Islamistisk allians trovärdigt hot mot Assad


Av: Aron Lund

2013-03-19 |

Den syriska revolutionen sjunker allt djupare ner i ett religiöst inbördeskrig, och islamistiska grupper blir allt starkare inom oppositionen. Hittills har världens uppmärksamhet främst riktat sig mot al-Nusra-fronten, en så kallad jihadistisk organisation som har band till irakiska al-Qaida. Men det finns flera andra hårdföra islamistgrupper i Syrien.

Olikt de jihadistiska radikalerna är många syriska islamistgrupper främst intresserade av att upprätta en islamisk stat i Syrien – inte av ett globalt heligt krig. De saknar de starka ideologiska och personliga band som knyter al-Nusra-fronten till den internationella jihadistiska rörelsen, och är i politiskt avseende mer pragmatiska.

Vissa av dessa grupper är intellektuellt stringenta salafister, inspirerade av den ultraortodoxa islamistiska ideologi som predikas av teologer i Saudiarabien och de övriga monarkierna i Persiska viken.

Andra religiöst konservativa rebeller har av rent opportunistiska skäl antagit vissa element ur den salafistiska diskursen, utan att själva vara särskilt ideologiskt sofistikerade. Deras medlemmar dras till den moderna salafiströrelsens svartvita moraluppfattning, dess sunni-chauvinistiska attityd och, inte minst, till möjligheten att få ekonomiskt stöd från islamiska stiftelser i Persiska viken.

I december 2012 gick elva av Syriens islamistiska upprorsorganisationer samman för att bilda Syriska islamiska fronten (SIF), en salafistisk allians som sedan dess har framträtt som en av Syriens viktigaste motståndsgrupper.
Störst av de elva grupperna var de så kallade Ahrar al-Sham-brigaderna, som har medlemmar spridda över hela Syrien, men särskilt i landets nordvästra delar. Ahrar al-Shams ledare, den mystiske Abu Abdullah al-Hamawi, utsågs till SIF:s ordförande.

SIF framställer sitt bildande som ett steg i riktning mot det fullständiga enandet av Syriens sunni-islamiska rörelser. Men det kan också ha varit ett sätt för SIF:s ledande medlemsfraktion, Ahrar el-Sham-brigaderna, att knyta till sig allierade inom sitt eget ideologiska läger. Ahrar al-Sham och SIF framstår nu som en kil, eller en länk, mellan två rivaliserande läger inom den syriska islamiströrelsen. SIF är mer hårdföra och religiöst radikala än de opportunistiskt islamistiska grupper som utgör rebellrörelsens huvudfåra, och tar till skillnad från dem inte emot stöd från västländerna. Men SIF är samtidigt mer pragmatiska än de jihadistiska radikalerna inom al-Nusra-fronten, som har terroriststämplats av USA.

SIF-alliansen kan fortfarande kollapsa, och visa sig vara bara en av Syriens många misslyckade rebellallianser. Men dess medlemmar har nyligen tagit flera steg mot fördjupad enighet. Bland annat har flera grupper i norra Syrien och Damaskus slagit samman sina militära styrkor och biståndsprojekt. Det ökar SIF:s tyngd och trovärdighet, och förbättrar dess långsiktiga chanser att hålla samman.

SIF:s ideologiska position, halvvägs mellan den islamistiska medelfåran och extremisterna kring al-Nusra-fronten, gör alliansen till en potentiell nyckelaktör i den syriska konflikten. Om SIF beslutar sig för att samarbeta med mer moderata islamistiska fraktioner, kommer gruppen att utgöra en allvarlig utmaning mot al-Nusra-fronten. Om SIF däremot föredrar att slå sig samman med al-Nusra-fronten, kommer den radikala salafismen sannolikt att bli den dominerande kraften inom det syriska upproret.

Text: Aron Lund, frilansskribent med särskild inriktning på arabvärlden. Han är just nu aktuell med rapporten "Syria’s salafi insurgents: The rise of the Syrian Islamic Front". Det är den första internationella studien av SIF och dess medlemsfraktioner. Rapportens första del diskuterar salafismens framväxt i Syrien under det pågående inbördeskriget och den roll som spelas av religiösa allianser inom det oorganiserade upproret mot Bashar al-Assad. Del två fokuserar på SIF:s bildande och position som en salafistisk "tredje väg” mellan al-Nusra-fronten och mer moderata islamistgrupper. Den tredje och sista delen utgörs av en studie av var och en av de elva rebellgrupper som deltog i SIF:s bildande.


Tips: Läs också UI Brief No 13 – ”Syrisk djihadism” från september 2012. Där undersöker Aron Lund vilken roll jihadister spelar i upproren i Syrien. I rapporten förs en diskussion om vilka drivkrafter som ligger bakom islamisternas kamp om inflytande och läsaren får avslutningsvis en genomgång av de extremistgrupper som kämpar mot regimen i Syrien.


Om UI-bloggen

Arkiv