Obamas klarspråk till Israel


Av: Per Jönsson

2013-03-25 |

Barack Obamas tvådagarsbesök i Israel blev en uppvisning i konstfärdig men effektiv retorik där USA-presidenten talade till judar på judars vis och till israeler på israelers vis.

Som man talar till muslimer talar man inte till judar. Och som man talar till araber talar man inte till israeler. Så tycks Barack Obama ha tänkt när han på sitt femte år som president till slut besökte USA:s främsta bundsförvant i Mellanöstern, den judiska staten Israel. Huvudnumret under visiten, ett tal inför tusentalet utvalda studenter i Jerusalem, var ett praktexempel på Obamas konstfärdiga retorik, finslipad av begåvade och pålästa talskrivare.


Borta var det blommiga bildspråket med otaliga Korancitat från Obamas berömda Kairotal i juni 2009 under hans första år som president. Borta var också hänsyftningarna till universella värden som förenar USA och den muslimska världen.

Nu, i Jerusalem, hängav sig Obama i stället åt vad som förenar Amerika och Israel – hur båda dessa stater föddes som en tillflyktsort för förföljda gudfruktiga människor som plöjde nytt land för att vinna frihet. Den amerikanske presidenten visade sig också vara en baddare på judiska symboler, högtider, bibelhistorier och populärkulturella fenomen. Att döma av studenternas ovationer lyckades Obama gång på gång få in rätt tonträff, även de gånger han dristade sig till inlindad men vass kritik mot värdregeringen.

Och det var just sådana kritiska inslag som lär bli det bestående minnet av Obamatrippen till Israel, om man ska döma av kommentarer i landets massmedier. 

- Modiga män, som Menachem Begin och Yitzhak Rabin, tog risker för freden och nådde fredsfördrag med sina grannar. Nu är det er tur. Ni måste bryta mönstret. Det enda sättet för Israel att fortleva och blomstra som en judisk och demokratisk stat är genom att låta en oberoende och livskraftig palestinsk stat upprättas, manade Obama med den för alla israeler och Israelvänner mest avgörande positiva hänvisningen till en ”judisk och demokratisk stat”.


Och för att slå vakt om detta både judiska och demokratiska hos staten Israel krävs vissa uppoffringar, slog Obama fast. Somliga, tidigare, israeliska ledare har redan insett och handlat enligt detta. Till och med krigsledaren framför alla andra, den lika beryktade som ryktbare generalen och premiärministern Ariel Sharon, som citerades av Obama:

”Det är omöjligt att ha en judisk demokratisk stat och på samma gång kontrollera hela Landet Israel – Eretz Yisrael”. 


Det var en för alla israeler omedelbart begriplig örfil mot premiärminister Netanyahu och hans nya regering som domineras av religiöst ortodoxa politiker som vill lägga beslag på hela eller större delen av det ockuperade Västbanken och därmed uppnå målet att judar ska befolka hela det bibliska Eretz Yisrael. Sharon gav visserligen enbart upp Gazaremsan och utrymde judiska bosättningar därifrån. Nu är det enligt Obama dags för Israel att gå vidare och äntligen också överlämna Västbanken till palestinierna.

- Israelerna måste erkänna att fortsatt bosättningsaktivitet motverkar möjligheterna att nå fred och att ett självständigt Palestina måste vara livskraftigt – det vill säga att riktiga statsgränser måste stakas ut, sade Obama och avslöjade att hans administration har utarbetat konkreta förslag och principer för hur en sådan gränsdragning mellan Israel och en palestinsk stat ska kunna åstadkommas.


Här satte den amerikanske presidenten fingret på vad som alltid varit en paradoxal egenhet hos den demokratiska staten Israel – att landet under sin 65-åriga historia saknat entydiga, juridiskt fastställda och internationellt erkända gränser.


Varken i Israels självständighetsförklaring från maj 1948, eller efter det påföljande årslånga kriget mot arabstaterna valde de israeliska statsledarna att specificera den nya statens gränser. Inte heller gjorde man det efter sexdagarskriget 1967, då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Golanhöjderna samt annekterade och kraftigt utvidgade östra palestinska Jerusalem. Genom det sedan dess ständigt expanderande bosättningsprojektet har vad som faktiskt utgör den israeliska statens gränser blivit ännu otydligare, i synnerhet som israelisk lagstiftning har utsträckts till att gälla samtliga bosättare på ockuperat territorium.


Att som Obama tala om avsaknaden av statsgränser samt att hela Eretz Yisrael inte samtidigt kan vara både judiskt och demokratiskt är ett språkbruk som varje israel begriper, men som de flesta i omvärlden inte är medvetna om eller begriper den kontroversiella innebörden av.  Genom att smyga in sådana laddade formuleringar i Jerusalemtalets övriga flora av positiva judiska symbolbegrepp visar USA-presidenten, eller åtminstone hans smarta talskrivare, att han vet att tala med judar på judars vis och med israeler på israelers vis. I alla händelser blir den sortens kritik svårare för regeringen Netanyahu att avfärda än övriga omvärldens sedvanligt gälla fördömanden av Israel.


Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid UI. Han är just nu aktuell med senaste numret i UI:s skriftserie Världspolitikens Dagsfrågor nr 3 2013 - Israel: en judisk demokrati.




 


Om UI-bloggen

Arkiv