändringen av maktstrukturerna går snabbare än förr och kan enligt Srinivasan bli mindre smidig.

– Vad EU behöver är en konsekvent och samlad politik i förhållande till Asien.

De närmaste 10–15 åren kommer att utforma framtiden – och européer måste inse att det inte är ett exotiskt nöje att vara intresserad av Asien. I stället borde de lära sig asiatiska språk och Asienstudier borde få större plats i utbildningen.

Europa kan vara med och påverka nu – om 20 år är det för sent, menade Srinivasan. Det gäller att behandla de asiatiska länderna som partner – även Kina, som är icke-västerländskt, icke-engelskspråkigt och som enligt Srinivasan mycket väl kan fortsätta att vara en kommunistisk enpartistat länge till.

Avgörande är att inse att Asien inte kan förväntas efterlikna Europa i sin utveckling, i allt annat än ”pittoreska” kulturella egenheter. Asiatiska länder måste utvecklas i enlighet med sin egen kultur och sin egen historia. Srinivasan framhöll sitt eget hemland Indien som ett exempel, och påpekade att Indien har varit en demokrati betydligt längre än flera av EU:s medlemsstater. Politiken i Indien kan framstå som kaotisk:

– Vi är inte nödvändigtvis stolta över det – men det fungerar!

Europa kan inte fortsätta att agera som en mentor som ska utbilda och upplysa – och absolut inte ta upp människorättsfrågor i tid och otid, framför allt inte i bilaterala sammanhang. Europa har visserligen en utmärkt produkt att marknadsföra: demokratisk pluralism och rättigheter. Men det går inte att sälja med moraliskt översitteri. Här framhöll han Europas koloniala arv som en belastning:

– Det finns ingenting som är mer mot mänskliga rättigheter än 200 år av imperialism.

Text: Ylva Lindahl, frilansjournalist.

 

Tips: Titta på hela seminariet i UI Play:

Part 1: Europe and re-emerging Asia

Part 2: Europe and re-emerging Asia

Part 3: Europe and re-emerging Asia

 


Om UI-bloggen

Arkiv