Ett steg närmare fred mellan Sudan och Sydsudan


Av: Erik Persson

2013-04-09 |

Sudan och Sydsudan har inlett arbetet med att förverkliga en partiell fredsuppgörelse. De båda länderna uppges nu ha dragit tillbaka sina trupper från buffertzonen längs den gemensamma gränsen, vilket var en viktig del av fredsuppgörelsen. Dessutom uppges oljeproduktionen ha återupptagits.

I en överenskommelse från september 2012 slöt de båda länderna nio avtal, varav ett av de mest grundläggande är säkerhetsavtalet om en demilitariserad buffertzon mellan länderna. Men detta för parternas ömsesidiga tillit så avgörande säkerhetsavtal implementerades inte direkt efter undertecknandet, vilket ledde till att övriga avtal lades på is. Men båda parterna säger sig nu alltså ha genomfört truppreträtten.

Under den gångna veckan har gemensamma beskickningar kontrollerat att truppreträtter verkligen har skett. Dessutom har flera andra positiva händelser ägt rum, varav det viktigaste är att oljeproduktionen sägs ha inletts igen. Förhoppningsvis kan detta på sikt leda till att en fullständig freduppgörelse som inkluderar omtvistade områden sluts.

Fredsamtalen har länge präglats av brist på tillit och anklagelser om att motparten motarbetar fredsprocessen. Sudan har anklagat Sydsudan för att fortsätta att stödja rebellgruppen SPLM-nord, som innan landet delades slogs på samma sida som Sydsudan mot armén och regeringen i Khartoum. Regeringen i Khartoum har dessutom krävt att Sydsudan tar ansvar för att SPLM-nord avslutar sin väpnade kamp.

Regeringen i Juba nekar till att den stödjer sina forna kamrater och menar att det är omöjligt för Sydsudan att ta ansvar för att avväpna en rebellgrupp på ett annat lands territorium. Man anklagar även Sudan för att stödja rebellgrupper inne i Sydsudan. Juba menar dessutom att Sudan vid upprepade tillfällen har bombat områden inne på sydsudanesiskt territorium.

De båda länderna har inte heller lyckats sluta några avtal eller komma överens om de två omtvistade områdena Abyei och ”the 14 miles” i september-överenskommelsen.

Abyei är symboliskt och strategiskt viktigt för grupper från båda länderna. Området är hem för delar av folkgruppen dinka i Sydsudan, men det har också sedan lång tid tillbaka använts säsongsvis som betesmark av grupper från Sudan. Nära Abyei ligger också området Heglig som har oljefyndigheter. Enligt en internationell dom ligger Heglig utanför Abyei, men domen sa inte om det tillhör Sudan eller Sydsudan. Huruvida Heglig kommer att ingå i Abyei, eller tillfalla Sudan eller Sydsudan i en slutlig uppgörelse är inte säkert. ”The 14 miles” är en sträcka längs gränsen där parterna fortsatt har olika åsikter om hur gränsen ska gå.

Genom fortsatta diskussioner i Afrikanska unionens (AU) regi i Addis Abeba har parterna vidhållit sina ambitioner att genomföra september-överenskommelsen. De enades dessutom om en tidsplan för olika aktiviteter, varav förverkligandet av den demilitariserade zonen var viktigast i så motto att den ger nödvändigt förtroende för implementering av övriga avtal.

Septemberöverenskommelsens viktigaste avtal rörde förutom den avmilitariserade zonen också oljeproduktion och priserna på transport av sydsudanesisk olja genom Sudan. Länderna enades då om hur mycket Sydsudan skulle betala för oljetransport från olika områden genom sudanesiska rörledningar samt om en engångssumma som Sydsudan skulle betala Sudan för att landet genom delningen blivit av med den största inkomstkällan till staten, den sydsudanesiska oljan.

September-överenskommelsen innehöll även viktiga avtal om exempelvis handel och möjligheter för människor att röra sig över gränserna.

De båda länderna har varit under hård inhemsk och internationell press för att nå en överenskommelse. På hemmaplan har de bägge ländernas krackelerande ekonomier skapat missnöje med och minskat legitimiteten hos regeringarna. Externt har såväl de ekonomiska som de diplomatiska påtryckningarna varit starka. Detta var förmodligen avgörande för att en uppgörelse kunde nås överhuvudtaget och för att samtalen fortsatt trots uppenbara svårigheter, samt för att parterna nu alltså har börjat implementera den partiella fredsöverenskommelsen.

Den framtida fredsprocessen är beroende av utvecklingen på en rad områden och på vad olika aktörer gör. För Sydsudan är Abyei en av de mest avgörande sakfrågorna inrikespolitiskt och regeringen i Juba kan förlora legitimitet på en dålig överenskommelse om området. För Sudan är troligtvis sydsudanesiskt stöd till SPLM-nord en av de känsligaste frågorna. Gruppen är en av de tuffaste av de många motståndare som regeringen i Khartoum strider mot för tillfället.

Hur det går i de separata fredsförhandlingar som eventuellt kommer att starta mellan regeringen i Khartoum och SPLM-nord kommer att vara avgörande även för förhållandet mellan Sudan och Sydsudan.

Inre konflikter i de två ländernas regeringar kan också spela in. Det finns rykten om att individer inom ländernas toppskikt tror på lösningar som inte är lika kompromissinriktade som nuvarande överenskommelser.

Ländernas ekonomiska och militära beroende av internationella aktörer och de båda regeringarnas inte helt stabila ställning i sina respektive stater gör att även internationella aktörers ageranden, exempelvis USA och Kina, kommer att ha betydelse för den framtida fredsprocessen.

Text: Erik Persson, stipendiat UI.


Om UI-bloggen

Arkiv