Krigets marknad


Av: Erick Modén

2013-04-03 |

Marknaden för privata säkerhetsföretag har nästan tiofaldigats sedan millennieskiftet. Ett viktigt skäl till det är att legosoldater är betydligt billigare i drift än nationella militärer. Ett annat är att de inte räknas in i statistiken över dödsoffer. Ett populärt område för rekrytering är Latinamerika. En inhyrd soldat från Chile kostar 3000 dollar i månaden – en anställd amerikan runt en miljon dollar om året.


Att rekrytera före detta soldater från latinamerikanska länder blir allt populärare bland privata amerikanska säkerhetsföretag med uppdrag i Irak och Afghanistan. Orsaken är att de är betydligt billigare än engelsmän och amerikaner med liknande bakgrund och erfarenhet.
Fram tills nyligen har majoriteten av de soldater som rekryterats i Latinamerika varit chilenare. Men efter påtryckningar från regeringar och den allmänna opinionen har företag som Academi och Triple Canopy nu avslutat sina verksamheter i Chile och Honduras. De fortsätter dock att rekrytera aktivt från andra latinamerikanska länder som Peru, Colombia, El Salvador, Mexiko och Guatemala.

Marknaden för privata säkerhetsföretag nästan tiofaldigades under 2000-talets första årtionde – från 13 miljarder dollar 2000 till 100 miljarder dollar 2010. Den främsta förklaringen är krigen i Irak och Afghanistan, som varit förenade med en av de största utkontrakteringarna av logistik och skydd av militära verksamheter i modern tid.

Utvecklingen har delvis ekonomiska drivkrafter. Att ha soldater och utrustning liggandes i fält är dyrt. En amerikansk soldat i Afghanistan kostar uppemot en miljon dollar per år. De privata företagen erbjuder tjänster som bevakning av anläggningar och vägar för en betydligt lägre summa. En chilensk soldat kan ha en månadslön på cirka 3000 dollar och betalar ofta sina egna försäkringar. Samtidigt frigörs soldater som kan användas mer effektivt i de statliga arméerna.

Döda räknas inte

En annan orsak till branschens framväxt är att de som dödas i säkerhetsbolagens tjänst inte redovisas som nationella förluster. Till exempel har USA och dess allierade förlorat drygt 5000 soldater under de båda krigen. Men till den listan räknas inte de drygt 1500 personer som var privatkontrakterade av säkerhetsföretag. Många hävdar att den egentliga siffran är ännu högre.

Ytterligare en förklaring är att den tekniska utvecklingen har gjort det mer intressant att anlita utomstående företag för underhåll och bruk av försvarsteknik. Agis Defence Services satelitkommunikationsplattform för fältbruk, Moses, är en av de tjänster som är av intresse för försvarsmakter, inte minst med tanke på de belopp som dessa plattformar kostar att utveckla.

Utvecklingen väcker dock många frågor kring legalitet och etik. Till exempel har det amerikanska företaget R2 fått i uppdrag av Abu Dhabis kronprins, Mohamed bin Zayed al-Nahyan, att skapa ett 800 man starkt förband bestående av utländska före detta soldater, främst från Latinamerika. Uppdraget anses stå i strid med både FN:s legoknektskonvention och med amerikansk lag som förbjuder amerikanska medborgare att utbilda utländsk militär som inte är sanktionerad av försvarsdepartementet.

En annan oroande konsekvens, som många pekar på, är att insynen i försvarsmakternas verksamhet minskar när staternas våldsmonopol försvinner och att möjligheten till ansvarsutkrävande minskar både inom och mellan stater.


Text:
Erick Modén, Latinamerikavetare vid Stockholms universitet. 
Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Internationella Studier nr 1 2013.
Läs också Erick Modéns och Ylva Johnsons artikel i dagens Metro: Krig och konflikter en växande bransch.


Om UI-bloggen

Arkiv