Kina – Sudans bästa vän?


Av: Disa Håstad

2013-03-27 |

KHARTOUM. En vägfarande i Sudan måste vara beredd på ständiga kontroller.  En del görs av den relativt harmlösa trafikpolisen. Men andra ska man se upp med: det är säkerhetspolisen som kontrollerar och då gäller det att ha alla papper i ordning och tillstånd att röra sig i landet.

En polisstat alltså? Ja, i så måtto. Men Sudan har också andra bekymmer. Mest rör dessa det nybildade landet Sydsudan. Fråga någon i den ursprungliga staten i norr, och ingen tycker att utbrytningen var en god idé.

Oljeproduktionen i Sudan har de senaste månaderna minskat kraftigt eftersom den tillfälligt stoppades till dess att frågan om hur norr och söder ska dela på produktion och export lösts. Produktionen var i mars nere i 100 000 fat per dag (att jämföras med de stora oljeproducenterna, som Irak, med över 3 miljoner). Nyss gjorde man en överenskommelse om truppers tillbakadragande, men denna liksom flera tidigare behöver inte bli den slutgiltiga.

Jag frågade för skojs skull några journalister och vetenskapsmän jag träffade i Khartoum vem som är Sudans bästa vän. Resultatet förvånade mig så mycket att jag fortsatte att fråga, bara för att få höra samma svar: Kina! 

Men inte är Kina en vän? Kina vräker in billigt gods i landet och gör investeringar - men det är ju för egen vinning. Inte tycker Kina om er, egentligen, försökte jag säga, men sudaneserna vidhöll: Kina investerar i Sudan och det är bra för oss.

Svaret illustrerar snarast Sudans kris. Inte en enda av grannarna - Egypten, Etiopien, Kenya, Eritrea, Somalia - ses som en vän. Inte heller något annat afrikanskt land eller arabland. Sudan är både afrikanskt och arabiskt brukar man säga; men det finns de som säger att det är varken afrikanskt eller arabiskt.

Samtidigt som jag var i Sudan serverade Nigerias centralriksbankschef Lamido Sanusi en bredsida i Financial Times: Afrika måste skaka av sig sin romantiska bild av Kina som en vän och inse att det är en konkurrent. Ja, Kina är inte bara en konkurrent, det uppför sig som en kolonialmakt, dundrade Sanusi.  Kolonialmakterna brukade lägga beslag på Afrikas råvaror och sedan sälja färdiga produkter till afrikanerna. Det gör Kina också. Så vad är skillnaden?

Afrikanerna ser Kina som ett utvecklingsland som behandlar dem som jämlikar. Men Kina är bara u-land när det själv vill. I själva verket är det världens näst största ekonomi till storleken med ett imperialistiskt beteende som bär en stor del av skulden för att Afrika fortsätter att vara underutvecklat, eftersom dess industrier läggs ned. 

Text: Disa Håstad, gästskribent i UI-bloggen och tidigare utrikeskorrespondent på Dagens Nyheter. Just nu arbetar hon på en bok om Sydafrika.

 


Om UI-bloggen

Arkiv