Gropig väg mot EU för Albanien


Av: Gert Holmertz

2013-04-15 |

Albaniens väg mot ett EU-medlemskap kantas av flera hinder, inte minst korruption och organiserad brottslighet. Sommarens val blir ett viktigt test på landets demokratiska mognad.

I juni väljs ett nytt parlament i Albanien. Alla tidigare val sedan flerpartisystem infördes har kantats av bråk och protester. Oron är stor för att den unga demokratin inte heller denna gång ska kunna genomföra ett alltigenom hederligt och korrekt val.

Albanien har i många avseenden genomgått en imponerande förvandling från enpartidiktatur med en ekonomi på u-landsnivå till en ganska modern europeisk stat, fullt jämförbar med grannländerna. Efter ett kaotiskt 1990-tal har landet haft en stark ekonomisk tillväxt. Under en lång period ökade BNP med 5–7 procent per år, och Albanien klarade sig bra även under den internationella krisen från hösten 2008.

Eurokrisen har dock satt sina spår i form av en kraftig ekonomisk inbromsning förra året. Tiotusentals albaner lever i Grekland och Italien och deras hemsända pengar har utgjort ett viktigt tillskott till den albanska ekonomin. Nu sinar penningflödet, och många utvandrare har flyttat hem och anslutit sig till skaran av arbetslösa. Grekland och Italien är dessutom två av landets viktigaste handelspartner och deras stagnation drabbar också Albanien.

”Det albanska undret”
Men på ytan ser det mesta bra ut. På bara några år kring mitten av förra decenniet genomgick Albanien en total ansiktslyftning. Det putsades och fejades och byggdes nytt i en fart som gjorde att man kunde tala om ett "albanskt under". Idag knyts i princip hela landet ihop av bra vägar, och till och med avlägsna småstäder och byar ser oftast betydligt mer välmående ut än liknande platser i EU-länderna Rumänien och Bulgarien.

Politiskt är det mer problematiskt. Albanien är visserligen numera fast förankrat i västvärlden och är med i Nato sedan 2009, men närmandet till EU har gått trögt sedan landet lämnade in en formell medlemsansökan för fyra år sedan. Upprepade gånger har Albanien fått nej till att börja förhandla om medlemskap, senast i december förra året när EU:s regeringschefer krävde hårdare tag mot två av landets verkliga gissel: korruption och organiserad brottslighet. Och inte minst måste valet 2013 leva upp till de krav som ställs på en demokrati.

Senast i slutet av mars reste EU:s utvidgningskommissionär Štefan Füle till Tirana för att inpränta i albanerna vikten av att valet i juni sker på sådant sätt att resultatet inte ska kunna ifrågasättas.

Ytterst handlar det om att albanska folket måste kunna känna tillit till landets ledare och institutioner, och där brister det stort. Enligt en nyligen genomförd "European Social Survey", en mätmetod utformad vid City University i London, tycker albanerna att regeringen bara är värd betyget 3,3, på en skala från 0 till 10, för hur den sköter landet. De ekonomiska förhållandena får betyget 3,2, förtroendet för rättsväsendet är lika lågt och tilltron till det demokratiska systemet – som det i praktiken fungerar i Albanien – får bara 3,8. Genomgående känner alltså albanerna ett svagt förtroende för de grundläggande samhällsinstitutionerna.

Drömmen om Stor-Albanien
Sedan slutet av kommunisttiden råder starka motsättningar mellan Socialistpartiet (PS) och Demokratiska partiet (PD). Deras antagonism genomsyrar samhället långt ner på lokal nivå. En person som är känd för att sympatisera med den lokala oppositionen kan ha svårt att få ett offentligt jobb, även om det så bara gäller parkförvaltningen eller åldringsvården. Än värre är att missförhållandena når högt upp i förvaltningen och rättsväsendet. Den avpolitisering av valkommissionen som EU krävt sedan det senaste valet tycks inte ha skett, och politikernas inflytande över rättsväsendet är ett stort problem.

Det väckte undran och oro när den nye presidenten Bujar Nishani – tidigare justitieminister och inrikesminister i PD:s regering – utnämnde två nya ledamöter av Författningsdomstolen som under sin tid vid Högsta domstolen kritiserats för att de avskrivit korruptionsärenden mot högt uppsatta medlemmar av PD.

På senare tid har det också smugit sig in en nationalistisk retorik i albansk politik, särskilt från den nuvarande PD-regeringens sida. Det tidigare så baktalade Albanien har fått självförtroende av såväl sin egen snabba utveckling och albaners stärkta ställning i Kosovo och Makedonien som av Jugoslaviens sammanbrott och Greklands ekonomiska tillbakagång.

Premiärminister Sali Berisha har vid flera tillfällen det senaste året talat öppet om behovet av att ena hela den "albanska nationen" och två nybildade partier har som viktigaste fråga att skapa ett Stor-Albanien. Det ena av dem samarbetar med regeringen. I ett brev som läckt ut till medierna ska amerikanska UD ha kritiserat Berisha för "kontraproduktiv och potentiellt farlig retorik".

Att Berisha försäkrar att just den albanska nationalismen är "högst civiliserad och inspirerad av frihetens värderingar" lugnar knappast någon.

 

Text: Gert Holmertz, medarbetare vid UI-redaktionen.

 

Tips: Mer om Albanien hittar du i skriftserien Länder i fickformat. Nu finns 23 uppdaterade häften om Öst- och Centraleuropa i UI:s webbutik.



Om UI-bloggen

Arkiv