Putins nya utrikespolitiska koncept kräver medbestämmande


Av: Ingmar Oldberg

2013-03-25 |

Det nya utrikespolitiska koncept som Rysslands president Vladimir Putin nyligen presenterade andas större oro än tidigare för att Ryssland ska förlora inflytande i världen och speglar en ökad fientlighet mot väst. Det präglas av stormaktsambitioner och krav på medbestämmande i världspolitiken.

Liksom Medvedevs koncept från 2008 fastslår Putins nya koncept inledningsvis att Rysslands främsta prioritet är att värna landets säkerhet, suveränitet och ställning som ett av de viktiga ”centra” i världen. Mål nummer två är att främja ekonomisk tillväxt, höja levnadsstandarden samt stärka rättsstaten och de ”demokratiska institutionerna”.

I slutet av inledningen har en punkt tillfogats om att stärka Rysslands ställning i världshandeln och inte tillåta diskriminering av ryska varor, vilket troligen åsyftar Rysslands tvekande inträde i Världshandelsorganisationen (WTO). Men medan Medvedevs koncept i synen på världsläget betonade Rysslands ökade inflytande och möjligheter till samarbete, ser det nya konceptet ökad turbulens och nya faror. Nu konstateras att västmakternas dominans fortsätter att avta till förmån för Östasien till följd av den ekonomiska krisen och att konkurrensen om strategiska resurser skärps.

OSS-området främsta prioritet

I det längsta och intressantaste avsnittet om regionala prioriteter anses som förut samarbetet med andra forna sovjetrepubliker inom Oberoende staters samvälde (OSS) vara viktigast. En nyhet är Putins initiativ till en eurasiatisk ekonomisk union, som  ska bli en ”föreningsmodell” för OSS-staterna och en länk mellan Europa och Stillahavsregionen.

Detta är en utveckling av den 2011 bildade tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. En ny passus om vikten av att dra in Ukraina i detta samarbete återspeglar Moskvas förhoppningar på landets nye ryssvänlige president Janukovitj.

I fråga om strävan att lösa konflikter inom OSS nämns nu att Ryssland vill ha ett neutralt Moldova med särskild status för Transnistrien och en lösning av Nagorno-Karabach-frågan i samråd med andra medlare i Minsk-gruppen. Stöd åt de georgiska utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien som ockuperades i kriget med Georgien 2008, nämns också. Samtidigt talas det en om normalisering av relationerna med Georgien, som nyligen fick en mer rysslandsvänlig regering.

Synen på Europa

I förhållande till väst prioriterar det nya konceptet liksom det gamla förbättrade relationer med EU. Som nya inslag framhålls det så kallade Partnerskapet för modernisering, som Medvedev tog initiativ till för att få västlig hjälp att utveckla Ryssland, och skapandet av ett alleuropeiskt energikomplex. Man betonar starkare vikten av att avskaffa visumtvånget, vilket kallas för ett grundläggande hinder mot förbättrade relationer.

Beträffande andra organisationer vill Ryssland liksom tidigare stärka Europarådet, där man på senare år offensivt försvarat sin syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Moskva vill inrikta OSSE på aktuella säkerhetsfrågor och skapa ett nytt system, där lika säkerhet för alla blir juridiskt bindande. 


Detta var kärnan i Medvedevs förslag till en ny säkerhetsstruktur i Europa, som bland annat skulle ge Ryssland vetorätt mot en Nato-utvidgning österut. Liksom det gamla konceptet understryks vidare värdet av  samarbete med de nordiska länderna, till exempel inom Östersjörådet, där Ryssland nu är ordförande. En skillnad är att det nya konceptet även uppmärksammar Sydösteuropa, där Ryssland nu bygger olje- och gasledningar, medan Centraleuropa och baltstaterna inte längre omtalas.


Synen på USA och Asien

Konceptet återspeglar tydligt de försämrade relationerna med USA. Medan Medvedevs koncept såg en ”enorm potential” i att utveckla de ekonomiska relationerna, ser det nya konceptet bara en ”avsevärd potential”. Det kritiserar USA:s sanktioner mot ryska medborgare (läs Magnitskij-lagen), kräver rättsliga garantier för att USA:s planerade missilförsvar i Europa inte riktas mot Ryssland. Man ”förväntar sig” att USA håller sig till FN-stadgan, inklusive icke-inblandning i inre angelägenheter. Som motvikt framhålls de goda relationerna med Kanada.

I detta sammanhang finns ett nytt avsnitt om Arktis. Det betonas att det existerande internationella regelverket (FN) räcker för att lösa alla tvistefrågor genom förhandlingar, till exempel vid uppdelningen av Norra ishavet, främst inom ramen för Arktiska rådet. Ryssland förklarar sig dock berett till samarbete med stater utanför regionen om dess suveränitet respekteras och erbjuder Nordostpassagen för internationell sjöfart. Detta torde främst syfta på Kinas ökade intresse för Arktis.

Det nya konceptet understryker liksom det gamla stort intresse för samarbete i Asien, till exempel inom ramen för Shanghai-organisationen (tillsammans med Kina och centralasiatiska stater), APEC och ASEAN, men tillfogar en önskan om en ny säkerhetsorganisation.

Beträffande Kina talar det nya konceptet om ”förtroendefullt partnerskap och strategisk samverkan” inom olika internationella organ, vilket låter mindre avancerat än det förra konceptets tal om ”strategiskt partnerskap”. I fråga om Indien används fortfarande detta begrepp. Likaså återkommer det fåfänga hoppet om en ekonomisk-politisk triangel med Kina och Indien – trots motsättningarna mellan dessa länder och trots Indiens närmande till USA.

Slutligen beträffande det turbulenta Mellanöstern och Nordafrika önskar Ryssland enligt det nya konceptet uppnå fred i alla stater på en grundval av respekt för staternas suveränitet och territoriella integritet och icke-inblandning. Detta innebär kritik av västmakternas politik gentemot Libyen och Syrien. Ryssland håller vidare fast vid målet att skapa en palestinsk stat vid sidan om Israel genom förhandlingar och föreslår en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, vilket även torde innefatta Iran. I detta område har Ryssland dock förlorat sitt tidigare inflytande.

Mest oro uttrycker Putins nya koncept över krisen i Afghanistan och det förestående tillbakadragande av utländska trupper därifrån. Tillsammans med andra vill Ryssland hindra spridningen av terrorism och narkotika men också återställa landet som självständig, fredsälskande och neutral stat. Att Afghanistan invalts som observatör i Shanghai-organisationen återspeglar en strävan att ansluta landet till Centralasien till förfång för västligt inflytande. 

Rysslands nya utrikespolitiska koncept vittnar sammanfattningsvis om fortsatt höga ambitioner att agera stormakt, men också om ökad oro för att förlora inflytande. Ryssland fortsätter att föra en pragmatisk, självständig utrikespolitik, som balanserar mellan öst och väst.

Text: Ingmar Oldberg, associerad forskare vid UI.


 


Om UI-bloggen

Arkiv