Kosovo skyndar mot EU


Av: Ylva Lindahl

2013-05-22 |

Kosovo har ingen tid att förlora. Den unga staten måste visa EU att man tänker leva upp till sina åtaganden enligt uppgörelsen med Serbien nyligen.

Det framhöll Kosovos vice utrikesminister Petrit Selimi vid en diskussion på Utrikespolitiska institutet i torsdags. Enligt Selimi är det viktigt att framsteg syns redan före EU:s toppmöte i juni. Andra EU-länder vill försäkra sig om att de inte riskerar att importera problem:

-De vill veta att Kosovo är seriöst.

Kosovo har förbundit sig att ge den norra, serbdominerade delen av landet ökad autonomi, med bland annat egen kontroll över polis och rättsväsen. I gengäld accepterar Serbien att regeringen i Prishtina har överhöghet i hela landet. Avtalet som ingicks i april har beskrivits som historiskt av många fler än Selimi. I uppgörelsen ingår också att de båda parterna inte ska hindra varandra på vägen mot EU-medlemskap.
Selimi tillstod att det finns många albaner som är kritiska till regeringens uppgörelse med Serbien.  De ifrågasätter att förhandlingar alls förs med Belgrad innan någon ursäkt framförts för det han kallar ”ondsint apartheid” under det serbiska styret.

-Men om vi väntar förlorar vi 15 år till.

Kommentatorn Hans-Henrik Rönnow, tidigare Balkankorrespondent för DN och tidigare UI-redaktör, påpekade att även om avtalet är banbrytande blir problemen stora med implementeringen. Attityden i den delade staden Mitrovica och övriga norra Kosovo är ”inte positiv”, som han uttryckte det, och hänvisade till stora demonstrationer. Folk är arga och chockade.

Selimi tyckte att bilden av ”enorma demonstrationer” är överdriven. Han menade att det mest rör sig om ungdomar – som visserligen är mycket högljudda och besvikna. Men det som folk i gemen mest av allt vill ha, sade Selimi, är normalitet. De vill gå på bio, ha jobb och kunna köpa dyra skor. Kosovoserberna är måhända inte förtjusta i situationen, men de kommer att lära sig att leva med det. Han framhöll att två tredjedelar av Kosovos serber bor i de södra delarna och till stor del är integrerade i det kosovoalbanska majoritetssamhället.

Serbiens ambassadör Dušan Crnogorčević som fanns i publiken ville betona att uppgörelsen inte innebär att Serbien erkänner Kosovo, utan främst syftar till att skapa säkerhet och stabilitet i regionen. Men Crnogorčević såg stora problem. Han nämnde förstörelse av kyrkor och kloster, attacker mot serber i Kosovo, samt förlorade serbiska egendomar.

Som svar sade Selimi de övergrepp den serbiska staten gjort sig skyldig till kan inte jämställas med individuella hämndattacker. Han påpekade också med skärpa att Kosovo inte har tagit del av någon uppdelning av tillgångar i samband med Jugoslaviens sönderfall och, om man jämför, ”har ni en rejäl skuld till oss”. Han önskade att fanns en Nelson Mandela eller Desmond Tutu i Kosovo, som drev en försoningskampanj.

 

I fråga om förstörelse av kyrkor sade Selimi att det delvis är en fråga om vandalism snarare än religiöst motiverade attacker – och att serbiska armén bränt ned betydligt fler moskéer.

En fråga om religiösa motsättningar i Kosovo besvarade Selimi med att det mest handlar om skrämselpropaganda.

-Kriget handlade inte om religion. Vi är alla väldigt sekulära, sade Selimi och hänvisade till gator i Pristina uppkallade efter Bill Clinton och moder Teresa (som hade albanskt ursprung).
-Kosovo är inget klassiskt muslimskt land. I Prishtina finns den bästa mojiton man kan få på Balkan!
Befolkningen är också överväldigande EU-vänlig – även om många enligt Selimi drömmer mer om Eurovision Song Contest och Champions League än unionen. Inte minst de unga är helt enkelt mer roade av schlager och fotboll – än av stabiliseringsavtal.

Selimi var mån om att nyansera bilden av Kosovo som fattigt och eftersatt. Landet har en progressiv författning som slår vakt om hbt-personers rättigheter, här finns Balkans första kvinnliga president, och 73 procent av hushållen har bredband. Och i Prishtina har 545 espressomaskiner installerats, ett tecken så gott som något:
-Fattigdom och espresso går inte ihop!

Text: Ylva Lindahl, frilansjournalist.


Om UI-bloggen

Arkiv