Grillo och Bersani kan sänka Berlusconi


Av: Arne Bengtsson

2013-03-07 |

Bryssel hoppas desperat på stabilitet i Italien, men kaos är inte långt borta. Italienarnas proteströst i valet nyligen har lagt landets framtid i händerna på antipolitikern Beppe Grillo.

Han vill sparka ut den politiska klassen och skapa en ny sorts representativ demokrati. Grillo hånar vänsterledaren Pier Luigi Bersani som ”en gående död” och kallar Silvio Berlusconi för ”psykodvärg”.

Grillos proteströrelse Fem stjärnor är senatens nya vågmästare. Vänsterledaren Bersani, som fick majoritet i underhuset, har tvingats svälja okvädningsorden och lägga fram en regeringsplan som är uppenbart anpassad för Grillo.

Bersani vill ta Italien ur eurozonens ”åtstramningsbur” och satsa på skola, vård och omsorg, göra akuta insatser mot arbetslöshet, korruption, skattefusk och byråkrati, minska politikernas förmåner och stifta en ny vallag, spara energi och förbättra miljön.

Berlusconi hotas
Dessutom utmanar Bersani två av Italiens mäktigaste krafter: kyrkan och Berlusconi. Han föreslår partnerskap för homosexuella och stränga lagar mot intressekonflikter. Bersani antyder också ingrepp mot mediemonopol.

Därmed hotas hela grunden för den nu fängelsedömde Berlusconis makt. Den korruptionsåtalade förre premiärministern har byggt sitt inflytande på Mediaset, ett av Europas mäktigaste medieimperier med ett värde motsvarande 33 miljarder kronor.

Tillsammans skulle Grillo och Bersani kunna sätta punkt för Berlusconis två decenniers grepp över Italien. Men det ger sig om Grillo kan svälja stoltheten och samarbeta med en etablerad politiker.

Grillos brokiga skara med nya och oerfarna parlamentariker spänner från vänsterradikala miljöaktivister till en gruppledare som anklagas för fascistsympatier. Vad som förenar dem är protest. Mot korruption, mot nedskärningar, mot miljöförstöring och inte minst mot EU. Grillo vill ha folkomröstning om utträde ur eurozonen.

Folkig vrede
Var fjärde italienare har valt protesten och nästan var tredje har röstat på Berlusconis löften om återbetalning av fastighetsskatten. Det är en gräsrotsrevolt mot 15 månader av Mario Montis åtstramningspolitik och därmed mot EU:s plan för eurons räddning.

Men EU-kommissionens ordförande uppmanar Europas ledare att inte ge efter för populism, och Tysklands finansminister understryker vikten av att hålla fast kurs.

Frankrike däremot tolkar valet i Italien som ett tecken på att åtstramningarna har gått för långt och att det är dags att satsa på tillväxt. Det italienska väljarupproret kan vara en vindfläkt mot vad som väntar i länder som Grekland och Spanien. Vad ska Bryssel göra om det ena folket efter det andra röstar fel?

Komikern och bloggaren Beppe Grillo har vunnit sin popularitet genom skoningslös kritik av den politiska eliten. Rörelsen har inte tagit emot statsbidrag och inte kampanjat i TV men fått unga röster genom att synas på bloggar, Facebook, Twitter, gator och torg. EU-politiker må kalla Grillo för clown, men liksom vänsterpartiet Syriza i Grekland har han fångat upp en folklig vrede i eurokrisens spår.

Nyval möjligt
Grillos rörelse blev det enskilt största partiet i valet till deputeradekammaren, men den samlade vänsteralliansen blev större och fick majoriteten av mandaten. I senaten däremot måste socialdemokraten Bersani få hjälp för att kunna regera. Och enligt Bersani är Berlucsoni inget alternativ. Alltså återstår Grillo eller nyval.

President Georgio Napolitano väntas någon gång i mars ge Bersani i uppdrag att bilda regering. Misslyckas det, minskar förtroendet för Italiens kreditvärdighet, räntorna går upp, och skulder och budgetunderskott ökar. Med en statsskuld på nästan 130 procent av BNP är EU:s tredje största ekonomi en fara för eurons framtid.

Bryssels mardröm vore nyval i ett oregerligt Italien. Ännu en valrörelse skulle skaka börserna. Och så räcker det med en halv procents förskjutning av röster från vänster till höger, för att Berlusconi ska ta över majoriteten. Om några få procent väljare i stället strömmar till Grillo, går makten till honom.

Vilset Italien
De ekonomiska och politiska motsättningar som nu växer mellan norra och södra Europa hotar inte bara euron utan även EU. Italien är ett varnande exempel för kontinenten på de faror som hotar om sociala klyftor blir allt för stora.

I Berlusconis, Montis och Grillos välmående Milano, och i resten av norra Italien, vill allt fler bli av med det soliga men fattiga södern, präglat som det är av maffia, korruption och arbetslöshet, särskilt bland ungdomar.

Konflikt mellan regionerna och regeringskris i Rom är visserligen inget nytt för italienarna. Men förr har de kunnat blicka mot Vatikanen som symbol för något oföränderligt mitt i kaos. Nu står Petri stol tom som en bild av Italiens vilsenhet.

Text: Arne Bengtsson, frilansskribent.

Tips: Läs också Arne Bengtssons artikel i Metro: Splittrat Italien har gått vilse i stormen. 



Om UI-bloggen

Arkiv